Harmoni

Torsdag kväll och här sitter man på kontoret efter ett litet gästspel hemma med familjen. Det ska erkännas att det är ganska hett om öronen för tillfället. Jag skriver mina listor och försöker hålla koll på allt jag vill göra, men en del listor är så gamla och tragiska att jag börjat på en ny. Således har jag numera olika listor i olika färger. Och då har jag ändå glömt en hel del som jag kommer på i duschen eller på cykeln (som är de ställen mina snilleblixtar oftast slår till på)

Det mesta handlar såklart om foto i olika former, dels för egen del och dels en kamp för att göra klart de uppdrag jag har tagit på mig. Nu ligger fokus på bröllopet jag fotograferade i juli. Det tar alltid längre tid än man tror att gå igenom och redigera så pass många foton (cirka 250) Den här gången är materialet lättjobbat, som tur är, men det skapar nästan bara ännu mer stress. Man kan göra på så många olika sätt. Jag önskar nästan att man fotade film. Då slipper man alla valmöjligheter i efterhand. Å andra sidan krävs det då superkoll i fotoögonblicket och så iskall är jag inte - än.

Jag kan även meddela att mina stackars musikprogram har kickats igång igen. Det är inga långa stunder, men en kvart här och en kvart där. Och jag gillar det. Jag ska försöka bibehålla denna spontanitet och inte falla tillbaka i gamla hjulspår när jag vänder och vrider på varenda ljudfil.

Familjelivet är inne i en mycket harmonisk tid. Killarna är blöjfria och det är nog det jag längtat mest efter det här året. Tyvärr innebär det att vi får gå på toa med dem två-tre gånger i timmen eftersom de tycker att det är så skojigt att skvätta så fort de har minsta lilla i snorren. Nattblöjan är såklart kvar, men den kan jag leva med.

Max och Emil leker väldigt fint, men tyvärr funkar det inte lika bra med alla tre. Man får väl hoppas att det går över med tiden. På det hela taget känns det i alla fall som att vi på allvar har lämnat det värsta bakom oss och kan börja skörda frukterna av att ha fått tre barn på två år.

I helgen ska vi dock lämna dem och åka till Stockholm för att gå på stor fest hos brorsan. Tyvärr ska det spöregna, men med tanke på att väderlekstjänsten hittills i sommar har haft en felratio på 95 % är jag inte särskilt orolig. Det känns hur som helst riktigt bra att få komma iväg en helg och veta att barnen har det super hemma med Lovisa och mormor.

Förra helgen var vi på kalas hos killarna dagiskompis Telma (som är syster till Leahs fästman, Hubert) Här kommer lite foton:

"Ja, må hon leva!"

Sockerfri ;-)

Telma var mest intresserad av att styra upp ljusen.

"OK, jag blåser väl!"

Telma x 4.

Telma fick en Rapuntzeldocka.

"Ett äpple om dagen..."

För Max var det här väääldigt högt upp.

Så mycket grus som måste skyfflas undan.

Emil testar lungorna. Och omgivningens tålamod.

Kompisar!

Max - the one and only.

Någon annans blixt gick av samtidigt som jag tryckte av en bild.

Fiskedamm: Alla kalas höjdpunkt.

Alla var glada...

.... men Max var gladast.

Som sagt, riktigt glad.

Det tog aldrig slut.

Emil kollar vad som pågår.

Telma äter upp "fångsten"!

Max placerade sina bitar lite lustigt.

Telma kollar hur mycket nattlinnet orkar med.

Kidsen mumsar under bordet.

"Strike a pose!"