Va'l D'Åsen

Jag lovade ju en rapport från vår utflykt till Vallåsen förförra lördagen. Here it comes:

Sällan har en resa på 1,5 timmar förberetts så noga. Jag ägnade huvuddelen av fredagen åt att jaga rätt på långkalsonger. Detta plagg visade sig vara extremt eftertraktat just nu (I wonder why) men efter ett antal H&M-butiker hittade jag slutligen ett par på Kapp Ahl av alla ställen. Övriga skidkläder skulle jag rota fram i förrådet på mitt kontor. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort, och efter att ha letat igenom femton flyttlådor med gamla tidningar och gud-vet-vad insåg jag att jag nog inte äger några skidkläder. Klockan var då 16.00 och aldrig förr har jag varit så sugen på att se de där spygulgröna skidbyxorna som just då. Jag gjorde som i "Vem Vill Bli Miljonär?" och ringde en vän. På ett par minuter var denna smärre katastrof avklarad. Alternativet hade varit att åka i jeans som på nittiotalet, men något säger mig att jag hade fått ångra ett sådant beslut.

Nästa dag anlände våra mammor för att passa Emil o Max och efter en del stök och bök lastade vi in oss i bilen med familjen Munther. Det var dock med nöd och näppe vi fick in matsäckar, extrakläder och annat smått och gott som behövdes för vår resa. Äntligen fick vi användning av våra extra säten längst bak.

Vi hade dock inte med oss skidor. Vi tänkte hyra det på plats, och var beredda på en viss kö. När vi kom fram visade det sig vara 250 nummer före oss (!) En aning modfällda bestämde vi oss för att köra fika/lunch först och sedan åka skidor innan solen försvann bakom bergskammen (dvs runt kl 15). Familjen Munther bjöd på varm korv och Vallåsens anläggning hade ett litet vindskydd/stuga med en stor grill för allmänt utnyttjande.


"Inga problem, kön går nog ganska fort."
(nej vi känner inte paret i bakgrunden,
men de ville nog lära känna oss!)

Efter två timmar, ett antal korvar, lite godis (inte för mig, så klart) och en och annan utflykt till toan kändes det en aning surt att det återstod cirka 150 nummer. Dessutom började tårna bli svarta i topparna...


Leah börjar tappa sugen...

Jonas och jag bestämde oss för att göra det enda raka, dvs gå till uthyrningdisken och muta/charma/böna oss till ett par barnskidor, så att kidsen åtminstone skulle få känna hur det känns att ha på sig ett par pjäxor. Leah är ju ingen Daredevil i något avseende, och jag hade inga direkta förhoppningar om att se henne svischa nerför backen, men jag ville göra det hela lite mer konkret för henne eftersom hon verkade tro att vi skulle åka skridskor (!)

Man kan säga att det gick sådär. Malmös snyggaste 35-åringar lyckades inte ens få med sig en stav tillbaka till våra djupfrusna familjer. Jag är övertygad om att tjejen i uthyrningsstället var gay för hittills har aldrig mina bruna ögon svikit mig så. Vi fick dessutom reda på att barnskidorna var slut, vilket liksom satte spiken i kistan och vi bestämde oss för att rädda det som gick att rädda av dagen.

Så vi åkte till Väla Centrum och åt hamburgare på MAX. Och där funkade inte ens karusellen.

Jag har aldrig besökt MAX restaurangkedja förut, och sällan har jag känt mig mer out of place. Hela systemet var nytt för mig, och jag tackar min lyckliga stjärna att Leah inte är äldre, för då hade hon skämt ögonen ur sig. Jag betedde mig som en gammal pensionär som försöker SMS:a på en Iphone. Maten var det inget fel på, och vi åkte hem mätta och belåtna.

Så kan det gå. Resan till alperna får alltså vänta.

"Alla vi längtar efter sommaren!"

Äntligen är helgerna över, dagis igång igen och man har återgått till någon form av rutin. Nu börjar den långa väntan på våren. Det finns absolut inget av värde från nu till slutet av mars, och jag förnyar härmed mitt årliga löfte att inte bo i den här delen av världen nästa år. Yeah, right...

Våra planer för nyår grusades på grund av förkylda barn, men det blev en trevlig kväll ändå. Vi (läs: alxnra) lagade lite godare mat än vanligt och Leah fick vara med uppe senare än vanligt. Hon ville vara med klockan tolv, men hon fick nöja sig med att skjuta lite raketer efter maten innan läggdags. Hon missade inget. Min kära hustru tackade för kaffet halv tolv, vilket passade mig bra. Nyår är en melankolisk soppa som jag gärna genomlider ensam.

Leah pälsade på sig rejält
för att kunna se när pappa sköt raketer.


Leah var mest förtjust i tomtebloss.
De kan man ju avnjuta inomhus.

Annars har helgerna präglats av ideliga kostymbyten för Leahs del. Efter att ha tillbringat en vecka i sin nya julaftonsklänning är det nu hennes "spanjorskaklänning" som åker på så fort man vänder ryggen till. Den nya favoritleken när kompisar kommer på besök är att dra fram alla möjliga kläder och byta om så många gånger som möjligt på kortast möjligast tid.

Här är det Henrietta som fått låna lite kläder.


Och här har Selma fått låna julaftonsklänningen.


Även på dagis byts det om stup i kvarten.


Leah gjort sig fin inför middagen.

"Frågor på det?"


Även Emil är glad för kläder,
men hittills är det bara mössor som han kan ta på sig själv.


"God natt, Emil."


Max har andra intressen.
Att äta...


... läsa böcker...


... och att störa Emil.

Man skulle ju kunna tro att vår vita vinter har öppnat upp för en massa roliga lekar med barnen i snön, men ack nej. Våra barn trivs inte i kylan.


Vi gjorde ett tappert försök att åka kälke
och det gick bra till en början...


... och Leah var på gott humör...


... men plötsligt falnade intresset markant.

Idag har vi varit på Vallåsen för att introducera Leah för fenomenet skidåkning. Man kan säga att det gick så där, men jag får ge en närmare beskrivning i nästa inlägg. En cliffhanger, helt enkelt.


Leah var rustad för minusgrader
inför trippen till Vallåsen.

God fortsättning...

Då har man överlevt ännu en jul. I ordets verkliga bemärkelse, då väglaget upp till Stockholm inte var helt optimalt. Vi var till och med på väg att ställa in, men tanken på att sitta hemma i vårt vardagsrum med tre uttråkade barn fick oss att utmana vädergudarna och traggla iväg upp till hufvudstaden i 80 km/h. Allt gick bra och barnen sov sött nästan hela vägen - och när de väl vaknade var de glada och satt och sjöng :-)


Det här var vad som väntade oss framme i Saltsjöbaden.

Vi var så glada att vara framme
att vi alla körde "Dabrowskihoppet".





Max fick lite extra hjälp, men kom å andra sidan högst upp!

Julen gick i barnens tecken, och det var med glädje som vi såg hur bra kusinerna kom överens - trots att de ses relativt sällan. Leah har alltid haft ett gott öga till Elliot, men i år fick hon även fin kontakt med Bianca som hon är mer jämnårig med.


De delade till och med samma stol.


Julfina tjejer.


Leah ville sova med Elliot, men efter några minuter
insåg hon att det nog inte skulle funka.

I år kunde mormor Janina vara med för första gången på några år, och i och med det kom en del nygamla traditioner tillbaka...


... mestadels bakning ...


... men Leah fick även lära sig att sy.
Nu kan hon snart bli bortgift!



Killarna såg mest förbryllade ut.

Till slut kom själva julafton och i år var vi en aning mer organiserade. Grannen var inhyrd som tomte till klockan fyra och barnen var taggade.


Leah hade dock problem med att hålla sig vaken.


Till slut kom han ...




... och fick en flaska Bacardi som tack!
Något som kanske fick konsekvenser
för nästa hushåll som tomten besökte.


Mormor kämpade tappert med sina rim,
men det var pärlor för svin (typ).


