I förrgår firade vi träbröllop. Vi har alltså klarat av fem hela år som gifta. Det är ju ingen jättestor grej, men jag stör mig lite på att "räkneverket" nollas när man gifter sig. Vi träffades ju 2001, för bövelen (eller 1981, om man ska vara nogräknad). Ska dessa år inte räknas, eller?
En annan sak jag funderat på är när man ser talk shows, eller något liknande, där ett gammalt par berättar att de varit gifta i, låt säga, 75 år, varpå publiken ger dem en rungande applåd. Kanske programledaren till och med gratulerar dem och säger något i stil med: "Imponerande". Jag hajar inte varför det ska ses som en bedrift. Hur svårt kan det vara, förutsatt att man fortfarande älskar varandra. Jag hade förstått det om de sagt: "Vi har varit gifta i 75 år, men vi slutade älska varandra efter tre. Vi har bara hållit ihop för barnen".
75 år... Big fuckin deal. Bara 70 kvar, baby!
Här har vi varit gifta i en halvtimme, typ.
Mitt coola alter ego har alltid retat mig på att vi inte valde några av nedanstående foton som tackkort.
"Du har något på skon, baby!"
"Har du köpt blommorna på Statoil , eller?"
"Aha, är det mat nu?"
fredag 4 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar