Tre barn och en kärra

Våra barn, härliga som de är, har en förmåga att tjafsa om i princip allt. Det bara måste bli en diskussion eller förhandling. Det kan vara en kort diskussion och den kan vara lång, men det ska alltid divideras lite.

Det gäller allt från vilken tallrik man ska äta på, vem som ska ta fram den och hur den ska placeras etc etc.

Vidare till vem som ska borsta tänderna först och vilken tandkräm man ska ha och om man ska borsta själv eller om pappa (eller mamma) ska göra det.

Och vem som ska lägga en och när och hur och vilken saga och vem som ska sitta i knäet och om det ska vara släckt eller tänt.

Ja, ni hajar...

Jag lämnar i regel alltid barnen på dagis och för att få ihop logistiken med tre barn och en cykel har vi en cykelkärra i kombination med cykelstol. När vi köpte kärran befarade vi att det skulle bli ett jäkla tjafs om vem som skulle sitta i den, men det blev av någon outgrundlig anledning precis tvärtom. Cykelstolen har fått en upphöjd status som är smått otrolig. Det är som om den vore utrustad med tv, shiatsu-massage och godisskål. I synnerhet Max har varit helt besatt av den, och för att minimera skriken och gråten har jag infört ett system som de faktiskt har accepterat! De turas om. Så enkelt är det. Det gäller bara att hålla reda på vems tur det är, men där har vi ordningspolisen Leah till hjälp.

Snart är de vuxna. Kommer man sakna det här då?

Så här glad blev Emil när det var hans tur idag.

Max var glad för Emils skull, antar jag.

Leah var inte lika uppsluppen.

Tre barn och en farsa på väg. Med en kamera i högsta hugg, så klart.