God fortsättning...

Då har man överlevt ännu en jul. I ordets verkliga bemärkelse, då väglaget upp till Stockholm inte var helt optimalt. Vi var till och med på väg att ställa in, men tanken på att sitta hemma i vårt vardagsrum med tre uttråkade barn fick oss att utmana vädergudarna och traggla iväg upp till hufvudstaden i 80 km/h. Allt gick bra och barnen sov sött nästan hela vägen - och när de väl vaknade var de glada och satt och sjöng :-)


Det här var vad som väntade oss framme i Saltsjöbaden.

Vi var så glada att vara framme
att vi alla körde "Dabrowskihoppet".





Max fick lite extra hjälp, men kom å andra sidan högst upp!

Julen gick i barnens tecken, och det var med glädje som vi såg hur bra kusinerna kom överens - trots att de ses relativt sällan. Leah har alltid haft ett gott öga till Elliot, men i år fick hon även fin kontakt med Bianca som hon är mer jämnårig med.


De delade till och med samma stol.


Julfina tjejer.


Leah ville sova med Elliot, men efter några minuter
insåg hon att det nog inte skulle funka.

I år kunde mormor Janina vara med för första gången på några år, och i och med det kom en del nygamla traditioner tillbaka...


... mestadels bakning ...


... men Leah fick även lära sig att sy.
Nu kan hon snart bli bortgift!



Killarna såg mest förbryllade ut.

Till slut kom själva julafton och i år var vi en aning mer organiserade. Grannen var inhyrd som tomte till klockan fyra och barnen var taggade.


Leah hade dock problem med att hålla sig vaken.


Till slut kom han ...




... och fick en flaska Bacardi som tack!
Något som kanske fick konsekvenser
för nästa hushåll som tomten besökte.


Mormor kämpade tappert med sina rim,
men det var pärlor för svin (typ).


Leah var totalt fokuserad på att öppna, öppna och åter öppna.
Innehållet var sekundärt, bara hon fick öppna.


Huvudjulklappen var en mini-PC ...


... och killarna fick äntligen egna mobiltelefoner.


Max hade lite problem med sitt halsband.


Vi funderar på att byta namn på Emil till Emilia.


Lika som bär?


Vårt härliga värdpar, Patricia och Jocke!
Nästa år ses vi i Skåne, va?

Årets julklapp?

Att killarna äntligen börjat gå.

Nu är bara problemet att få dem att vilja gå...

Premiärbrasa

Första brasan i vinter. Av någon anledning har jag dragit mig för det, trots att jag smålängtat sedan i somras. Nu när jag väl kommit igång lär det gå åt en hel del ved här hemma - om jag känner mig själv rätt.

Sitter uppe och tokläser bloggar, ser på foton, lyssnar på musik, ser på YouTube och tankar ner allt möjligt som tankas kan. Snart drar vi till Stockholm för att fira jul och man kan lugnt påstå att vi kommer ha häcken full i helgen innan bilen är lastad och vi rullar iväg. Jag ser inte fram emot resan upp. Men, det kan ju inte bli värre än sist iaf.

Så jag borde verkligen inte sitta här i soffan nu. Men en bra sak med det är att jag precis kunde vara hos Leah på tio sekunder från att hon vaknade till och var rädd. Hon slog upp ögonen och vips var jag där, som om jag precis nattat henne och fortfarande "satt utanför". Hon tog min hand och somnade om på en halv minut.

En annan bra sak är att jag precis upptäckt hur gött det är att ta två tuggummisorter och blanda!

En massa foton...

Jäklar, vad kallt det är nu. Och mörkt. Hela tiden. Det känns som om jag vill understryka detta faktum med korta meningar, men det kanske bara blir svårläst? Jag har dessutom lyckats bli av med både min älskade mössa som jag köpte på Squarepusher-konserten i våras och mina vantar som jag fick i julklapp av Janina förra julen. Vantarna har jag fortfarande hopp om att finna, men mössan är nog borta. Den lyckliga upphittaren har nog ingen aning om vilken cool mössa han har hittat.

