Vårstädning

Jag är inte glad i trädgårdsarbete, och vår lilla plätt sköts huvudsakligen av alxnra. I söndags fick jag dock ett ryck och började feja som aldrig förr. Grillen skurades, alla möblera flyttades runt för att komma åt löven och gamla leksaker kasserades. Vädret var ju super och inom kort var hela familjen igång och hjälpte till - alla på sitt eget lilla vis.

Max gillade krattan.

Men ganska snart återgick han till sin favoritsyssla:
Pilla sönder elektriska saker...

... och att reta gallfeber på Leah.
Här har han kidnappat hennes sko.

Emil gillade mest löven.

Han var fast besluten att hälla ut det vi räfsade ihop.

(klicka gärna på bilderna för att se dem i större version)

Annars rullar det på. Ju varmare det blir, ju mer tid tillbringar vi på lekplatsen. Jag är rädd att jag redan är lite trött på det obligatoriska efter-dagis-besöket. Nåja, man ska inte klaga. Det mesta hänger på killarnas humör, i synnerhet Max. Han håller oss numera gisslan med sina totalt oförutsägbara totalflipp. Hans röstresurser är enorma och kan nöta ner den mest kärleksfulla förälder. Alxnra har gett honom smeknamnet "Tutan", men jag skulle nog vilja kalla honom "Sirenen". Som tur är motsvaras hans ilska av hans glädjeutbrott. Det måste vara sjukt jobbigt att leva i denna ytterligheternas värld.


Emil sover numera riktigt bra, och han har blivit en helt ny kille. Glad, sjukt kelig och busig på ett härligt sätt. Han och Leah har funnit varandra och leker superbra - för det mesta. Tyvärr har Max lite svårt att komma in i matchen med sin smått buffliga stil. Han vill så väl, men oftast retar han bara gallfeber på Leah. Som tur är tror jag inte att han upplever det själv. Han är lyckligt omedveten om att han är i vägen.

Leah, då? 95 % av tiden är hon helt ofattbart härlig just nu. Hon busar en hel del, så klart, men för det mesta gör hon som vi säger och ibland till och med saker vi inte ens har bett om. I morse fick hon för sig att städa huset och det var riktigt imponerande hur noggrann hon var. Hon har även cyklat till och från dagis ett par dagar, men efter ett missöde med stödhjulen igår verkar denna period redan vara över. Kanske lika bra det, med tanke på att det tog henne en kvart att komma dit. Dessutom har hon slutat komma in till oss på nätterna (!) Det enda som återstår är hennes erbarmerliga matvanor. När ska hon tröttna på de jäkla fiskpinnarna!?