Man vänjer sig snabbt. Efter två dagars sovmorgon - då Max inte vaknat klockan 05 med sitt sedvanliga panikvrål - var det med tunga steg jag fick gå upp kl 06.13 idag. Som tur är har hans ögoninfektion försvunnit lika snabbt som den kom.
På tal om att vänja sig... Igår sprang jag för första gången på en vecka. Annars har det varit varannan dag som gällt - utan undantag. Vår resa till Rolstorp sabbade schemat och det var allt som behövdes.
Motståndet till att ta på sig gympastassen var stor, men jag kom iväg. Hoppas att det håller i sig nu. Fast jag kommer att hamna i ofas direkt igen, eftersom vi ska bort över lörd-sönd - utan barn (!) Ja, du läste rätt. Alxnra kontrade med överraskningarnas överraskning på vår årsdag och berättade att morfar (med fru Janet) ska ta hand om alla våra barn under ett dygn. Stackars dem. Lyllos oss. Vart vi ska vet jag inte. Det spelar ingen roll bara vi får vara med varandra. Jag kommer att instruera morfar att endast ringa ifall något av barnen är i akut behov av något av våra organ.
Mina nio rosor (en för varje år) kändes lite klena i jämförelse.
Tur att man kan photoshoppa dem lite.
Leahs utseendefixering når nya höjder för var dag.
Här ser ni dagens frisyr.
Igår cyklade Leah fram och tillbaka till dagis. Hon var på väg att spricka av stolthet.
fredag 30 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härligt att läsa dig!Stolt svärmor/mormor/mamma!
SvaraRadera