Killarna turas om att vara hemma från dagis den här veckan på grund av lite feber och allmän hängighet. Idag går de dock alla tre. På söndag sticker vi till Stockholm för att fira jul, och det känns lite märkligt. Det kanske har att göra med att jag inte ens övervägt att köpa en julklapp i år. Till och med alxnra och jag har avblåst galenskapen och ska inte ge varandra något - i år i alla fall. Alxnra är inte lika övertygad som jag att det här ska bli en återkommande tradition. Jag önskar mig nog bara en sak: Att slippa den traditionsenliga juldagspromenaden som alltid föreslås av någon när jag precis sjunkit ner i soffan med en tidning. Det är kallt ute. Därför är man inne. Enkel logik.


Max håller med pappa.
Varför vara ute när man kan vara inne?


I fredags var Sara & Henrik på besök för att se Idol-finalen.
Emil passade på att kolla in hennes "hylla".


Max var mer intresserad av att äta popcorn.


"Va? Finns det inte mer?"


Hur kommer det sig att Emil är så trött?


Aha! Han har "läst" tidningen!

Killarnas frisyr har ju varit under all kritik sedan förra frisörbesöket. Nu testade vi ett annat ställe och det blev avsevärt bättre. Max var den som blev av med mest hår, men Emil blev också befriad från en hel del nackhår. Hans karriär i tyska landslaget är över...


Max satt snällt ovanligt länge...


... men sedan fick det räcka.


Leah gick motvilligt med på att klippa topparna.


Sedan slocknade hon som ett ljus.
Det är inte lätt att vara på topp.


Leah fick skriva brev till tomten...


...och det var en ganska talande lista.


Leah fick tofflor som en förskottsjulklapp.


Så här ser de ut i närbild.


Farmor fick komma med sina julklappar redan i måndags.


Max kör lite morgongympa!


Leah övar inför en karriär som Elvis-imitatör.


Inget slår naturligt ljus.

"Sankta Lucia..." Och sen ????

Idag var det fullt sjå på morgonen. Dagis skulle fira Lucia och vi hade övertalat Leah att det är så här man ska se ut då. Hon hajar inte riktigt grejen, men hon gillar ju att klä ut sig. Vi försökte desperat sjunga Sankta Lucia, men det är snudd på omöjligt att minnas texten efter de första två raderna.

Framme på dagis framgick det att Leahs avdelning ska fira Lucia på måndag! Så kan det gå. Hoppas att Leah inte känner sig utanför i sin utstyrsel.

Julruschen

Andra advent redan. Lika chockad varje år. Vi som inte ens har tagit in grillen.

Min vana trogen har jag har inte köpt en enda julklapp och för varje år blir motståndet större och större. Det är inte bara det att jag har svårt att motivera en massa onödiga inköp för min egen del, utan jag har lika svårt att komma på saker jag själv önskar mig. Jag är snart 35. Det jag vill ha köper jag när jag vill ha det. Jag skriver inte ner det och hoppas på att "jultomten" ska komma ett halvår senare. De saker jag inte har, är i regel för dyra. Då återstår argumentet att det ju "... är så kul att bara öppna något". Nä, jag tycker inte det. Jag får ångest när jag ser skitsakernas korta liv i mitt hem passera revy. Jag ser bara sopberget växa och miljön krokna. Scrooge? Nja, jag tycker inte det. Jag gillar i princip allt annat med julen, dvs gran, mat, ljus, pepparkakor och tomten etc etc.

Annars rullar livet på. Killarna är supergosiga för tillfället och Leah är helt fantastisk på alla sätt. Det är klart att det är en del stök och bök, men gnället har avtagit och det känns som om alla är mer eller mindre nöjda med livet. Leah leker mer och mer med killarna snarare än emot dem, även om vissa saker är en ständig källa till irritation. Bland annat har Leah blivit riktigt duktig på att rita (om man gillar modern abstrakt konst, dvs).


En äkta Leah. Ja, det är sant.


Tyvärr får hon inte många minuter för sig själv vid ritbordet.


Familjen Borg åker "tåg" till Stockholm.


Leah fick baka pepparkakor på dagis.


Den här reklamen känns inte okej.
Hur fan vet Rikard Sjöberg vem jag är?