When it rains, it pours

Igår fick jag uppleva hur det måste vara att vara med i Big Brother.  Jag tillbringade ett helt dygn i vårt vardagsrum med tre barn - som i och för sig var hyfsat välartade, men ändå... Roligare kan man ha.
   Alexandra sov till klockan två och innan dess hade vi hunnit äta frukost, leka med i princip alla leksaker, se alla filmer, åka till vårdcentral med Emil (mormor passade Max o Leah) samt laga pannkakor (som ingen åt). Sedan återstod bara sex timmar till läggning :-( Tack och lov var Leah på sitt bästa och gladaste humör och vi fick även killarna att sova middag (Max sov mellan två och halv fem!) vilket gjorde tillvaron lite drägligare. Till och med Leah somnade, vilket alltid ska tolkas som en varningssignal. Så även den här gången... Det var väl lite väl optimistiskt att tro att övriga familjen skulle klara sig undan vinterkräksjukan med tanke på kräkfesten som försiggick häromnatten. Efter en kort tupplur vaknade Leah till av att det var dags för "nummer två". Det visade sig vara "nummer tre" som hon menade och vi fick en liten kaskadkräkning på toalettgolvet. Sedan däckade hon - och mamma - i soffan klockan sex (!) för att sedan kräka lite till innan de pallrade sig upp i sängen och jag fick styra skutan med killarna några timmarna innan de skulle lägga sig. Trots Max enorma tupplur somnade de utan protester och jag kunde påbörja min arbetsdag.

Sjuk, sjukare, sjukast....

Inte så ösigt hemma hos oss i går.

Nu väntar jag med spänning på min tur.