En mycket märklig morgon....

Det började egentligen redan igår kväll.

Leah somnade strax efter klockan åtta - som vanligt - och vi satt och myste med ost och rödvin i soffan medan vi pratade om dagen och om vår gemensamma framtid.

Njae...

Vi slökollade på Desperate Housebajs medan vi satt med varsin laptop i knäet, menade jag. Hur som helst, Leah vaknade till och klev upp. Vi höll andan, eftersom vi anade att hon skulle reagera starkt på att inte finna någon av oss i vår säng. Jag var på väg upp för att förhindra en massuppväckning av de andra barnen, men innan jag hann lägga ner min dator hörde vi hur toalettlocket fälldes upp. Vi hade glömt kissa henne innan läggning, och nu skulle hon helt enkelt kissa. Efter uträttat behov stapplade hon in till sin säng igen och somnade om (!) Detta beteende, i kombination med att hon är supertillmötesgående med i princip allt och självmant tar på sig jeans, och inte tights, tights och åter tights, gör att vi befarar någon form av Alien Abduction. Vi letar febrilt efter dragkedjan i nacken...

Men det skulle bli konstigare...

I morse kom Leah in till oss vid halv sex och gosade ner sig. Inget märkligt med det. Men när jag vaknade tio över sju och inga andra barn var vakna, då visste jag att något var på tok. Fyllde jag år? Hade vi invanderats av tse-tseflugor? Levde de övriga i familjen över huvud taget? Jag hade gärna somnat om, men min urinblåsa ville något annat och således fick jag stiga upp. Jag fick säkert tjugo minuter av total ensamhet och tystnad på morgonen innan Max gav sig tillkänna med sitt sedvanliga panikvrål. Jag till och med hörde klockan ticka i köket när jag drack mitt morgonkaffe.

I vanliga fall hade denna sovmorgon inneburit en sjuk stress, men inte i dag. Alxnra ska vabba för Max som fick en ögoninfektion i present av Ebba uppe i Rolstorp (mer om Rolstorp så fort jag rett ut alla bilderna!). Således tog vi det piano och lät alla komma i ordning i lugn och ro, innan jag begav mig till dagis med Leah och Emil.

Tack, Ebba. Så müsigt med ögonklet :-)

Emil chillar med sin välling. Notera fötterna...

Leah var på sitt bästa morgonhumör!

Efter flera timmars meditation hände det!
Leah började sväva!

Nu vet jag! Alla barnen har snackat samman sig och gett oss en sovmorgon i present eftersom det är en mycket speciell dag idag. Idag, för nio år sedan, hånglade min blivande fru upp mig på sin inflyttningsfest och årtusendets kärlekssaga fick en rivstart.

Ja, så var det. Hon hånglade upp mig. Jag lovar ;-)