battis blogg: 18 apr. 2011

måndag 18 april 2011

Ich bin ein Berliner!

Berlin, Berlin! Vilken stad. Jag gillade den 2005 när vi var där på vår första bröllopsdag och det här besöket befäste min kärlek till denna stad. Jag kan inte erinra mig en annan stad som har den atmosfär som Berlin har. Det är så relaxed och enkelt. Man känner sig aldrig malplacerad eller vilse. Alla människor är jordnära, enkla och avslappnade. I alla fall de vi träffade. Jag är medveten om att det här går emot stereotypen av tysken, men under vår långhelg hade vi i princip inte enda dålig erfarenhet av vare sig tyskarna eller Berlin som stad. Ett besök om året får det bli, helt enkelt. Gärna med barn nästa gång.

Resan i övrigt var så grabbig som man kan förvänta sig när fem killar som känt varandra i femton-tjugo år ska iväg på galej. I vanliga fall är jag inte den som kör hårdast i det här gänget, men efter min hårdträning på Kanarieöarna var jag ovanligt rustad för öl nonstop i dagarna tre. Jag kände mig som en Duracellkanin som inte hade vett att ta en paus. Det var bara att tacka och ta emot att denna formtopp inföll sig just på vår grabbhelg. Vi gjorde i princip inget kulturellt över huvud taget utan gick runt i de olika stadsdelarna och kollade runt utan att gå in i enda affär :-) Fokus låg på luncher och middagar med diverse stopp för espresso och öl så fort någon kände sig manad (läs: ganska ofta)

Sedan hem till rummet för en liten spontan förfest innan vi begav oss ut igen för kontinentalt sen middag vid halv tio. Av någon anledning åt vi mer eller mindre uteslutande italienskt. Det var oftast gott men en del nerköp stötte vi tyvärr på. Jag ville i princip bara äta wienerschnitzel men bommade det enda tillfället som gavs för detta och fick inse att jag nog får äta det nästa gång. Man kan inte få allt här i världen.

I en stad där det dessutom är farligt billigt med både öl och sprit kunde det så klart bara gå på ett sätt och lördagens finalkväll fick ett smula snöpligt slut när Eder bloggare drabbades av hybris och trodde sig kunna förfesta på rummet med en livsfarlig vodka från Polen från affären runt hörnet. Billigast är inte alltid bäst. En karaaff vin och en och en halv drink senare (jag spillde tack och lov ut min andra White Russian) fick jag tacka för kaffet och "somnade" med jackan på i sängen.

Söndagen började således en smule segt och jag stålsatte mig för det värsta, dvs en dag i bakfyllans tecken där vi till råga på allt skulle ta oss hem. Döm om min förvåning när jag vaknade till liv efter en macka och en kaffe. Jag är mycket förbryllad över min kropps återhämtningförmåga och väljer att tacka gudarna att sista dagen inte blev ett totalt fiasko.

Det enda på hela resan som inte får högsta betyg är EasyJet. Lågprisflyg i all ära, men de här ockrarna tog priset. På Kastrup fick vi veta att våra incheckade väskor skulle kosta cirka 300:- per väska. Tack och lov hade samtliga i gänget väskor som gick att ta som handbagage, men då inföll sig nästa problem. Handbagage har en smula andra regler än incheckat bagage, så plötsligt skulle schampoflaskor och annat in i plastpåsar och saxar skulle slängas. Det tog sin tid i säkerhetskontrollen, om man säger så. Att vi dessutom reste med en skäggig man vid namn Kerim Arhan som envisades med att ha sina solglasögon på sig inomhus gjorde inte saken bättre.

Jag hade med mig min nya kamera mer eller mindre hela tiden, så bilder finns det gott om. Här kommer ett axplock: