"Alla vi längtar efter sommaren!"

Äntligen är helgerna över, dagis igång igen och man har återgått till någon form av rutin. Nu börjar den långa väntan på våren. Det finns absolut inget av värde från nu till slutet av mars, och jag förnyar härmed mitt årliga löfte att inte bo i den här delen av världen nästa år. Yeah, right...

Våra planer för nyår grusades på grund av förkylda barn, men det blev en trevlig kväll ändå. Vi (läs: alxnra) lagade lite godare mat än vanligt och Leah fick vara med uppe senare än vanligt. Hon ville vara med klockan tolv, men hon fick nöja sig med att skjuta lite raketer efter maten innan läggdags. Hon missade inget. Min kära hustru tackade för kaffet halv tolv, vilket passade mig bra. Nyår är en melankolisk soppa som jag gärna genomlider ensam.

Leah pälsade på sig rejält
för att kunna se när pappa sköt raketer.


Leah var mest förtjust i tomtebloss.
De kan man ju avnjuta inomhus.

Annars har helgerna präglats av ideliga kostymbyten för Leahs del. Efter att ha tillbringat en vecka i sin nya julaftonsklänning är det nu hennes "spanjorskaklänning" som åker på så fort man vänder ryggen till. Den nya favoritleken när kompisar kommer på besök är att dra fram alla möjliga kläder och byta om så många gånger som möjligt på kortast möjligast tid.

Här är det Henrietta som fått låna lite kläder.


Och här har Selma fått låna julaftonsklänningen.


Även på dagis byts det om stup i kvarten.


Leah gjort sig fin inför middagen.

"Frågor på det?"


Även Emil är glad för kläder,
men hittills är det bara mössor som han kan ta på sig själv.


"God natt, Emil."


Max har andra intressen.
Att äta...


... läsa böcker...


... och att störa Emil.

Man skulle ju kunna tro att vår vita vinter har öppnat upp för en massa roliga lekar med barnen i snön, men ack nej. Våra barn trivs inte i kylan.


Vi gjorde ett tappert försök att åka kälke
och det gick bra till en början...


... och Leah var på gott humör...


... men plötsligt falnade intresset markant.

Idag har vi varit på Vallåsen för att introducera Leah för fenomenet skidåkning. Man kan säga att det gick så där, men jag får ge en närmare beskrivning i nästa inlägg. En cliffhanger, helt enkelt.


Leah var rustad för minusgrader
inför trippen till Vallåsen.