Än en gång invaderades stackars familjen Kempff av familjen Borg och tio personer samsades i ett hus under ett par hektiska dagar. Diskmaskinen stod i princip aldrig still och golvet var konstant fullt av flingor, smulor och diverse andra livsmedel. Trots att Emil var magsjuk redan från dag ett - med en envis diarré - och att vädret var sådär (till en början) var detta ännu en lyckad resa. Vi var ganska tveksamma till huruvida vi skulle orka med ännu en skrik-resa med killarna, men det gick över all förväntan. Helt utan skrik, faktiskt.





Kanske lite för mycket.

Leah är ju svag för Elliot, men hon har insett att hans intresse för lek med dockor är sådär. Bianca och Leah fann verkligen varandra den här gången. De lekte i princip tills de stupade. Enda gången man såg röken av dem var när man lockade med popcorn framför datorn.

Framemot helgen vände vädret och vi begav oss ut i naturen. Jag och alxnra fick prova på att jogga tillsammans för första gången, men det blev ganska misslyckat. Trots en iPhone med GPS och att jag studerade kartan en bra stund innan vi begav oss, lyckades vi komma fel och det med besked. I den kuperade terrängen skulle detta visa sig vara ett fatalt misstag. Alxnra förbannade varenda uppförsbacke med en sjömans frenesi medan jag fann en slags pervers njutning av att skutta upp och jogga på stället medan hon kämpade på. Till slut kom vi hem igen efter närapå sex kilometer (istället för våra sedvanliga fyra).


Jag sköt tyvärr in den till grannarna.


Notera frustrationen när han inte får upp bytet ur förpackningen.

Max utforskade Boella hattförråd.


På lördagen besökte vi Nyckelviken - ett strövområde med fik, djur och natur. Helt sanslöst vackert och tack vare det perfekta vädret blev det nog resans höjdpunkt. Det började dock illa när Max kastade in Alxnras RayBan-glasögon in till kossorna. Efter ett par omtumlande minuter lyckades Jocke fånga upp dem. De var ett par centimeter från att krossas av den rastlösa kon som stampade runt omkring dem.




stod pappa Jocke beredd att fånga honom!
Snacka om mästerfotograf som lyckades fånga ögonblicket!

men det ser man inget av här.


Som sagt, Max blev kräksjuk på lördagen och vi fick ställa in vår planerade barnfria utekväll. Så kan det gå. Jag och Jocke tog hand om barnen medan tjejerna fick gå ut och äta. Vi hade planerat lite hämtemat, men eftersom Leah gömt bilnyckeln och glömt var, fick vi ställa in det. Det var trevligt ändå.
Hemresan gick lika bra som ditresan, kanske tack vare Max sjukdom. Han sov i stort sett hela resan, förutom när han vaknade till för att dricka och kräka ner sig, dvs. Han var enormt tapper och sa i princip inte ett knyst på hela resan.
Nu har vi varit hemma hela familjen i två dagar och han är på bättringsvägen. Han var dock rejält uttorkad, visade det sig, och vi var en hårsmån från att åka in för att få dropp. Imorrn blir det dagis för Leah men jag får vara hemma med killarna minst en dag till. Således borde jag jobba nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar