Estocolmo

Ja, så har vi ju varit i Stockholm. Det har varit planerat sedan i julas, då jag gav alxnra biljetter till Coldplay (igen). Förra gången fick vi dumpa biljetterna eftersom killarna var för små för en bilresa till hufvudstaden. Den här gången körde vi med samma taktik som i julas, dvs bila upp när barnen ska sova för natten runt kl. 19. Det funkade finfint - tills vi insåg att Max bara sovit en tupplur, typ, och gärna ville hoppa ner i sin säng. Då var klockan 20.00 och vi var många timmar från att kunna bevilja hans önskan. Han tog inte det bra. Inte Emil heller när han väl väcktes. Så vi hade två killar som skrek omlott till efter kl. 23. Den totala misären blev inte bättre av att jag helt enkelt inte kan köra bil längre. Jag ska fan skicka in lappen till Vägverket. Jag blir helt otroligt trött efter kanske tio minuter. Det gäller dock bara på motorvägen, så jag har dragit slutsatsen att det rör sig om hastighet. Efter att ha kört i 70 km/h på en av Sveriges få 120-vägar tog dock alxnra över, trotsade sin egen trötthet och körde oss i mål. Hurra för henne. Framme i Saltsjöbaden fick vi hela källaren för oss själva, vilket kan behövas eftersom vi nu huserade tio man i ett hus.


Familjen Kempffs death trap fick vi spärra av omgående.


"Imse, vimse, spindel."


Leah löste avsaknaden av en tv galant.
Tänk att man faktiskt kan ha en Mac till något, ändå.


Leah hade faktiskt en egen säng...


...även om den var på golvet för att hon inte skulle trilla ur.


Som tack för att vi fick bo hos Kempffs
gav Leah dem sju års olycka.

Vi hade en del besök inbokade, bland annat till Ida och Fredrik med sina barn Ludvig och Filippa. De flyttade från Malmö i januari, men det känns som ett helt liv sedan. Det blir så påtagligt när barnen växer så fort. Nu bor de i Bromma, och vi hade en supertrevlig eftermiddag med dem. Ludvig och Leah lekte fint (så var inte alltid fallet förut) och Filippa (jämnårig med killarna) hade blivit en riktig liten tjej som kunde gå och allt.


"Vadå? Pippi är väl könlös", sa Ida.
"Hmmm", sa jag.



Spiderman däremot... Men han är ju iofs gay. Eller?


"Varför kryper du inte, Filippa?"


Emil visade än en gång att han är familjens music lover.


Leah ville också dra ett riff.


Dirty Leah.


Leah tyckte leksakshästen var läskig.

Lördagen var alltså dagen C (som i Coldplay). Men innan dess hade vi en annan julklapp att avverka: Zorbing.


Man tar en lagom hög backe...


...och släpar upp en stor plastboll högst upp...


...och sedan spänner man fast sig inne i bollen...
(båda två, alltså)


...sedan låter man bollen rulla fritt nerför kullen...


... tills den når en vall och studsar lite planlöst.

Var det gött? Nja... Nej, inte egentligen. Man hann liksom aldrig komma underfund med själva grejen utan fick vara fullt fokuserad på att överleva. Man fick dessutom två åk, men det hjälpte föga. Man skulle nog behöva tvåhundra åk innan man kom underfund med den här sjuka grejen. Alxnra var ganska nöjd efter sitt första åk, men provade på igen, tapper som hon är. Det skulle hon inte ha gjort. Hennes illamående satt i resten av helgen :-(

Och konserten, då? Var den värd det? Det beror på vem du frågar, men jag kan inte säga annat än att det var en grym konsert på alla sätt - förutom att det var fullpackat. Jag är inte särskilt lång, men jag kunde i alla fall se fragment av bandet när jag stod på tå. Alxnra är inte riktigt lika lyckligt lottad, och fick nöja sig med storbildsskärmarna större delen av tiden.


Even better than the real thing?


Av någon märklig anledning filmade de trummisen ganska ofta.

Bandet lirade i över två timmar och spelade typ alla hits (det har blivit en del nu) förutom "Speed of Sound", av någon anledning. Viktigast av allt var att de spelade "Fix you" som nog var den enda låten alxnra verkligen, verkligen ville höra. Nästa gång blir det sittplats.

Hemresan valde vi att förlägga till dagtid, vis av erfarenheten från uppfärden. Det gick betydligt bättre. Nu kunde vi stanna och leka på McDonalds när det blev för gnälligt. Den sista biten var lite gnällig, men vi överlevde.


Leah har inga problem att sova i bilen, om man säger så.

Den här resan rundade liksom av sommaren för vår del, även om värmen inte verkar avta. Jag är tillbaka på kontoret (tjoho!) och alxnra är på upploppet av sin mammaledighet. Faktum är att killarna ska skolas in på dagis redan på måndag. Det blev lite fel i kommunikationen, och istället för att jiddra valde vi att köra på det. Hur fel kan det gå?

Cheezus

Jag har varit inne i en svår ostbågefas på sistone. Jag vet inte hur jag ska komma över det. Kanske jag skulle börja med socker igen, helt enkelt?

Men å andra sidan är det väl nyttigt med ost?



Det största tecknet på att mitt missbruk börjar spåra ur är följande historia:

Jag köpte en påse ostbågar som, när jag väl sjönk ner i tv-soffan, visade sig vara torra och gamla. Vid närmare efterforskning såg jag att påsen varit trasig och utsatts för luft i butiken. Det var bara att knalla iväg till butiken igen och byta ut mot en ny. Efter att ha mumsat i mig den nya påsen såg jag att jag hade ju hällt upp halva innehållet ur den gamla påsen i en skål. En plan formades snabbt i mitt huvud. Jag hällde det torra och trista innehållet i den nu tomma påsen och skickade in rubbet till OLW med en kort lapp som beskrev mitt missnöje. Sedan glömde jag bort det hela.

Häromveckan kom svaret, och jag önskar att det var ett mail så jag kunde klistra in det. Nu får ni nöja er med ett axplock: "Vårt Lab (ja, de stavade det så!) undersökte påsen du sände oss. De upptäckte att toppsvetsen troligtvis inte varit helt tät vilket kan förklara varför innehållet varit torrt. (...) Berörd personal är informerad om det inträffade."

Nu ser jag det här framför mig:



Oavsett vad fick jag varucheckar till ett värde av 65SEK som jag kan köpa OLW-produkter för, förutsatt att jag "... inte förlorat förtroendet för våra produkter".

Det har jag inte.

Det var som fan...

Läs det här