Helgen har varit en härlig mix av hygge med vänner, bus med barnen och en del hemmapulande. Vi var med på den där budgviningen i cirka tio minuter innan vi blev överkörda av någon krösus med obegränsad budget och noll sympati för en stackars trebarnsfamilj som letat hus i två år. Så kan det gå. Skönt att det faktiskt finns hus man kan få pirr i magen av. Hade nästan gett upp hoppet. Nu har vi återgått till att fixa i ordning det sista lilla pillet med vårt hus innan vi lägger upp det till försäljning. Ja, ni läste rätt. Vi funderar starkt på att sälja innan vi köper. Det kanske inte är klokt, men jag tror att vi kommer att ha lättare att fatta beslut då. Återkommer givetvis om detta.
Barnens svinkoppar uteblev helt, men vi var ändå hemma veckan ut. Detta är inte så illa som det hade varit förr i tiden när barnen var gnälliga och klängiga. Nuförtiden är det faktiskt helt okej att ha alla hemma. Kanske inte helt optimalt att inte jobba på en vecka med tanke på vår lilla Barcelonaresa, men sånt är livet.
Annars är mitt största bekymmer numera en visdomstand som börjat ge sig tillkänna. Jag har känt av den förut, men det har alltid lagt sig. Nu verkar det inte gå så lätt. Jag fick känningarna i lördags kväll och under söndagen tilltog det rejält. Inatt vaknade jag halv fem av att det kändes som om någon stack knivar in i min tandrad. Jag fick knatta ner och ta Alvedon innan jag snyftandes somnade om. Imorgon ska jag således till tandläkaren. Hur fan ska det gå?
Leah är givetvis mycket intresserad av denna dramatik, så jag tar tillfället i akt att berätta om tandtrollen och allt det där. Det har dock inte haft önskvärd effekt som ni ser på bilderna nedan:
Negerboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar