Busungarna Borg

Hösten är här, dvs VAB-säsongen har börjat. Hittills har killarna lyckats vara sjuka omlott ungefär halva tiden som de varit inskolade på dagis. Starkt jobbat. Å andra sidan har Leah inte varit alls dålig (förutom körig mage) så det finns hopp för år 2011.

Alxnra har haft ont i halsen i omgångar och till och med jag har känt mig lite risig. Nu är allt bättre och alla mår bra förutom Emil som kämpar med sin ögoninfektion. Hans största problem är dock hans nattvanor. Av någon anledning vill han ligga och dunka huvudet i madrassen mellan typ 22 och 02. Det blir lite lite sömn för en ettåring, vilket märks på morgonhumöret. Han har varit hemma några dagar nu och Max har klarat sig bra själv på dagis. Det är bara lämningen som är lite sådär, men det är vi ju vana vid efter två år med Leahs rutinmässiga gråtattacker.

Nästa vecka ska alla barnen lämnas kl 08 till en gemensam frukost. Det ska bli intressant att se hur familjen Borg klarar av morgonbestyren.

Här kommer lite bilder på busungarna...


Skulle ni lita på den här tjejen?


En svensk tiger, som man säger.


En av mina nya favoritbilder på Leah.


"Luktade det så illa, Leah?"


Fin i nya polotröjan!


Leah tog på sig hjälm för att skydda sig
mot Emils nya lek: banka huvudet med pinne.


Emil har äntligen börjat gå med gåstol!
Leah tror dock att det är hennes sparkstötting.


"Inget dagis idag, va?"


Nej, det är mycket skönare att chilla framför Teletubbies!


Max är nog närsynt...


De här sakerna låg inne i min subwoofer!


Är inne i en svartvit fas nu.


Leah vill bli brandman som stor.

En chaufför med glatt humör

Att han onanerade i bilen blir plötsligt så obetydligt när man läser att han fortsatte under polisförhöret.

Busy morgon...

I väntan på jobb från Broadcast roade jag mig med det här:



Klicka på PLAY-knappen!

För att stänga av, klicka på PLAY-knappen nere till höger!

Gött! Eller...?

Hittade det här och blev lite glad...

------------------------------------------------------------------------

Saturday, September 12, 2009

New Tunes :: stockfinster. : Dead Line (Sutemos025)

When the sutemos netlabel drop an album... their quality is usually set to 11. The new Stockfinster album is particularly excellent... an album that imho pushes their quality bar even higher than usual.

Atmospheric ambient electronica with flavours of euphoric post-rock and sampled voices... it is truly sublime. The perfect wake-up album for a Saturday morning. I have a feeling this will be in my top-ten of 2009... and on my iPhone for a long time.

Check it out... for free!
------------------------------------------------------------------------

... tills jag läste om personen bakom inlägget:


"I'm a 30-something follower of God in the way of Jesus. (...) I'm big on Japanese food and big mugs of tea... I dig obscure soul, classic rock and glitchy IDM.... I love design, photography, charityshopping, and my iPhone. Most of all... I'm big on God's love and wish to see His new love economy extended."

Ja, ja... Man får inte vara kräsen så här i början av sin karriär, eller hur?

Barnen Borg äter och äter

Vi grävde fram lite videoband från förra året för att se hur killarna utvecklats. Det kändes lite snopet när vi upptäckte att på 60 minuter videoband var endast tre minuter på killarna. Resten var på Leah som åt. Hon åt spagetti, macka, fil, macka, spagetti, fiskpinnar, macka omvartannat i 57 minuter utspritt på tre-fyra månader. Det kommer bli tufft att förklara för killarna en vacker dag :-)
Till vårt försvar får väl tilläggas att killarna inte gjorde så hemskt mycket värt att filma under sina första månader i livet.

Nu när jag kikade på våra senaste foton på minneskortet inser jag att inte mycket har förändrats. Vart och vartannat foto är på barn som äter, fast nu är killarna också representerade. Här kommer ett axplock:


Leah gillade gnocchi ...


... och hon matade mer än gärna Max ...


... som också verkade gilla det :-)


Som sagt, Max gillade verkligen gnocchi.


Efter en sådan måltid blir man lite sömnig.


Emil däremot är en annan femma. Ibland blir han ledsen ...


.. och ibland blir han glad.


Emils beroende av sin snutte har antagit enorma proportioner.
Han vill gärna ha den i munnen samtidigt som han äter (!)


Här äter iofs inte Emil, men han såg så skön ut.
Min son med en boll. Vad gick fel?


Leah har börjat med en mycket märklig sak:
"karate/gympa-måltid".


Kanske något för Talang 2009?

Bokskogen

Jag väljer att skriva inläggen kronologiskt, även om det blir en smula inaktuellt.

Förra helgen var vi i alla fall i Bokskogen med familjen Sjödell. Alxnra var hemma med killarna, som tyvärr sover för dåligt i vagn för att få följa med :-( Vi hade siktet inställt på naturlekplatsen, så klart, men insåg ganska snabbt att barnen är för små för att kunna leka där själva. Så det blev inte så mycket av med att ligga på filten och dricka kaffe. Dessutom glömde jag min del av pic-nicen hemma i hallen!


Arty-farty bild av skogen


En av de få sakerna Leah kunde göra själv.


Me Leah - You Pappa

Efter en stund begav vi oss oss ut på skogspromenad. Det bar av rakt in i vildmarken, och jag fick klara Blairwitch-vibbar. Vid något tillfälle såg vi inte ens vägen! Leah och Fia busade med pinnar - ju större, ju bättre.


Livet på en pinne!


Den här bjässen fick de dock ge upp på.


Tyvärr släppte Fia den lite oväntat så den flög upp i Leahs mun.


Ingen skogspromenad utan närkontakt med vilda djur...


.. den här gången i form av en liten groda.
(ser ni den?)


Over the bridge...

Ser fram emot att besöka skogen igen åtminstone en gång innan det blir vinter, gärna med höstlöven överallt.

I övrigt rullar livet på fint. Max är lite småsjuk (men går på dagis) och alxnra har mer eller mindre tappat rösten. Jag känner också av något i halsen, men väljer att ignorera. Det brukar funka bäst för mig.

Nu ska vi krama de sista solstrålarna ur den här sommaren innan vi går i ide. Det enda som är tråkigare än att vara på vår lekplats, är att vara på vår lekplats när det är kallt. Ser fram emot vinterhalvåret :-)

"Klipp dig och skaffa ett jobb!"

Nu går killarna på dagis, och det går riktigt bra. De är lite ledsna när mamma eller pappa går men sedan är de mönsterbarn, enligt personalen. De har kommenterat deras aptit lite försynt, och vi kan inte annat än att småle. Ja, de äter en del. Till skillnad från vår dotter då.

Leah däremot blir fortfarande ledsen när vi går efter snart två år på dagis. Hemma vill hon bege sig en timme innan det är dags, och hela vägen dit är hon glad som en lärka. Ibland tror jag hon lider av den där sjukdomen som killen i Memento har, dvs problem med minnet. För hon verkar bli genuint förvånad varje gång vi har tagit av oss ytterkläderna och jag säger hej då. "Va, ska du inte vara med mig här hela dagen?" Efter tre sekunder går det över, så nuförtiden gör det oss mer irriterade än ledsna.

Ny termin på dagis innebär även nya skolfoton. Med tanke på att Leahs frisyr sett ut som en av killarna i Spinal Tap, var det läge för ett besök hos frisören.


Leah

Eftersom alxnra redan gått loss med saxen på Max - med mindre lyckat resultat - bestämde vi oss för att fixa till även killarnas kalufs. Emil har ju inte lika mycket att stoltsera med, men hans lockiga nackhår behövde fixas. Det är nog bara hans familj som tycker det är gulligt.

Vi fick "låna" mormors frisör som gjorde sitt bästa. Det är inte lätt att klippa små barn som inte sitter still.


Max var ganska medgörlig till en början.


Klar.

Bilden ovan är dock missvisande. När vi kom hem insåg vi att Max nya lott i livet var att gå runt som en Jim Carrey look-a-like.


Jim Carrey...


Max och Emil.



En skräckslagen Emil. "Klippa nacken?!?"


Springnota!

Leah var siste man, och kanske den mest svårflörtade av dem alla. Trots att det fanns en cool motorcykelstol, fick vi muta med godis innan vi fick komma till.


Bikerchick


Vi klippte ganska mycket.


Men det blev fint...


Till och med Leah gillade sin nya frilla.

Dead Line

Ny platta med stockfinster.

Gratis, så klart. Vem fan tar betalt för sin musik numera?

Dagis = Snor

Nu har vi skolat in killarna på dagis. Vi hade tänkt att det skulle bli i slutet av september, men på grund av lite planeringsfel från dagis blev det den 1/9 istället. De går ju på samma dagis som Leah, men på en annan avdelning. På den här avdelningen kör de med en veckas inskolning, vilket kändes helt okej. Andra veckan är man ju mest på stand-by ändå. Det har gått över förväntan, måste jag säga. De har ätit själva, sovit i ett hyfsat ljust rum med andra gnälliga ungar, varit utan mamma och pappa i flera timmar och så vidare. Tyvärr tog det inte lång tid förrän de blev snoriga. Emil har 38 graders feber idag och deras näsor rinner ideligen. Så fort man glömmer. Så här var det hela förra vintern :-(

Man får peppa sig med ett klipp från när de var friska:

Träbröllop

I förrgår firade vi träbröllop. Vi har alltså klarat av fem hela år som gifta. Det är ju ingen jättestor grej, men jag stör mig lite på att "räkneverket" nollas när man gifter sig. Vi träffades ju 2001, för bövelen (eller 1981, om man ska vara nogräknad). Ska dessa år inte räknas, eller?

En annan sak jag funderat på är när man ser talk shows, eller något liknande, där ett gammalt par berättar att de varit gifta i, låt säga, 75 år, varpå publiken ger dem en rungande applåd. Kanske programledaren till och med gratulerar dem och säger något i stil med: "Imponerande". Jag hajar inte varför det ska ses som en bedrift. Hur svårt kan det vara, förutsatt att man fortfarande älskar varandra. Jag hade förstått det om de sagt: "Vi har varit gifta i 75 år, men vi slutade älska varandra efter tre. Vi har bara hållit ihop för barnen".

75 år... Big fuckin deal. Bara 70 kvar, baby!

Här har vi varit gifta i en halvtimme, typ.

Mitt coola alter ego har alltid retat mig på att vi inte valde några av nedanstående foton som tackkort.

"Du har något på skon, baby!"

"Har du köpt blommorna på Statoil , eller?"

"Aha, är det mat nu?"