A blast through the past

Jag förstår att ni varit förvirrade. Vart tog han vägen? Som kärlekskranka katthanar har ni loggat in gång på gång bara för att mötas av samma ouppdaterade sida.

Nu kan ni pusta ut.

I'm back.

Just när jag började komma i fas med mina tusentals foton gick jag och skaffade mig en skanner. Det var det dummaste jag kunde göra. Nu öppnades en ny skattkista av möjligheter för mig: Alla pappersfoton i källaren och i olika album. Möjligheterna känns plötsligt oändliga. Dessutom har ju mamma en massa foton...

Here we go.
Till och med Leah tror att det är hon på den här bilden.
Det är det inte.

Det är skönt att klia sig på rumpan.
Jag upptäckte detta tidigt, vilket jag är glad för.

Bakom de störiga killarna kan man skymta min nuvarande fru.

Det finns en hel del att säga om den här bilden,
men jag nöjer mig med att undra vad fan det var för grej
med det där V-tecknet. Hade vi vunnit något?
Även här figurerar min hustru.

Mitt gedigna sportintresse visade sig tidigt.

Liksom mitt intresse för det marina livet.

Snart insåg jag dock att jag var en dödsmaskin...

... och när jag väl fått smak på blod
fanns det ingen återvändo ...

... jag åkte till Japan och blev ...

... en ninja! Det visste ni inte, va?
En sjukt farlig sådan, dessutom.

Jag var även Indiana Jones ibland.
Notera den fantastiska piskan.

Som tur var räddade musiken mig från ett liv som japansk mördarmaskin.
Tyvärr medförde denna nya karriär en del tvivelaktiga frisyrer.

Vem har tid att klippa sig när man ska lära sig att mixa?

"Aha, kan man skaffa hår i ansiktet också? Det testar vi!"

Jag vet inte vad jag håller på med här. Varken då eller nu.

Till slut blev jag en prydlig och rekorderlig ung man ...

... som seglade jorden runt...

... för att hitta min älskade.

I vanlig ordning kan ni klicka på bilderna, men eftersom de är skannade vet jag inte hur pixliga de kommer att se ut.

Nu ska vi bort över helgen till Rolstorp.

Vidare rapport därifrån i nästa vecka.