Som ni kanske anat störtade vi inte. En del av mig känner att mitt förra inlägg var av det melodramatiska slaget, men det är faktiskt så jag känner varje gång jag ska flyga. Folk pratar om statistik och logiska anledningar till varför man inte borde oroa sig, men jag vet inte hur jag ska kunna förklara det för någon som inte upplever det så. Man kan inte rationalisera bort en irrationell rädsla. Flygningarna gick i alla fall mycket bra. Det är alltid lättare utan barn. Man kan liksom sjunka in i sig själv på ett annat sätt.
Nog om det.
Barcelona var kort och gott grymt. Vi hade fått besked om att det skulle hällregna under vår vistelse där, men tack och lov hade meteorologerna återigen fel. Solen gassade på rejält, och vi stånkade oss fram genom Barcelonas gränder hela dagarna. Jag var mån om att vi inte bara skulle sightseea hela dagarna utan även ha tid för det där man aldrig annars hinner med; läsa en bok på att café, slappa lite extra på morgonen, strosa runt i en affär lite extra länge och framför allt, få tid för att prata med varandra utan att någon avbryter var tionde sekund. Vi fick således en resa som inkorporerade allt. Vi såg i princip allt man måste se (Gaudís hus och park, La Sagrada Familia etc etc), åt det man bör (tapas, paella och boccadillos) samt shoppade loss (Zara, Zara och åter Zara)
Sällan har jag gått loss så i butikerna. Jag har i princip fördubblat min garderob. Man kan säga att det var hög tid. Alexandra har klagat en hel del på min högst begränsade garderob med vita t-shirts, jeans och rutiga skjortor. Nu köpte jag iofs en hel del rutiga skjortor, men allt har välsignats av min kära hustru. Hoppas således på lite uppmuntrande blickar vid frukostbordet från och med nu. Billigt var det också...
Fyra dagar hemifrån är ungefär vad man pallar med. Man saknar barnen ganska rejält sista dagen och i en storstad behöver man sällan mer. Vi visste att affärerna var stängda på söndagar i Spanien, men så öde som det var hade vi inte riktigt räknat med. Tack och lov har Barcelona en shyst strand så man fick bättra på brännan lite.
Hemma hade allt gått som smort med alla våra barnvakter. Vi trodde nog inget annat, men det är alltid skönt när man kommer hem och alla verkar ha varit glada. På det hela taget har veckan varit otroligt skön. Killarna verkar ha gått igenom någon slags metamorfos och är så harmoniska och glada att man knappt vågar tro att det är sant. Dagis flaggade för att de hade fått svinkoppor i tisdags, så de får vara hemma resten av veckan. Inte optimalt, kanske, men det är faktiskt helt okej. Några koppor har vi inte sett röken av, men dagis vet ju alltid bäst (not!)
Till råga på allt har vi dessutom hittat ett hus som vi vill ha (!) Ska kika igen ikväll och sedan blir det nog lite budgivningsdramatik innan helgen. Med tanke på att det redan är sex stycken som slåss om huset känns oddsen emot oss. Men man vet aldrig...
Barcelona i all sin prakt
Väntar på väskan
Typisk gränd i barra Gothica
Ett av Gaudís hus
En balkong alá Gaudí
Gaudís park var något i hätsväg
Mer av Gaudís park...
Och ännu mer...
En varm och trött kille.
La Sagrada Familia
Utan Alexandras kartläsarskicklighet hade vi gått vilse flera gånger
Lite stela tjejer i Spanien, tycker jag.
Mer kartläsning.
Ibland är det inte lätt att vara 167,5 cm.
"Ska jag ta den eller den? Eller kanske båda?"
En typisk frukost.
Färskpressad juice fick upp orken igen.
Och så lite juice till pappa.
De har lite andra storlekar på fiskarna än på ICA.
Something's a bit fishy here...
Det är inte lätt att vara fisk.
Så här glad blir man när man får lite påfyllning till sitt Pandoraarmband.
Alexandra fick en överdos paella sista kvällen.
Hmm, vad ska jag skriva här? En fin bild på en fin tjej.
Han skulle rita av Alexandra, men det blev ganska likt Shakira :-)
De har koll på det där med fontäner i Spanien.
Flyglarmet gick av någon anledning.
Alexandra kollar in fontänspektaklet.
Äntligen hem.
torsdag 9 september 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)