Således blir det lite skralt med bilder den här gången. Jag har tagit en del med min skrutt-Nokia, men det är inte samma sak. Jag har mer eller mindre bestämt mig för att äntligen köpa en ny mobil - till alxnras stora glädje. Den jag har är det inget större fel på, men den har varit med ett bra tag och batteriet är därefter. Som tur är har jag fyra stycken - alla lika kassa. Eftersom jag använder min mobil som mp3-spelare har jag siktat in mig på Nokias Xpress Music-serie, och nu är jag igång med en rigoristisk marknadsundersökning för att hitta den bästa, buggfriaste och snyggaste. Och billigaste, så klart. Det slår mig igen hur märkligt det är med folk som envisas med att ha en telefon med massor av plats för musik och samtidigt bär runt på en iPod. Två grunkor, två hörlurar och en massa sladdtrassel. Varför? Nu lutar det åt den här:
Nokia 5310!
Tyvärr är kameran inte den bästa i den, men det lär vara en förbättring mot vad jag nu.
Annars flyter livet på bra. Emil vaknar ganska tidigt nuförtiden (cirka 05.00) och det är inte så kul när man har lagt sig sent. I natt satt jag uppe och stress-översatte "Wipeout" åt Kanal5 till klockan 03 och sedan hade jag fanimej svårt att somna - för första gången på många år. Mår förvånansvärt bra, trots allt.
Max kl 06.00.
Killarna (och Leah) har under en längre tid frossat på rån som substitut för napp, men nu har vi hittat en värdig ersättare:
majskrokar! 0 % salt och 2 % fett (är det mycket?)
De äter dem lika snabbt som pappa äter ostbågar!
"Mmmm..."
Själv håller jag mig till ostbågar då och då. Det är dock en sak som förbryllar mig. Jag köper gärna den lilla, tubliknande påsen, den som jag växte upp med. På senare år har den blivit svårare och svårare att hitta i butikerna. Istället får man köpa en större påse och givetvis måste man äta upp allt. Det är inte förrän den sista ostbågen passerat gomseglet som tillfredsställelsen infinner sig. Hur kommer det sig? Jag får ju samma tillfredsställelse av den mindre påsen. Skulle jag kanske få samma känsla av en ännu mindre påse?! Vem bestämmer egentligen här? OLW eller jag?
Man kan överföra tanken på allt som är förpackat. Varför köper man chips i en påsstorlek och Gott & Blandat i en annan? Hur kommer "de" fram till vilken storlek som är den rätta? Har de en testpanel som får äta i blindo och meddela när de är mätta? Det logiska vore i så fall att utgå ifrån deras utsagor och sedan sälja lite mindre påsar, så att man kommer tillbaka efter mer, liksom. Jag kan snöa in på det här hur länge som helst. Jag funderar på att be alxnra ge mig en näve i taget och se hur många jag sätter i mig innan jag känner att det är nog. Problemet är att alxnra inte kan vara i närheten när jag missbrukar ostbågar. Hon gillar inte lukten :-(
Imorgon ska vi åka till Skånes Djurpark hela familjen. Det kommer säkert bli en del foton därifrån (tagna med alxnras telefon!)
