Jag drar mig för att köpa en ny telefon eftersom jag vet hur enormt viktigt det är att det blir rätt. Ens telefon är ju otvivelaktigt den sak som man använder mest av alla saker man har - förutom sin dator kanske. Det är inte en grunka man vill reta sig på dagarna i ända. Jag har insett, liksom alla andra svennebanan där ute, att det är en iPhone man "ska" ha. Men ärligt talat? Är de inte för jäkla dyra? Eller är det bara jag som tycker det? Det kan bero på att jag vill ha en operatörsfri telefon eftersom mitt abonnemang hos Glocalnet sopar banan med alla andra. Det blir faktiskt inte lägre än så, som de ju själva påpekar i sina reklamfilmer. Detta dilemma har gjort att jag numera tillbringar en stor del av min vakna tid på Blocket på jakt efter en iPhone.
Blocket, alltså. Detta forum för alla världens nötter och rövhål. Jag har sålt och köpt otroligt mycket saker på Blocket genom åren, och kanske det är därför det gör mig så upprörd när jag inser att hela konceptet har förstörts av opportunister, tjuvar och bedragare. Jag kanske överdriver. Det är säkert på grund av att jag söker just efter en innepryl som detta avskum flyter upp till ytan. Man löper inte lika stor risk att råka ut för dessa typer när man söker efter en "tvillingvagn" eller "lego".Men det finns så ju olika grader i helvetet och så också på Blocket.
Först har vi de som inte tar bort sina annonser. Jag tror att om jag svarar på tio annonser får jag svar från tre. De övriga sju svarar inte, och jag utgår då ifrån att varan måste vara såld (alternativt att säljaren dött/råkat ut för en obotlig sjukdom eller fått kramp i lederna) Jag är själv skyldig till detta lite småirriterande beteende. Man säljer sin vara och glömmer bort det hela, helt enkelt . Det är mänskligt. Men när jag sedan får ett mail från en förväntansfull köpare tar jag i alla fall bort annonsen och svarar vederbörande: "Tyvärr, den är såld". Se där, det tog fem sekunder, och då stavade jag ändå fel till "tyvärr" en gång.
Ibland får man inget svar och ser ändå att annonsen ändå ligger kvar vecka efter vecka. Jag drar mig inte för att maila igen. Och igen. Jag har faktiskt till och med skickat instruktioner till annonsören hur man sköter en Blocketannons. Jag försöker göra det så enkelt jag kan och delar upp det i enkla steg. Lägg in annons. Svara alla som är intresserade. Sälj till den som känns bäst. Ta bort annonsen. Inte raketforskning, direkt.
Sedan har vi en annan, betydligt värre sort. Den sort som jag nu har stött på otaliga gånger i samband med min jakt på en iPhone. Jag blev en smula förvånad över hur många nya, ouppackade telefoner med kvitto som fanns till salu. Dessutom var de köpta "för några dagar sedan". Vad är grejen? Varför köper man en telefon om man inte ens har för avsikt att packa upp den? Ett litet impulsköp på tisdagseftermiddagen? Njae, inte om man köper en telefon för flera tusen och binder upp sig på ett abonnemang i två år. Jag har ju känt på mig att något är knas här. Om det låter för bra, då är det ofta det. Så sant som det är sagt.
Trots detta har jag svarat på en hel del liknande annonser. Man kommer då till en ung kille som svarar "Ja" med en lätt stressad ton. Som om snuten var honom hack i häl. Man försöker låta som om det är en helt vanlig Blocketaffär och säger att man är intresserad av "hans" telefon - trots att man känner hur löjligt det låter eftersom det är så obvious att den inte är hans. Ofta får man svaret "Jag vann den på jobbet" eller " Jag fick den i present". Jag kan beskriva en misslyckad affär som ägde rum i förrgår.
Annonsen verkade lovande. Inga stavfel och till och med fullständiga meningar. En iPhone 4, 16 GB, ouppackad och olåst. Pris: 4 000:- Perfekt. Jag fick till och med tag på annonsörenmer eller mindre omgående. Han lät helt reko (ursäkta, men det var faktiskt ett plus att han inte bröt) och jag kände mg hoppfull. Han förklarade att hans företag tecknar en massa abonnemang och får då iPhones på köpet, men att de vill hellre ha Nokia. Så de dumpar telefonerna på Blocket. Det finns ju en del frågetecken här, men jag lät dem bero. Jag sa att jag egentligen ville ha en 32 GB och då var han snabb med att säga att det kunde han nog fixa. Han skulle ringa om en minut. Jag var på väg till dagis och efter fem minuter fick jag lämna kontoret, men jag ringde upp honom hemifrån,
Han hade lyckats uppbringa en 32 GB telefon för 4 500:- Han bodde i Staffanstorp men skulle snart in till Malmö och ville ses samma kväll. Jag fick ångest. Jag kände plötsligt att jag inte alls var sugen på att möta en Blocketkille och köpa en telefon för 4 500:- i en park. Jag mumlade något om att jag hade svårt att få fram stålar på så kort varsel och frågade om vi kunde ses dagen därpå. Det var lite svårt eftersom han skulle bila till Frankrike dagen efter. Hmm.... Så lägligt. Jag sa att jag fick be att få återkomma. Efter en timme sms:ade jag att jag inte hade hunnit få fram pengarna och att vi kunde höras nästa dag - ifall han fortfarande var i landet. Han svarade genom att ringa, men eftersom jag läste saga för barnen svarade jag inte. Han ringde en timme senare igen och då svarade jag. Samtalet som ägde rum var bland de jobbigaste jag haft på mycket länge.