Leah var totalt fokuserad på att öppna, öppna och åter öppna.
Innehållet var sekundärt, bara hon fick öppna.


Huvudjulklappen var en mini-PC ...


... och killarna fick äntligen egna mobiltelefoner.


Max hade lite problem med sitt halsband.


Vi funderar på att byta namn på Emil till Emilia.


Lika som bär?


Vårt härliga värdpar, Patricia och Jocke!
Nästa år ses vi i Skåne, va?

Årets julklapp?

Att killarna äntligen börjat gå.

Nu är bara problemet att få dem att vilja gå...

Premiärbrasa

Första brasan i vinter. Av någon anledning har jag dragit mig för det, trots att jag smålängtat sedan i somras. Nu när jag väl kommit igång lär det gå åt en hel del ved här hemma - om jag känner mig själv rätt.

Sitter uppe och tokläser bloggar, ser på foton, lyssnar på musik, ser på YouTube och tankar ner allt möjligt som tankas kan. Snart drar vi till Stockholm för att fira jul och man kan lugnt påstå att vi kommer ha häcken full i helgen innan bilen är lastad och vi rullar iväg. Jag ser inte fram emot resan upp. Men, det kan ju inte bli värre än sist iaf.

Så jag borde verkligen inte sitta här i soffan nu. Men en bra sak med det är att jag precis kunde vara hos Leah på tio sekunder från att hon vaknade till och var rädd. Hon slog upp ögonen och vips var jag där, som om jag precis nattat henne och fortfarande "satt utanför". Hon tog min hand och somnade om på en halv minut.

En annan bra sak är att jag precis upptäckt hur gött det är att ta två tuggummisorter och blanda!

En massa foton...

Jäklar, vad kallt det är nu. Och mörkt. Hela tiden. Det känns som om jag vill understryka detta faktum med korta meningar, men det kanske bara blir svårläst? Jag har dessutom lyckats bli av med både min älskade mössa som jag köpte på Squarepusher-konserten i våras och mina vantar som jag fick i julklapp av Janina förra julen. Vantarna har jag fortfarande hopp om att finna, men mössan är nog borta. Den lyckliga upphittaren har nog ingen aning om vilken cool mössa han har hittat.

Killarna turas om att vara hemma från dagis den här veckan på grund av lite feber och allmän hängighet. Idag går de dock alla tre. På söndag sticker vi till Stockholm för att fira jul, och det känns lite märkligt. Det kanske har att göra med att jag inte ens övervägt att köpa en julklapp i år. Till och med alxnra och jag har avblåst galenskapen och ska inte ge varandra något - i år i alla fall. Alxnra är inte lika övertygad som jag att det här ska bli en återkommande tradition. Jag önskar mig nog bara en sak: Att slippa den traditionsenliga juldagspromenaden som alltid föreslås av någon när jag precis sjunkit ner i soffan med en tidning. Det är kallt ute. Därför är man inne. Enkel logik.


Max håller med pappa.
Varför vara ute när man kan vara inne?


I fredags var Sara & Henrik på besök för att se Idol-finalen.
Emil passade på att kolla in hennes "hylla".


Max var mer intresserad av att äta popcorn.


"Va? Finns det inte mer?"


Hur kommer det sig att Emil är så trött?


Aha! Han har "läst" tidningen!

Killarnas frisyr har ju varit under all kritik sedan förra frisörbesöket. Nu testade vi ett annat ställe och det blev avsevärt bättre. Max var den som blev av med mest hår, men Emil blev också befriad från en hel del nackhår. Hans karriär i tyska landslaget är över...


Max satt snällt ovanligt länge...


... men sedan fick det räcka.


Leah gick motvilligt med på att klippa topparna.


Sedan slocknade hon som ett ljus.
Det är inte lätt att vara på topp.


Leah fick skriva brev till tomten...


...och det var en ganska talande lista.


Leah fick tofflor som en förskottsjulklapp.


Så här ser de ut i närbild.


Farmor fick komma med sina julklappar redan i måndags.


Max kör lite morgongympa!


Leah övar inför en karriär som Elvis-imitatör.


Inget slår naturligt ljus.