China girl

Efter att ha tömt sommarmappen har jag nu äntligen fått tid för den minst lika stora diabildsmappen! Jag fick nys om att morfar Ramón hade en hel del diabilder, så jag bad att få låna dem samt hans projektor. Det skulle jag bittert få ångra :-) Han lämnade av fyra-fem kartonger (!) med diabilder som vi har plöjt igenom några kvällar. Jag riggade upp kameran och fotade sedan helt enkelt av de foton som jag gillade. Kanske inte helt optimalt, men bättre än inget och framför allt bättre än att släpa fram projektorn för att se bilderna. Således kommer bloggen att fyllas av en del trips down Memory Lane den närmaste tiden. Säkert en hel del svartvitt också - inte för att Ramón tog svartvitt utan för att rädda den ganska kassa kvalitén som det trots allt blev när jag fotade på mitt lite oortodoxa sätt.

Nåja... Här kommer ett smakprov.

Min svägerska är halvkines.

Sommaren är kort

En minst sagt actionpackad helg är till ända. Det har varit middagar, kalas och annat i ett och nu sitter man här igen med Photoshop öppet medan man kollar på "Mayday". Det absolut sämsta program man kan se om man är flygrädd. Jag kan inte hålla mig , helt enkelt.

Nu tror jag att jag har rensat ut det sista ur sommarmappen. Så här kommer en salig röra av olika bilder som jag gillar för mycket för att inte lägga upp.

En bild som känns långt borta nu.

Liksom det här tåget som inte ska fram förrän jag fyller år i januari.

Max hårlängd står i direkt relation till hur gullig han är.

Kort eller långt? Långt eller kort?

Vi har börjat ana att Emil är en smula närsynt.

Familjen Taikon-Borg i Folkets Park!

Leah gjorde sitt bästa med ringarna.

Leah på väg till något av höstens otaliga kalas.

Leah x 4.

Leah gör som sin pappa och cyklar med barnvagnen.

"Titt-ut!"

Leah leker Lady & Lufsen med sig själv.

Leah i mammas knä.

Max klättrar i Folkets Park.

Han kom inte så högt. Får se nästa år om det går bättre.

Ett ovanligt exempel på en bild som genomgått säkert tio olika behandlingar innan jag kände mig nöjd/gav upp. Till slut valde jag den här processeringen.

Emil fick också sitta på den stora trädstammen. Max vågade inte, så klart.

"Hur ska jag komma ner, egentligen?"

"Men jag har ju kul här!"

Så här ser det ut på morgonen från vårt sovrumsfönster.

Morgonstund

När jag har som mest att göra är oftast då jag bestämmer mig för de mest besynnerliga saker. Gärna sådant som inte har med det brådskande att göra. Den här veckan har jag haft sjukt mycket att göra, vilket kanske har märkts på blogginläggsfrekvensen. I dag kulminerade det med en massa deadlines haglande från höger till vänster. Efter en seg och sen morgonrutin med barnen cyklade vi iväg alldeles för sent för min smak. Då passar jag på att äntligen göra slag i saken och ta de där morgonfotona som jag velat ta ett bra tag nu. Ljuset är alltid så grymt när jag cyklar till dagis och det stör mig att jag aldrig har med mig kameran. Sagt och gjort, jag la en stund efter lämningen på att dokumentera lite.

Trevlig helg!
Min lilla Road Warrior!

Rönneholsmparken.

Döda träd är också fina.

Hej då, femtioöring!

Vi kommer inte att sakna dig. Precis som vi inte saknar 5-öringen, 10-öringen och papperstian.

Om det är skralt i kassan kan man tydligen tjäna pengar på det här. Till exempel kan man panta en burk i taget. Om man stoppar en tomburk i pantautomaten, trycker ut ett kvitto och går med det till kassan så avrundas 50 öre till 1 krona.

Vilka möjligheter!

Hösten är här!

Nu råder det inget tvivel längre. Hösten är officiellt här. Idag vägrade Leah cykla till dagis utan sina vantar, och även om hon är en av de mest frusna barn jag känner förstod jag henne faktiskt. Jag längtade själv efter både mössa, halsduk och vantar. På vägen till dagis roade jag mig med att försöka komma på en enda bra grej med hösten och vintern. Efter mycket om och men kom jag fram till att det kanske kan vara att det här blir min första höst som någorlunda fotomedveten. Nytt ljus och nya färger kanske kan muntra upp en när det blåser snålt. Men det är en klen tröst och definitivt inte värt sju månaders levande helvete.

Nu är alltså grabbhelgen överstökad och kvinnorna i huset har kommit hem. Vi hämtade dem på Sturup i går och det var ett kärt återseende. Dels fick vi träffa varandra och dels fick jag återstifta bekantskapen med gnäll och otålighet som inte har förekommit under helgen. Vi är för många i vår familj, helt enkelt. Det känns lite sent att nappa på den där fosterreduceringen som erbjöds när vi fick reda på att vi väntade tvillingar. Alternativet är således att utöka familjen för att återställa balansen. Antingen ett barn till eller så får jag skaffa en fru till. Får man det? Jag lägger min röst på det parti som tillåter denna äktenskapsform. Fast då kan ju alxnra lika gärna skaffa en man till. Hmm... Kanske inte lika lockande.

Nåja, jag gör ett nytt försök att avrunda sommarmappen med lite foton från Max och Emils dagiskompis Telmas tvåårskalas.

Födelsedagsgrisen själv - Telma.

Telma klubbar ner Max.

Telma och Max är hyfsat synkade.

Max föredrog att äta sin klubba själv till slut.

När barnen äter godis får mamma en lugn stund.

Emil funderar.

Max väntar på mer mat.

Max älskar traktorer så ni kan tänka er hur glad han blev när han såg den här.

Telmas bror Hubert är även Spindelmannen. Säg inget till någon.

Leah vill gifta sig med den här killen. Jag är tveksam.