Nedräkningen har börjat

En vecka kvar! Det är helt overkligt, men å andra sidan känns det som om vi varit borta länge som attan. Det blir liksom så när man flyttar var fjärde-femte dag. Frangipani är helt ok; bättre än Aseania men sämre än Mali. Stora nackdelen är att vi i princip inte kan bada alls i havet pga maneter. Å andra sidan fick vi badat en hel del i havet på Koh Lipe så barnen är nöjda. Då är det värre med WiFi som endast finns vid restaurangen och i receptionen. Och så grymt segt. Man saknar att ligga i sängen och surfa :-(

Igår stack vi iväg på eftermiddagen och turistade lite. Ett måste på Langkawi är dess berömda linbana som tar en 700 meter upp i bergen. Det var hyfsat läskigt, och man var glad att man var i Malaysia som känns hyfsat välutvecklat och tryggt. Trots en lite molnig dag fick vi grym utsikt och hela utflykten var väldigt lyckad. Tyvärr hade vi missat att linbanan låg i en park som erbjöd en massa annat skoj och vi hann inte med allt innan de stängde. Kan bli återbesök...

På kvällen åt vi på Leahs favoritställe, ett mexiställe med sjukt stark chili con carne. Kändes i kistan imorse. Idag regnar det lite men de finns fortfarande hopp om en fin dag. Eventuellt gör vi en tripp till en krokodilfarm eller nåt. 

Barnen var väldigt uppjagade i taxin på väg till linbanan. 

Men till och med våra luttrade barn blev impade av utsikten. 

Det togs en hel del bilder, om man säger så. 

Utsikt galore!

Givetvis en selfie!

Skönheten och odjuret!

Emil och Leah är numera bästisar!

Badfamiljen!

Max trivs på dass - som vanligt.