BFF

I lördags var vi i Folkets Park med Jonas och Mimmi. Vi såg "Doris och Knäckebröderna. Efteråt var det grillning och Schlagerkväll hos oss med alla tillbehör. Vi till och med spelade "När och Fjärran" vilket vi inte gjort sedan vi blev ovänner sist (för att jag vann, så klart). Den här gången vann jag inte.

De bråkar en del,
men Mimmi är änå Leahs BFF (googla det, gamlingar!)

Före-efter

Jag har börjat se över mitt ganska extensiva bildbibliotek och det är nästintill övermäktig. Så många filer, så lite tid. Nu börjar det likna något och mapparna har piskats i form. Tanken är att välja ut russinen ur kakan och lägga upp någonstans. Här kommer ett foto som inte är ett russin, kanske, men lite kul ändå. Här nedan ser ni originalet av bilden ovan.

Ny processering...

Testar en ny stajl på mina foton... Tänkte att någon kanske finner det intressant.


Vem sa att man inte blir påverkad
av för mycket tv-tittande?

Favorit i repris....

Emil gillar äpplen...

Äntligen...

Jag har under året gått igenom samtliga foton i min enorma mapp för att välja ut de jag tycker är värda en omgång i Photoshop. Tanken är att välja ut favvisarna och kanske kalla det en portfolio, eller något annat högtravande. Jag fick dela upp fotona i tre högar: "naturbilder", "annat" och "människor" (dvs huvudsakligen barn). Den sistnämnda mappen blev så klart störst, och jag har börjar ruttna lite på att hålla på med den. Nu idag blev jag klar! Sista bilden i mappen är avklarad och det slumpade sig så att det blev den här.

Det är något så mysigt med den. Kanske för att stunderna då Leah och Max samarbetar om något är ganska få.

Arkiv X

Igår kväll städade jag på kontoret. Jag gillar att städa, det vet de flesta, men igår var lite för mycket även för mig. Efter ett par veckor av totalt kaos på grund av en elrenovering som påverkat mitt förrådsutrymme, fick jag äntligen ställa tillbaka grejerna. Allt var i en enda röra och dessutom ganska dammigt. Jag såg en dokumentär om Stanley Kubrick för en tid sedan och han hade ett mindre hus fullt med lådor med lappar, noteringar, foton, brev etc etc från hela sitt liv. En stackars reporter fick lov att gå igenom lådorna och efter fem år hade han bara skrapat på ytan. Han får gärna komma hit när han är klar. Jag har så mycket arkiverat att det är löjligt. Varför har man sju lådor fulla med Nöjesguiden från 1997 och framåt? Eller Slitz (!)? Varför har jag kvar kalendrar - klädda med bilder på Smashing Pumpkins - från 1991? Varför har jag kvar ett håligt pass från 1996? Varför har jag fem smockfulla pärmar med printade e-mails från 1999 och framåt?

Varför?

Vem ska gå igenom det, hade jag tänkt? Lider jag av storhetsvansinne? Jag inbillar mig själv att det faktiskt är jag själv som ska ha behållning av allt detta när jag blir gammal, och jag tror faktiskt att det kan bli så. Jag kommer att kunna återskapa en bit vardag från år 2001 utan problem. Om jag nu vill det, dvs. Annars får Leah och killarna slänga det en vacker dag när jag ligger nere hos maskarna. Hoppas att de tar sig lite tid att kolla igenom det, dock. Där finns en del fantastiska storys.

Och glöm aldrig att jag har både ett och annat komprometterande foto på just dig!

Jag är inte så glad för foton på himlar,
men i förrgår kunde jag inte motstå.

Folkets Park

Som sagt, i lördags besökte vi Folkets Park. Anledningen var egentligen en cirkus som visade sig vara utsåld. Tack och lov tog Leah beskedet med fattning och det blev nog trevligare som det blev med tanke på att cirkusen var inomhus för barn på fyra år och uppåt. Inget för killarna, med andra ord.

Spider-Woman

Leah tog sig till toppen av pyramiden (den lilla).

Killarna visade sig vara riktiga fegisar,
så Leah fick åka själv.

Här åkte hon med en annan tjej
som vi inte bemödade oss att lära känna.

Folkets Parks djuravdelning är ett måste när vi är där. Leah har väl tröttnat lite på utbudet, men man nog lugnt säga att Emil (och till viss mån även Max) fick totalt glädjefnatt där inne. Jag fruktade för djurens säkerhet betydligt mer än för barnens. Jag var helt säker på att vi skulle bli portade, men tack och lov var det ingen som vågade sig fram till oss eftersom Emils glädjeskrik och vansinniga blick skrämde bort dem. Jag försöker komma på något som skulle kunna göra mig lika glad i mitt liv. Högsta vinsten på Lotto kanske.

Här får getterna (fåren?) sig en utskällning.

Emil förstod inte varför hästarna inte kom fram
och sa hej.

Killarna må kivas en del,
men det märks att de gillar varandra.

(klicka på bilderna för större version)

Igår hade vi en sällsam eftermiddag. Vi hämtade barnen tillsammans, och från hämtning till läggning var det ingen som gnällde över huvudtaget! Det var som en stor sten lyfte från hushållets bröst och i princip allt blev så mycket lättare och gladare. Jag håller fortfarande andan och fruktar för en dubbel dos i eftermiddag.

Vi ska på utvecklingssamtal för killarna kl. 16. Det ska bli kul att höra vad de får i betyg. Kan det vara positiva omdömen, månne? Nä, de där mötena känns allt annat är informativa.

Nu ska det jubbas mera.

Barnen leker

Helgen har varit lite uppdelad. Alxnra och Leah har gjort en del saker på egen hand medan jag har varit mer med killarna. Så blir det ibland, och inte mig emot. Jag får en hel del gjort när jag är ensam med grabbarna bus. Leahs nedtrillade bokhylla är äntligen på plats, t ex. Vi försöker få barnen att leka med varandra eller på egen hand så mycket det bara går, men det är en ständig kamp. Av någon anledning vill de gärna bli burna och det går bara inte längre. De är för tunga. De har alla lite olika favoritlekar, och i bästa fall kan de hitta på något som de kan göra tillsammans. Som t ex när jag hittade Max och Emil på golvet härom morgonen. De hade kladdat ner en stor del av parketten med tuschpennor och det var med mycket stor möda och en hel del VIM som det slutligen gick bort. Jag trodde att vi stod inför en golvslipning ett tag och man kan väl säga som så att mitt humör var inte på topp.

Emil gillar att dammsuga.
Bara han inte får upp smulor, damm eller sand i röret.

Max har dille på att klä på sig själv.
Han är ganska duktig,
men här har han liksom glömt
att han redan har byxor på sig.

Han gillar skor som man "...kan växa i",
som han uttrycker det.

Man har svårt att vara arg på en sådan här nuna.

När pappa dammsuger (vilket sker ganska ofta)
får man åka snålskjuts mellan rummen.

Den senaste leken är "slabb-leken",
dvs de skvätter med så mycket vatten de kan.

Leah är mer stillsam i sina lekar - tjej som hon är.
Här ska hon plocka blommor från vårt körsbärsträd.

Men ibland går även hon upp i varv.
Här leker hon hund.
Notera hur Emil håller i "kopplet".

En ny grej är att Leah gillar att städa.
Jag är sååå stolt över henne.
Med nya RUT-avdraget finns det en framtid för henne.

Leah sköter även våra räkningar.
Det brukar suckas och stånkas en del,
men med lite rödvin går det alltid ihop till slut.

Egentligen var det ju grabbhelg inplanerad i Rolstorp, men efter Leahs lilla kollaps på dagis i fredags fick det ställas in. Hon piggade dock på sig snabbt, men jag stannade ändå hemma. Det var riktigt tråkigt, men som plåster på såren var jag på konsert på kvällen på Babel och såg det danska bandet Efterklang. Det var en riktigt trevlig kväll med Magnus och konserten var över all förväntan. Ska dra med frugan när de spelar senare i sommar.

Leah, ja... Hennes huvudvärk kommer då och då och slår ut henne totalt. Nu har vi börjat misstänka migrän. Det skulle verkligen vara tråkigt om det var så. Vi ska träffa en läkare om någon vecka. Alltid är det nåt med tre barn i huset.

Lördagen tillbringades för övrigt i Folkets Park. Jag har en hel del bilder därifrån, så klart, men det får bli nästa gång.

Tre bilder

De hade Sambadag på dagis igår. Emil tog det på fullt allvar...


Mjauu...

Så här går det när man låter killarna
leka med kritor utan uppsikt.

Tagen med fjärrutlösare.
Kul att det kunde komma till användning.

