Ballt!

Jag har inte mycket att skriva om i dag så ni får hålla tillgodo med det här:

Hela havet stormar

Igår körde vi en white trash-picnic i Mellanhedsparken efter dagis. Det vill säga vi grillade korv på en engångsgrill intill lekplatsen. Det känns som att det kan bli sommarens tema. Vår jättegasolgrill får stå kavr i källaren och så kör vi med engångsgrillar. Hej då, miljön. Upplägget var gjutet, men stämningen punkterade sen smula av att Emil inte mådde bra och fick åka hem med mamma i förtid. Vi visste inte vad det var med honom, men han bad om att få gå och lägga sig vilket ju inte hör till vanligheterna. Kvällen och läggningen blev således enormt stökig. Max och Leah fick vara uppe till sin vanliga läggtid, men sedan lyckades Emil vakna ungefär när Max precis hade somnat. Av någon anledning upplevde Max sina fem minuters sömn som en hel natt och ville prompt gå upp (!) Leah hade inte somnat och var givetvis väldigt nyfiken på varför hennes bröder skrek så. Alxnra försökte trösta en otröstlig Emil inne i vår säng, vilket gjorde Max smått hysterisk. Han var inte sugen på att somna om ensam. Det är lustigt hur beroende de har blivit av varandra. Det är inte konstigt, men jag har liksom inte tänkt på det innan. Han vägrade somna utan Emil. Leah försökte blidka honom genom att hoppas ner i Emils tomma säng, men hon - paradoxalt nog - kunde inte komma till ro med en annan person i rummet. Efter en kaosartad hela havet stormar slutade kvällen med samtliga barn i sina respektive sängar. I alla fall i tio minuter innan Emil vaknade igen och alxnra fick ligga hos honom tills han (och hon) somnade.

I morse var Emil som vanligt igen och vi begav oss till dagis. Vid tretiden ringde de och sa att han hade klagat på magsmärtor och grät. Med tanke på hans historia tar vi inga risker och misstänkte direkt att det kunde röra sig om tarmvred. Alxnra hämtade honom och Max i ilfart medan Leah följde med en kompis hem. Tanken var att åka till sjukhuset men vi ställde in det när vi märkte hur Emil inte verkade ha ont längre. Jag tror att han är förstoppad och vi ser fram emot en leverans inom kort.

Nu sitter jag och pillar lite med foton - surprise! - och ser på de sista avsnitten av sista säsongen av "Mad Men". Det kommer att bli tomt när den är slut, så jag suger i mig varje avsnitt som en karamell. Tur att man har "American Idol" på lut...

Alxnra har klippt sig. Det är riktigt fint även om man inte ser det på bilden här.

Leah i parken.

Stora tjejen.

Som sagt, Emil var inte riktigt i form i parken.

Vindstilla

Det är knappt att jag vågar tro det men på något jäkla vis känns det som om jag har kommit i fas. Listan på saker jag vill och måste är visserligen lång, men inte oöverskådlig. Det kan bero på att en del saker har stått på den listan så länge att de förlorat sitt värde och liksom fallit bort. Oavsett, pulsen har sjunkit och jag känner det mesta är riktigt gött för tillfället. En känsla som är så obekant att jag nästan finner den en smula skrämmande. Jag har varit inne på de här tankebanorna förr, men inte lyckats sätta fingret på det. På ett väldigt märkligt vis är den här känslan av, vågar jag skriva det, harmoni, nästan obehaglig. Jag tror att det beror på att jag helt enkelt inser att det bara kan gå åt ett håll nu. Det är pessimistiskt och cyniskt, men jag vet likväl att det stämmer. Efter regn kommer solsken säger man ju, men det gäller ju även tvärtom. Och just nu är det sol i luften och vindstilla.

Vissa saker går dock inte alls. Husförsäljningen går inget vidare och vi tar nog bort huset från nätet inom kort. Vi får prova igen i höst. Jag är bara så jäkla glad att vi inte har köpt något och har kniven på strupen. Jag tror inte att det kommer att bli några problem att få det sålt, men vi gick kanske ut lite högt. Inte för att man ska ha lockpriser, men det är kanske en bra idé att sätta ett pris som inbjuder till lite budgivning. Om inte annat så för att vi ska få vara med om en positiv budgivning för en gångs skull. Vi vet ju hur det är att vara på andra sidan.

Min dator är ominstallerad och jag är hyfsat färdig med att dunka in alla program. Det var nästan lockande att inte installera några musikprogram alls, men det kändes för skumt. Jag kommer ju att göra musik igen. Eller hur? När? Hmmm....

Här kommer lite foton från helgen:

Körsbärsträd. Överallt just nu, känns det som.

Leah uppe i träd.

alxnra chillar i solen.

Lutande Emil i Pisa.

Leah i sin keps.

En studie i hur Emil öppnar paraply. Först ilska och sedan en aha-upplevelse.

My funny Valentine.

Max i sitt esse.

Max hänger lite i parken.

Vi träffade familjen Jungmark/Sjerén.

Leah och Selma lekte otroligt fint den här gången..

Camilla i väntans tider.

Emil undersöker en gitarr.

En liten bild från Österlen förra veckan.

Ett videoklipp från i eftermiddags:

En stor dag - i alla fall för min laptop

Efter månader av förberedelser är det således dags att vårstäda min laptop som blivit segare och segare med tiden. Jag hoppas att det kommer att göra susen. Själva processen är inget jag ser fram emot, men den här gången är jag mer förberedd än någonsin. Det ska bli intressant att se var det går åt helvete den här gången.

Under tiden kan ni ju njuta av lite fler bilder från Berlin - även om man inte ser så mycket av stan direkt. Samtliga är tagna med iPhone:n.

Hult och Jens fikar.

Brolle Jr. igen.

Jens i solljuset

Karl Marx

Sven Wollter.

Man i keps.

En stilig ung man.

En stilig man igen.

Grymmaste spons jag sett på en bil!

Splittrat inlägg

När dagarna rullar på brukar jag ibland få lite olika idéer som jag sedan tänker att jag ska skriva om här. När jag väl sätter mig ner med andan i halsen är jag i regel alldeles för trött efter alla foton som ska fixas och laddas upp etc etc. Således kommer här ett mycket splittrat inlägg utan foton (tror jag).

Först och främst... Min iPhone. Vad ska man säga? Nu har jag haft den en månad eller så, och jag fattar inte hur jag klarade mig tidigare. Jag ringer i och för sig knappt med den, men den går varm tjugofyra timmar om dygnet ändå. Inte minst eftersom resten av familjen har blivit speltokiga. Killarna är kanske inte så himla duktiga på att spela, men de ritar och spelar Memory efter bästa förmåga. Jag är mest glad över att de verkar vårda den när de väl får ha den. Annat är det med alxrna som kommer slänga den i golvet när som helst när hon missat en ballong i favvospelet "Bubble Burst". Hon är faktiskt helt manisk och hennes spelberoende måste snart medicineras. Jag är inte bättre själv som gärna avslutar dagen med en halvtimmes spel i sängen kl 02.45.

Nattsömnen, ja. Det är lustigt hur jag aldrig är trött men alltid kan sova. Ungefär som jag är med mat. Nu använder jag ju telefonens - förlåt! iPhonens - Sleep Cycle som väckarklocka och då får jag ju även statistik över antalet timmar jag sover. 4 h 18 min/dygn i snitt på 22 dagar. Och ändå har jag inte fått upp min hemsida :-(

Denna jäkla hemsida ligger alltså 99 % färdig och jag ska bara ladda upp lite bildspel för att kunna sätta igång den. I samband med detta har en kedjereaktion av bajs lett till att inget blir gjort. Häng med i en galen mans värld: Hårddiskarna med alla foton på blev full så jag fick köpa en ny. Denna hårddisk vill min dator inte visa. Den går dock att få upp på alxnras dator så jag gjorde själva överföringen där. Min dator behövde ändå en käftsmäll i form av en ominstallation, så jag bestämde mig för att förbereda mig mentalt för det. Jag skulle "bara" organisera om min backup först. Detta visade sig vara ett gigantiskt projekt, men det är nog klart nu. Således ska jag ominstallera operativsystemet på min PC inom kort för att på så vis kunna jobba med mitt fotoarkiv igen. Nästa dator blir en Mac, sanna mina ord!
   Så allt hänger ihop och gör att jag kommer längre och längre från målet, dvs att få upp en hemsida och i samband med detta byta mailadress. Mer info om detta när det är aktuellt.

Andra saker som blir lidande är min nya kamera som jag inte hunnit utforska som jag borde. Fotoidéerna är många, men orken och tiden räcker inte till. Jag skulle dessutom behöva jobba med vuxna människor lite mer. Barn i all ära, men deras "attention span" är inte alltid den bästa. Hur söker man upp fotomodeller som inte ser ut som fotomodeller utan att verka som en gubbsjuk medelåldersfarsa?

