Igår kan ha varit den mest hektiska dagen jag upplevt. Det var inte så att jag stressade, men jag for runt med en målmedvetenhet och ett flyt som jag sällan fått till. Dessutom höll jag igång detta rasande tempo i stort hela dagen, från lämning på dagis tills att jag slocknade i soffan före tolv (!)
Varför då, undrar ni? Jo, jag lyckades planera mitt liv så bra att jag mer eller mindre fick klämma in samtliga julklappsinköp plus matinköp på en dag. Detta i kombination med att köpa ved, gå på Bolaget, hämta extrasäng hos farmor, hämta kalibreringsverktyg hos god fotovän och städa huset - allt medan jag betade av en del telefonsamtal som legat på att-göra-listan alldeles för länge.
Tyvärr betalar jag priset nu ag har en smärre huvudvärk och känner att kroppen slåss mot någon form av illasinnad bakterie. Rösten har sjunkit tre oktaver och gubbasnoret i duschen på morgonen har en konsistens som påminner om cement. Dessutom ömmar min nacke lite, vilket jag i och för sig tror beror på att jag halkade rejält när jag skulle skutta graciöst över Regementsgatan igår. Jag var som Bambi på hal is och under ett par sekunder trodde jag att det var kört. Jag skulle bryta minst tre ben och sedan bli överkörd av hjorden av bilar som var på väg emot mig. Men jag lyckades liksom snubbla mig framåt, mot snövallen som separerar vägriktningarna. Jag fick svälja min stolthet och göra det bästa av situationen, dvs störta huvudstupa ner i snön och på vis undvika både bilar och benbrott. Jag skulle vilja höra hur snacket gick i bilarna som såg detta spektakel. De måste skratta fortfarande och kommer säkerligen att berätta detta som en rolig anekdot under många år som följer.
Men nu är vi alltså redo för julefrid. Så mycket frid det nu kan bli tal om med sex barn och åtta vuxna som ska samlas på vår nedervåning. Det känns dock hoppfullt eftersom tidigare erfarenheter har visat att kusinerna verkligen gillar varandra. Dessutom är killarna mer och mer självgående och de har till och med hittat lekar som de kan leka med Leah. Främst handlar det om att Leah klär ut dem i sina kläder. Så vi har ett regelrätt After Dark här allt som oftast.
 |
| Emilia och Maxilina. |
 |
| Emil i sängen under våra legendariska "bingebus"! |
 |
| En nyduschad fru. |
Jag har för övrigt printat lite förstoringar på barnen som ska sitta på väggen. Det har varit en lång process där i princip varenda detalj har tagit veckor, för att inte säga månader, att reda ut. Välja ut foton, välja mellan färg eller svartvitt, välja storlek, välja ram, välja monteringsalternativ etc etc. Men nu har de anlänt och det var med hjärtat i halsgropen jag öppnade paketet. Jag blev riktigt skitnöjd, vilket på sätt och vis räddade julen för min del. Nu ska jag försöka få upp dem idag.
 |
| Så här ser de ut - omonterade givetvis. |
 |
| Jag lämnar en med en bild på Leah som jag blev nöjd med. Hon gör sig bäst med en ledsen min, tyvärr. |
|
|
|
|
God jul!
