Veckan som gått har varit en smula splittrad. I tisdags var vi på BVC för 2,5-årskontroll av killarna. Vi har fått boka om det flera gånger, vilket nog var tur för då hann killarna komma ifatt lite mer. De lyckades bygga torn av klossar, lägga pussel och lite annat smått och gott som förväntades av dem. Jag vet inte varför man blir så uppjagad av den här grejen, men man vill så gärna att de ska vara normala. Gärna lite före i utvecklingen, om det går. Leah roade sig med att avklara 4-årskontrollen på sin 2,5-årskontroll. Riktigt så var det inte med Max och Emil, men de fick klart godkänt.
I går var vi hos öronläkaren. Killarna hade båda öroninflammation som bebisar och man ville nu se så att de inte fått nedsatt hörsel. Jag fick äran att göra proverna med Max (medan de andra satt i väntrummet) och jag var riktigt imponerad av hur han skötte sig. Proverna visade i och för sig att han hade nedsatt hörsel på vänster öra, men han var så jäkla duktig och följde sköterskans instruktioner på ett sätt som jag inte trodde att han var kapabel till. Kort och gott handlade det om att sätta ringar på en pinne när man hörde ett pip. Inte kärnfysik, men ändå. Jag satt bredvid och smajlade stolt hela tiden.
Dessa små avbrott från vardagen, i kombination med en ominstallation från helvetet, har lett till en arbetsvecka i soffan. Det är ännu en gång uppenbart hur mycket mer jag får gjort på kontoret än när jag försöker jobba hemifrån. Rent allmänt har jag lite för många järn i elden nu. Jobb, barn, fru, fotouppdrag, hemsidor, bloggar, socialt umgänge, musik och alla tusen filmer man måste se innan Oscarsgalan på söndag. Det är inte lätt. Och då ska man inte glömma att jag har tagit på mig 15 distanspoäng på Jönköpings universitet.
På måndag och tisdag ska jag på en slags internutbildning för ett företag som fotograferar bostäder. Jag och tre andra fotografer ska täcka upp Malmöregionen, är det tänkt. Jag vet inte vad det innebär i jobb, men jag kommer inte att lägga ner översättaryrket än, om man säger så. Men det är ett steg i rätt riktning - även om jag kanske inte drömt om att bli bostadsfotograf :-) Om det blir klirr i kassan kanske jag kan motivera en uppgradering av min kamera. Jag har ju visserligen en ny telefon att inhandla först...
Jag har många idéer och uppslag, men tiden räcker aldrig till. Jag har gluttat lite i fotoböcker som jag har lånat på bibblan och det inspirerade mig i kväll till en kornigare look än vanligt. Emil har varit lite underrepresenterad här på sistone, så håll tillgodo.
