Snö

Ibland har man flyt. Vi satte på vinterdäcken igår kväll och i natt kom det utlovade "snökaoset". Jag vet inte vem som sätter rubrikerna på Aftonbladet men ibland skulle man önska att de sparade lite på ord som "kaos", "chock" och "katastrof". 

Det snöar. Varken mer eller mindre. Folk kör lite långsammare och det blir lite olyckor. 

Valresultatet i USA år 2000 - det var kaos. 

När Anna Lindh mördades - det var en chock. 

Tsunamin - det var en katastrof.  

Jädrar, vad jag raljerar! Om jag inte passar mig kommer jag snart skriva en insändare. 

Jag frös häcken av mig när jag skulle ta den här bilden så ni får stå ut med att fokus hamnade lite snett.

I morse vaknade killarna först och det var kul att visa dem vad som hänt under natten. Emils kommentar var: "Mamma gjort det?"

Hon är visserligen bra på en hel del saker, men att skapa snö är inte en av dem.

"Ja, killar. Så här är det nu nu ett par månader."

De verkade genuint glada över att få tulta runt lite i trädgården innan vi tog oss till dagis, men annat är det med vår lilla prinsessa på ärten. Hon hade svår ångest varje morgon över att man måste ha overall på sig på dagis när man är ute. Hon vill inte gå dit, helt enkelt. Så traumatiskt är det för henne. Hur kunde hon bli så? Det kan ju inte ha med hennes föräldrar att göra.

Ärligt talat, jag begriper det faktiskt inte. Någon gång för länge sedan måste våra förfäder har gett sig ut på jakt efter nya jakt- och betesområden. Låt säga att de kom till Sverige i maj. Då kan jag absolut fatta att man slog sig ner och bosatte sig här.

Men hur tänkte de i november? "OK, killar och tjejer. Det går nog snart över"? Och i slutet av februari? "Det blir nog varmt vilken dag som helst!" Varför, varför, varför tog de inte sitt pick och pack och begav sig söderut? Det är ju inte som att de inte hade något val? Nej, en del knäppgökar valde istället att gå norrut (!) Det är dessa vi kallar Stockholmare i dag. I rest my case.