Djur i bur

Jag ger mig inte. Jag ska minnas pracka på er sommarbilder tills ni ber om nåd. Nu har turen kommit till vår utflykt till Ystad Djurpark. Jag minns inte ens när den var, men det var någon gång i juli. Vi slog ihop våra påsar med familjen Schinzel som vi lärt känns här i området, och det blev väldigt lyckad dag. Vi har ju besökt Skånes Djurpark några gånger, så det var kul med lite ombyte. Parken var mindre, men man kom liksom närmare djuren vilket gjorde att barnen kändes en smula mer peppade än vanligt. Dessutom hade de ett pool-område som kom väl till pass efter en dag i parken.

Men det är inte bara ros. VI var beredda på en torftig matupplevelse, men vi hade aldrig kunnat ana vad som väntade oss när vi - inte ont anande - slog oss ner för lite mellanmål på parkens enda restaurang. Anspråken var små och förväntningarna lågt ställda när vi ställde oss i kön till beställningsluckan. Den vänliga, men något flamsiga, personalen var tillmötesgående när vi bad om att få köttbullar med pasta istället för köttbullar med potatissallad (!) som var deras variant på barnmeny. Vi vuxna valde pajer av olika slag medan jag valde en varm macka (vilket skulle visa sig vara vinnaren) Pajerna var Findus frysta variant, serverade i sin folieförpackning. "65:- Varsågod och skölj!" När de sedan bar in barnens mat med potatissallad var de dock snabba med att ursäkta sig och lovade att återkomma snarast med den utlovade pastan. Det gick i och för sig snabbt, men pastan som sedermera uppenbarade sig fick mig att drömma mig tillbaka till skolbespisningen på 80-talet. Den var liksom överkokt och kall på samma gång, vilket får betecknas som snudd på mästerligt uselt. Jag orkar inte ens gå in på antalet köttbullar som var betydligt mindre än det utlovade. Max hade slukat sina innan servitrisen hunnit in i köket igen.

Men visst, min varma macka var ju god. Jag har en kuslig förmåga att välja det minst äckliga när jag ställs inför sådana här mediokra inrättningar.

Goddag, goddag.

Leah och Ella gosar med getterna.

Leah rullade runt i halmen.

Men på högsta höjden blev det stopp.

En mor och en dotter.

Max är fortsatt fascinerad av brunnar.

De hade även ett exemplar av Homo Sapiens Maximus i djurparken.

Emil vattnade gräset.

Max - no more, no less.

Leah badar.



Om ni för med musen över bilden får ni se den i färg. Ni kanske behöver hålla kvar musen över bilden en stund innan det händer något.
Har ni någon åsikt om vilken ni föredrar får ni gärna slänga in en kommentar.