-"Jag kunde inte ta det innan. Jag är ledsen, men jag får inte ihop det i kväll."
-"Du ska väl ha telefonen? Nu har jag lagt undan den åt dig och tagit bort annonsen."
-"Jaha... Vi kanske kan ses i morgon?"
-"Du har tur för jag ska faktiskt inte åka förrän på söndag. Jag jobbar till fem och kan ses efter det."
-"Vad sägs om Mobilia?" (allt för att kunna ses på en plats där man kanske kan packa upp telefonen i lugn och ro)
-"Visst. Du bestämmer."
-"Men, du... Jag vill kunna kolla så att allt är som det ska."-"Man måste registrera telefonen på iTunes innan man kan sätta in sitt SIM-kort. Men allt är lugnt."
-"Ja, du... Jag vill nog kunna se att den rullar på som den ska. Det kanske inte är en bra idé det här."
-"Du sa att du skulle ha den. Man ska hålla vad man säger."
-"Men jag sa bara att jag var intresserad. Inte att..."
-"Nej! Jag vet precis vad du sa. Du sa att du skulle ha den."
-"Nä, det gjorde jag faktiskt inte. Jag är ledsen om det har blivit ett missförstånd."
-"Hör på mig... Det här är inget missförstånd. Jag vet vad du sa."
-"Jag sa bara..."
-"Det är lugnt den här gången, men du ska veta att du kan råka illa ut om du svarar på annonser och inte håller vad du lovar."
-"Ok..." (känner nu att det börjar bli en smula jobbig stämning. Mitt nummer är dessutom oskyddat)
-"Det är okej den här gången, men man ska hålla vad man lovar om man är en man. Gör man inte det är man en fitta!"
-"Ja..." (jag ville nu få slut på samtalet utan gräl)
-"Bara så du vet. Det är riktigt dåligt av dig."
-"Ja, jag är ledsen. Jag ska tänka på det."
Klick.
Jag såg framför mig hur snubben ifråga skulle komma till vårt hus och hota familjen om jag inte köpte hans telefon, men inget hände. Nu, två dagar senare, vågar jag pusta ut.
Jag fick förklarat för mig av en säljare på Telenor hur de här Blockettelefonerna funkar. En kille köper ett abonnemang på t ex Tre och får då en iPhone på köpet. Han tecknar en försäkring som gör att han får en ny telefon om den tappas eller stjäls. Sedan säljer han sin ouppackade telefon och väntar några dagar innan han anmäler den som stulen, betalar självrisken och får en ny telefon. När telefonen anmälts som stulen spärras den och den nya ägaren kan inte göra ett skit.Blåst!
En del annonser verkar dock helt reko. Folk som helt enkelt inte orkar med sin iPhone och vill ha en annan telefon. Folk som man kan besöka i sina hem. Av någon anledning är det just dessa som inte svarar på mail. Jag fattar det inte. Varför svarar man inte om man har lagt ut en annons? Men nu går det här inlägget i cirklar.
Jag kan nämna en kille som svarade på mail efter fem minuter, men när jag sedan föreslog att vi skulle ses svarade han inte. Jag mailade ett par gånger, men fick inget svar. Då mailade jag från alxnras mail och fick återigen ett snabbt svar. Även här slutade han svara när jag bad att få ses. Då provade jag från ett annat mailkonto, men han har inte svarat än. Han har inte tagit bort annonsen, heller. Jag som hade tänkt låta mina alter egon dumpa priset med en fejkad budgivning :-)
En annan säljare som verkade helt okej hade utelämnat en siffra i telefonnumret. Suck... Gissa om hon svarade på mail. Alxnra är lite av en hobbyprivatdetektiv och fick fram efternamn på vederbörande, men hon hade inte sitt nummer listat. Alxnra kom då på den briljanta idén att utgå ifrån att det nog är sista siffran i numret som glömts bort och att det bara var att ringa samtliga tio olika kombinationer. Jag lovade att testa, men av någon anledning trodde alxnra inte att jag faktiskt skulle göra det. Så hon tog det i egna händer och fick lite småirriterade svar från folk som konstaterade att det redan varit en person från Malmö som ringt dem idag (!) Det är väl härligt hur vi kan förenas i vårt smått psykotiska beteende? Ingen av de tio var annonsören, förresten.
Nu återstår alltså att köpa den ny i butk (dyrt), teckna ett abonnemang (det kommer inte att bli lika fördelaktigt som mitt nuvarande Glocalnetabonnemang), köpa den av en reko försäljare på Blocket (hur man nu hittar en sådan) eller köpa den från Hong Kong av en vän som bor där (osäkert på många plan). Jag har ett mycket word-dokument där jag försöker reda ut vilket som är bäst för mig i längden.
Nu är det helg och killarna fortsätter med sin nya grej att vakna runt kl 06. Inte så skönt när jag la mig kl 04.
Nu måste jag kolla Blocket!