Alla dessa inköp och resor har medfört en något ansträngd ekonomi för min del. "All play and no work makes batti a poor man", som det ju heter. Jag översätter så mycket jag kan, men den här husförsäljningen - som aldrig verkar ta fart - och dess eviga städande är inte lätt att hinna med. Det är ganska lustigt att se hur barnen inte reagerar över att i princip alla deras leksaker är undanstoppade. De bara tuffar på som om allt vore som vanligt. Det är ganska skönt att bo i ett "visningshem", förutom att saltkaret är nedstoppat bland servetterna och hushållsrullen ligger bland brödrosten. Tänk om man alltid hade det så undanplockat!
   Den största nackdelen är nog i duschen. Det är inte så kul att upptäcka att tvål, raklödder och rakhyvel är undanplockat när man står där genomblöt. Tur att man kan tvåla in sig med alxnras dyra schampo som fått äran att stå framme. Men den största nackdelen är efter duschen. Min gamla handduk ansågs för risig för allmän beskådan och har ersatts med nya handdukar som tomten kom med i julas. Det är bara det att de inte är lika sköna. Det är som att torka sig med duschdraperiet, ungefär. Suck...

Huset, ja. Vi har alltså inte köpt men säljer ändå. Det känns enormt skönt nu med facit i hand. Stressen av att man måste sälja är inte kul. Nu får det gå som det går. Vi blev lockade av andra hus i området som hade sålts för häftiga summor, men vi verkar ha missat tåget. Eller så har vi lagt oss för högt. Jag är inte sugen på att lägga ut huset för ett pris vi inte är intresserade av att acceptera. Det känns så oärligt, liksom. Och med ärlighet kommer man ju längst. Not.

Jag har i alla fall lyckats spara in några tusenlappar, och lidande, genom att inte dra ut min visdomstand. Jag fick ju besvär i höstas och uppsökte då en tandläkare. Han gav mig en remiss till en tandkirurg som skulle dra ut tanden åt mig. Jag sköt upp det hela och hade panikångest ett par veckor innan jag till slut blev uppringd av dem. Sköterskan som ringde bedömde att tanden måste ut, helst i dag ;-) Annars skulle hela munnen ruttna, typ. Hon skrädde inte orden och någon empati fanns inte. Jag undrade försynt om det inte var bäst att tandkirurgen kollade på röntgenbilderna också, och inte bara en sköterska med rätt att svara i telefon. Efter en snabb konsultation med tandkirurgen - då jag satt kvar i luren - fick jag höra att han höll med henne. Jag bokade en tid och stoppade huvudet i sanden.
   Av en slump fick jag sedan nys om en tandförsäkring man kan teckna för cirka 80:- i månaden. Den täcker i princip allt som kan hända med ens tänder, men för att få den måste man gå en undersökning. Sagt och gjort, ett gyllene tillfälle att få ett andra utlåtande om inget annat. Denna tandläkare ansåg att det inte fanns någon anledning att dra ut visdomstanden om den inte gav besvär. Om jag bara borstade på skulle allt bli så bra så. Två yrkesmänniskor som ger två olika besked. Vem skulle jag lita på? Den som ville min tand och flera tusentals kronor av mig eller den som ville ge mig en försäkring för 80:-/mån och som sedan kan dra ut tanden kostnadsfritt om problem skulle uppstå. Gissa själv. Och var lite försiktiga innan ni konsulterar tandkirurg Bo Ryhlen.

Som ni märker har jag lite tid över. Jag väntar på en filmfil som inte verkar komma och istället för att ta itu med pågot vettigt gör jag alltså detta. Som avslutning, och för att kunna stryka all punkter på min lista över uppslag, vill jag nämna följande:

Dansprogrammet "Let's Dance" är hyfsat vidrigt, men dess största synd är att jag numera inte kan lyssna på Bowies underbara låt när den kommer på random.

Ordet "kärnavfallsfond" vinner priset för årets osexigaste ord.

Jag har jäkligt svårt för folk som skriver "lungt", inte vet skillnaden mellan "var" och "vart" och som, i någon förvirrad variant av fisförnämlighet, använder ordet "dem" istället för "de".

En bild blev det... Leah känner sig som hemma på IKEA:

Nu ska jag snart på en jobbintervju. Spännande, va? Den som läser får veta mer om detta inom kort.