Sockerfri... Tjoho!

Det är en stor dag idag. Tre år utan socker - nästan. Jag fick ju ett toksläpp i somras och hetsåt två halva Cornetto som smälte i min hand när barnen tröttnat på dem. Migränen, då? Den är ju inte borta, tyvärr, men anfallen är så milda att det knappt kan räknas som migrän längre. Märkligt nog har frekvensen ökat på sistone och ligger nu på en gång i månaden, vilket är en dramatisk ökning. Kanske det ligger socker i något annat jag stoppar i mig? Ostbågar e väl salta?

Nåja, strunt samma. Jag mår bättre generellt utan en massa sött och saknaden är obefintlig. Omgivningens förståelse varierar, men det är ju med goda avsikter som de prackar på en tårtor, glass och annat ideligen. Men håll ni ert missbruk för er själva, så kommer jag och hälsar på er på fettsugningskliniken sen!

På tal om socker så var våra söta barn (!) bjudna på kalas hemma hos Hubert och Telma förra helgen. Det var Hubert som fyllde fyra, men eftersom lillasyster Telma är dagiskompis med killarna fick alla komma. Det var mycket uppskattat. Killarna sov inte ens middag vilket gick över förväntan. Kanske tack vare det ständiga utbudet av socker på kalaset :-)

Födelsedagsgrisen Hubert.

Tut-tut!

Emil var oförklarligt rädd för för Nalle Puh-dockan.

Emil stretchar lite.

Emil ska bli Sveriges nya Robert Wells, hade vi tänkt.

Det är bara att öva, öva och åter öva.

Max var också med på noterna!

Men godiset var roligare än pianot ändå.

Jag tog en massa foton på Telma, som visade sig vara en riktig linslus!

Till slut fick hon nog!

Då kan man behöva vila hos sin pappa.

Tjejmaffian konfererar under bordet.

En bild på Leah jag gillar, helt enkelt.

.

Alexandra i härligt höstljus.

Bilden nedan gillar jag men jag tvekar på vilken av de två varianterna jag har gjort som jag gillar mest. Ni kan se dem genom att föra musen över fotot och låta den vila där en sekund eller två. Meddela gärna vilken ni föredrar