Det är inte lätt att välja ut sin favoritlåt - alla kategorier. Jag brukar hålla det till topp fem när lusten att slänga ur mig superlativer kommer över mig.
Vi snackar alltså låtar som alltid ger mig gåshud.
Låtar som jag aldrig vill stänga av eller hoppa över.
Låtar som alltid fyller mig med en blandning av inspiration och irritation (att jag inte gjort den)
Om sanningen ska fram har jag inte haft fem låtar på den listan.
1/ Heroes (David Bowie)
2/ House of Cards (Radiohead)
3/ Place to be (Nick Drake)
4/ Bittersweet Symphony (the Verve)
Men nu har jag fyllt upp sista platsen:
Denna briljanta låt (och text) gör sig faktiskt bäst utan tillhörande video, som på sätt och vis tar bort från helhetsupplevelsen. Så har ni inte hört den innan rekommenderar jag att inte kolla på klippet utan bara sluta ögonen och försöka hänga med när vår tids största svenska textförfattare visar var skåpet ska stå.
