måndag 13 december 2010

Sankta Lucia

Så var det dags för Lucia. Förr i tiden innebar detta en nedgrävd påse med utköpt sprit i buskarna följt av en legendarisk bläcka på en kall skolgård. Äh, vem försöker jag lura. Jag har faktiskt aldrig kört den där obligatoriska Luciafyllan. Inte för att jag var guds bästa barn direkt, men just Lucia och Valborg föll aldrig mig i smaken direkt.

Numera innebär Lucia en annan typ av utmaning: Lussevakan på dagis. Det är egentligen först nu som det har börjat att bli allvar av det - i synnerhet för Leahs del. I flera veckor har hon sjungit otaliga Lucia - och julsånger hemma, och man märker hur de mobiliserar för något stort där borta på dagis. Lucialinne har köpts in med tillhörande Luciakrona. Alla tjejer på dagis var Lucia, tack och lov, så konkurrensen uteblev. Idag var det således dagen L och dagis hade meddelat att man skulle infinna sig kl 07.30. Alltså ungefär när vi brukar dricka kaffe och barnen ligger i soffan och kollar på tv. Vi fick ladda hela helgen för att kunna få ihop hela familjen vid denna okristliga tidpunkt, men det gick faktiskt vägen. Utan gnäll, dessutom.

Killarna fick följa med och se på, klädda som pepparkaksgubbe (Max) och röd tomtenisse (Emil). Leahs avdelning hade faktiskt överträffat sig själva, och fått samtliga barn att stå på rad och sjunga för de förväntansfulla föräldrarna som tog mer foton än på en presskonferens för Zlatan. Hela spektaklet väckte minnen från ens egna lussevakor och det var en skön mix av nostalgi och stolthet som stannade kvar resten av dagen.
En Lucia som inte var så sugen på att stå modell.
Jag får kanske inga pluspoäng för kompositionen för den här bilden, men man ser henne, va?
Leahs kompis, Emma (mitt i bilden) visar tydligt vad hon tyckte om de andras sångtalang.
 I eftermiddag ska killarna ha sin lussevaka, så dagen kommer inte att gå till historien som en av de mer produktiva i mitt liv. Får väl ta igen det i kväll.