Vårstädning

Jag är inte glad i trädgårdsarbete, och vår lilla plätt sköts huvudsakligen av alxnra. I söndags fick jag dock ett ryck och började feja som aldrig förr. Grillen skurades, alla möblera flyttades runt för att komma åt löven och gamla leksaker kasserades. Vädret var ju super och inom kort var hela familjen igång och hjälpte till - alla på sitt eget lilla vis.

Max gillade krattan.

Men ganska snart återgick han till sin favoritsyssla:
Pilla sönder elektriska saker...

... och att reta gallfeber på Leah.
Här har han kidnappat hennes sko.

Emil gillade mest löven.

Han var fast besluten att hälla ut det vi räfsade ihop.

(klicka gärna på bilderna för att se dem i större version)

Annars rullar det på. Ju varmare det blir, ju mer tid tillbringar vi på lekplatsen. Jag är rädd att jag redan är lite trött på det obligatoriska efter-dagis-besöket. Nåja, man ska inte klaga. Det mesta hänger på killarnas humör, i synnerhet Max. Han håller oss numera gisslan med sina totalt oförutsägbara totalflipp. Hans röstresurser är enorma och kan nöta ner den mest kärleksfulla förälder. Alxnra har gett honom smeknamnet "Tutan", men jag skulle nog vilja kalla honom "Sirenen". Som tur är motsvaras hans ilska av hans glädjeutbrott. Det måste vara sjukt jobbigt att leva i denna ytterligheternas värld.


Emil sover numera riktigt bra, och han har blivit en helt ny kille. Glad, sjukt kelig och busig på ett härligt sätt. Han och Leah har funnit varandra och leker superbra - för det mesta. Tyvärr har Max lite svårt att komma in i matchen med sin smått buffliga stil. Han vill så väl, men oftast retar han bara gallfeber på Leah. Som tur är tror jag inte att han upplever det själv. Han är lyckligt omedveten om att han är i vägen.

Leah, då? 95 % av tiden är hon helt ofattbart härlig just nu. Hon busar en hel del, så klart, men för det mesta gör hon som vi säger och ibland till och med saker vi inte ens har bett om. I morse fick hon för sig att städa huset och det var riktigt imponerande hur noggrann hon var. Hon har även cyklat till och från dagis ett par dagar, men efter ett missöde med stödhjulen igår verkar denna period redan vara över. Kanske lika bra det, med tanke på att det tog henne en kvart att komma dit. Dessutom har hon slutat komma in till oss på nätterna (!) Det enda som återstår är hennes erbarmerliga matvanor. När ska hon tröttna på de jäkla fiskpinnarna!?

The Lodge

Då var det dags att rapportera från helgens överraskningsresa. Jag hade ingen aning om vart vi skulle, men med tanke på att morfar och Janet skulle passa barnen ett dygn kunde jag räkna ut att vi skulle stanna i Öresundsregionen. Mycket riktigt. Efter lite stressade instruktioner, lite gråt och annat stök var det iväg. Efter bara en halvtimme cirka var vi framme vid resans mål: The Lodge.


Lite inscannade foton.
Varför? För att jag kan.

Nu kan ni se att vi faktiskt var där.

Vädret var inte det bästa...

... men det spelade ingen roll med tanke på miljön.
Här är vägen upp till hotellet.

Nästan framme...

Vi bodde i rum nummer tre (intresseklubben antecknar).

Vi trotsade regnet och begav oss ut på en skogspromenad.

Alxnra njöt av tystnaden.

Jag fick spana efter lite fåglar.
Något jag verkligen längtar efter.

Sedan var det dags för "Afternoon Tea".
Någon la en sömndryck i mitt te, dock.

Rummen var rustika och sköna, om än en smula spartanska.

Utsikten var det inget fel på.

Svårt att återge utsikten, men den var grymt pampig.

"Åh nej, ska vi redan åka hem!"

(glöm inte att klicka på bilderna om ni vill se bättre!)

Middagen på kvällen var ett kapitel för sig. Det utlovades en fyrarätters men vi räknade det till åtta, fast då var vissa inslag försvinnande små. En del var skitnödigt, men allt var intressant. Lakrits med sparris, en sfär (!) av creme fraiche med mer. Huvudrätten bestod av lamm och den var höjdpunkten, tätt följd av efterrätten som blev något av en specialare för vår del eftersom jag frågade efter ett sockerfritt alternativ. Jag kan ju inte jämför med den riktiga efterrätten, men jag är ganska säker på att vår slog den med hästlängder. Jag önskar att jag hade haft en kamera. Det närmaste man kan komma att beskriva den är en frukttallrik, men det blir så futtigt. Som att kalla Ribban för Copacabana, liksom. Vi tackade klokt nog nej till deras särskilt sammansatta vinmeny (för gud vet hur mycket pengar) men lyckades ända bli ganska toppade. Efter en kaffe stupade vi som käglor vid tio - först av alla på hotellet, skulle jag tro.

Nästa morgon väntade en frukostbuffé med allt vad det innebär av överätande och svullande innan vi rullade hemåt. Tro det eller ej, men vi saknade alla barnen en smula. Tänk att det kan gå så fort. Fast jag har hört om livstidsfångar som saknar sin cell när de blivit frisläppta. Människan är nyckfull.

Hemma hade allt gått superbra och ingen hade gnällt över huvud taget någonting. Det gladde oss till en början att höra, men så insåg vi att det innebär ju att de faktiskt bara gnäller med oss. På dagis är de också fromma som lamm.

Vad gör man åt det?

Tack som f-n, baby. Grymt val av ställe!

Tidsförskjutning...

Jag borde ju skriva om helgen som varit eftersom den varit ganska så amazing, men i kronologins namn lägger jag upp en drös foton från förra helgen (eller var det förförra) då vi var i Rolstorp. Så det blir mycket foton och lite text den här gången.

Gustavs och Cecilias hus. Gästhuset till vänster i bild.

"Trädgården"

Rolstorpssjön.

Godsherren Gustav...

... och hans fästmö, Cecilia...

... och deras dotter, Lisa.

Gustav ogillar inkräktare.
Här fick en svampplockare sig en omgång.

Gustavs pappa är en hyfsat aktiv morfar/farfar.

Leah fick känna på drag under galoscherna.

Undrar varför sjön är full av golfbollar.
Och skogen intill.

"Ska vi äta fisk till lunch? Kommer om en timme."

"Såja!"

Göran visar Leah hur man gör fiskpinnar.

Leah övar på att stå på tå.

"Vad i allsin dar är det här?"

De tre musketörerna.

Fia

Pump it up!

Lite naturbilder blev det, så klart.

Max in action!

Leah på rymmen.

Max på rymmen.

Vägen intill huset ockuperades av en racing-tävling ena dagen.

Det gick inte sådär jätteimponerande fort,
men Leah fick ändå hålla för öronen.

Sju hungriga barn (alla fick dock inte plats i bilden).

Lite fika i solen.

Loppan rensar upp Ebba efter hennes sandmacka.

Gustavs hus på natten.

Max

Emil

Leah

Leah och Fia somnade i soffan.

En av de få bilderna på mig.

(klicka på bilderna för större version)

Om inte detta räcker, kan ni se samtliga foton här.