Nu är det helg. Med tanke på att Leah precis blivit hemringd från dagis med feber hänger min grabbhelg i Rolstorp löst.

:-(

Stockholm

Här kommer en liten rapport från vår Stockholmsresa.

Än en gång invaderades stackars familjen Kempff av familjen Borg och tio personer samsades i ett hus under ett par hektiska dagar. Diskmaskinen stod i princip aldrig still och golvet var konstant fullt av flingor, smulor och diverse andra livsmedel. Trots att Emil var magsjuk redan från dag ett - med en envis diarré - och att vädret var sådär (till en början) var detta ännu en lyckad resa. Vi var ganska tveksamma till huruvida vi skulle orka med ännu en skrik-resa med killarna, men det gick över all förväntan. Helt utan skrik, faktiskt.

En typisk morgonstund.

Leah fick lära sig hur man gör apelsinjuice.

Emil fann en extramamma i moster Patricia.

Spöket Laban.

Bianca har vuxit till sig rejält sedan i julas.
Kanske lite för mycket.

Leah hade skoj med familjens iPad.

Leah är ju svag för Elliot, men hon har insett att hans intresse för lek med dockor är sådär. Bianca och Leah fann verkligen varandra den här gången. De lekte i princip tills de stupade. Enda gången man såg röken av dem var när man lockade med popcorn framför datorn.

Bianca matar Emil med popcorn.

Framemot helgen vände vädret och vi begav oss ut i naturen. Jag och alxnra fick prova på att jogga tillsammans för första gången, men det blev ganska misslyckat. Trots en iPhone med GPS och att jag studerade kartan en bra stund innan vi begav oss, lyckades vi komma fel och det med besked. I den kuperade terrängen skulle detta visa sig vara ett fatalt misstag. Alxnra förbannade varenda uppförsbacke med en sjömans frenesi medan jag fann en slags pervers njutning av att skutta upp och jogga på stället medan hon kämpade på. Till slut kom vi hem igen efter närapå sex kilometer (istället för våra sedvanliga fyra).

Leah utforskade områdets lekplats.

Killarna fick leka loss med fotbollen i trädgården.
Jag sköt tyvärr in den till grannarna.

Men som den super-pappa jag är hämtade jag den igen!

En studie i otillåten kexätning.
Notera frustrationen när han inte får upp bytet ur förpackningen.

Vi besökte även min bror och fick leka med kusin Boella och Bodil.
Max utforskade Boella hattförråd.

När Max var olydig satte vi fast honom på balkongen.

Leah fick prova sina vingar.

På lördagen besökte vi Nyckelviken - ett strövområde med fik, djur och natur. Helt sanslöst vackert och tack vare det perfekta vädret blev det nog resans höjdpunkt. Det började dock illa när Max kastade in Alxnras RayBan-glasögon in till kossorna. Efter ett par omtumlande minuter lyckades Jocke fånga upp dem. De var ett par centimeter från att krossas av den rastlösa kon som stampade runt omkring dem.

En nära-ko-upplevelse,

Leah åt pannkakor med sedvanlig finess.

Alxnra körde ett workoutpass i backen.

Elliot trillade ner ifrån trädet men som tur var
stod pappa Jocke beredd att fånga honom!
Snacka om mästerfotograf som lyckades fånga ögonblicket!

Max blev kräksjuk senare samma eftermiddag,
men det ser man inget av här.

On the rocks!

Tänk att de bott i hennes lilla kropp...

Som sagt, Max blev kräksjuk på lördagen och vi fick ställa in vår planerade barnfria utekväll. Så kan det gå. Jag och Jocke tog hand om barnen medan tjejerna fick gå ut och äta. Vi hade planerat lite hämtemat, men eftersom Leah gömt bilnyckeln och glömt var, fick vi ställa in det. Det var trevligt ändå.

Hemresan gick lika bra som ditresan, kanske tack vare Max sjukdom. Han sov i stort sett hela resan, förutom när han vaknade till för att dricka och kräka ner sig, dvs. Han var enormt tapper och sa i princip inte ett knyst på hela resan.

Nu har vi varit hemma hela familjen i två dagar och han är på bättringsvägen. Han var dock rejält uttorkad, visade det sig, och vi var en hårsmån från att åka in för att få dropp. Imorrn blir det dagis för Leah men jag får vara hemma med killarna minst en dag till. Således borde jag jobba nu.