Kalas, kalas och åter kalas...

Efter gårdagens bildbomb kanske ni trodde att bildmappen var tom. Ack nej, jag har redan en sprängfylld julimapp som väntar på min kärleksfulla redigering. Främst är det kalasbilder som dominerar utbudet, eftersom våra kids behagade att komma till världen samma vecka. Det är både praktiskt och lite drygt att ha barnens födelsedagar samma vecka. Lite som en mini-julafton i halvlek, kan man säga. Huset är fullt av presentpapper, kartonger, plastbitar av okänt ursprung, kvitton och så klart en massa leksaker som barnen redan glömt att de fått. Vi skulle lätt kunna ta bort en tredjedel av sakerna och packa in dem igen för att ge dem till dem nästa år. De hade aldrig märkt något.

Traditionen bjuder ju att födelsedagsgrisen ska sova räv medan övriga familjen tisslar och tasslar med frukost och annat. Det är inte så lätt i vår familj, dock, så vi har en variant där vi går upp i vanlig ordning, dvs jag och killarna tätt följda av Leah. Sedan låtsas vi helt enkelt inte om att det är något speciellt med just den här dagen tills det är dags att väcka Törnrosa (dvs Alexandra) Då får födelsedagsgrisen krypa ner i sängen igen medan vi gör i ordning lite paket och sånt. Barnen köper konceptet. Varför klaga?

I år var det nya att vi knöt fast en present i ett snöre som hängde från balkongen. Det underlättade en del eftersom vissa saker är mer eller mindre omöjliga att slå in, som t ex dinosaurier och rockringar. Jag försökte även introducera ljus-i-negerbulle-konceptet (ja, de heter så. Lägg av!) men det visade sig att barnen inte gillar negerbullar. Mycket märkligt.

Nåväl, i år hade vi två separata kalas eftersom killarna nu är stora nog att ha lite egna kompisar. Här kommer lite foton...

Leah visar hur gamla killarna blivit

Emil i presentöppningsfrenzy.

Öppna, öppna, öppna!

Emils kärlek till Ior är mycket stor. Han fick en baby-Ior som han gillade.

Glädje och frustration är känslor som ligger väldigt nära varandra i Emils fall.

Så kom barnen på kalas. Här har vi Thelma...

Emil fortsätter att öppna ute i trädgården.

När Emil inte fixar något kan han gärna bita lite.

För att sedan falla tillbaka på den klassiska bönestunden.

Vi passade på att ha lite vuxenkalas också.

Emil tog det säkra före det osäkra. Man vll ju inte frysa!

Så var det Leahs tur... Ja, ett ljus hade slocknat.

"Oj, jag som sov så djupt!"

"Jag tror jag drar här lite."

Födelsedagståget. En tradition.

En blåsning.

150 bitars pussel. Suck...

Leah kalasfin.

Juline hade klistrat på godis på paketet. Mycket uppskattat!

Bästisarna från dagis följde öppningen med stort intresse!

Glädjen var total.

Och tacksamheten likaså.

Dags för korv och sånt.

Leah fick en fläck på servetten. Inte populärt.

Vårt ess i rockärmen var en trollkarl som gjorde trick i källaren.

Det gav barnen en välbehövlig paus. Och oss.

I morgon ska jag fotografera ett utomhusbröllop. Jag vet inte vem som är mest orolig för vädret - jag eller brudparet.