Jag vill ju gärna fördjupa mig inom porträttfotografering, men det är inte så lätt utan modeller. Jag har iofs tre barn som kan ställa upp, men de är inte särskilt tålmodiga eller lätta att boka tid med. Min kära hustru är kanske världens mest ovilliga modell. I snitt får man tre sekunder på sig. Å andra sidan ger det bra övning. Man får snabbt hitta rätt ljus, rätt vinkel, rätt inställningar och se till att det inte är alltför mycket skit i bakgrunden eller i ansiktet. När allt faller på plats kan det bli magiskt, men det går sällan beställa. Det blir när det blir.
Som här t ex:
|
En nyklippt Max! |
Det största problemet är nog Leahs leende. Jag älskar henne av hela mitt hjärta, men det är något med hennes leende som bara inte blir bra på bild. Hon blir alltid som bäst när hon är nollställd i ansiktet eller t om lite ledsen. Det värsta är när hon försöker smila upp sig...
|
För musen över fotot för att se en mindre naturlig min :-) Håll alltså musen kvar över bilden. |
Nu ska jag duscha och gå ut i det fina vädret med Max. Han älskar att räfsa löv. Något måste ha blivit fel på BB...