Mjölk för 1 666 SEK/litern

Fredag morgon.

Jag upptäcker att vi inte har någon mjölk, vilket är ungefär det sämsta sättet en dag kan börja för mig. För att inte tala om för Max som har väldigt svårt att förstå "mjölken är slut". Vad gör man en tidig morgon kl 07.10 och affärerna i närheten öppnar om femtio minuter? Handlingskraftig som man är tar man på sig sina träningsbyxor, stoppar in sina småfrusna barfota fötter i sandalerna och hoppar in i bilen. Statoil, here I come.

Samtidigt trippar en ung tjej ut från Statoil och ska precis hoppas på sin cykel för att bege sig till sitt dagis där hon är vikarie för dagen. Hon tar en genväg mellan pumparna och kommer ut precis i samma stund som jag accelererar en smula för att hinna före en annan bil.

Jag såg aldrig henne. Men jag hörde. Det är inte ett ljud som bådar gott. Jag insåg att jag hade kört på något, men det var inte förrän jag öppnade bildörren som jag insåg att jag faktiskt hade kört på någon. Först såg jag cykelhjulet - som en åtta - och sedan en person liggandes på marken. Sekunderna innan jag insåg att hon var oskadd var de längsta i mitt liv hittills. Som tur är fick cykeln ta smällen och cyklisten hade endast fått en smäll på benet. Inget brutet och inget trasigt. Men vi var båda bra chockade, så klart.

Jag försökte tänka klart och agera på ett hyfsat rationellt vis. Tack o lov var tjejen inte irriterad och arg, så vi lyckades snabbt komma fram till en handlingsplan där jag körde henne och hennes cykel till jobbet. Vi utbytte kontaktuppgifter och skildes åt.

En näsknäpp på en kille som tror att han har koll i trafiken. Och ja, jag köpte mjölk. Mitt livs dyraste droppar efter att självrisken är avklarad.