Hösten är här!

Nu råder det inget tvivel längre. Hösten är officiellt här. Idag vägrade Leah cykla till dagis utan sina vantar, och även om hon är en av de mest frusna barn jag känner förstod jag henne faktiskt. Jag längtade själv efter både mössa, halsduk och vantar. På vägen till dagis roade jag mig med att försöka komma på en enda bra grej med hösten och vintern. Efter mycket om och men kom jag fram till att det kanske kan vara att det här blir min första höst som någorlunda fotomedveten. Nytt ljus och nya färger kanske kan muntra upp en när det blåser snålt. Men det är en klen tröst och definitivt inte värt sju månaders levande helvete.

Nu är alltså grabbhelgen överstökad och kvinnorna i huset har kommit hem. Vi hämtade dem på Sturup i går och det var ett kärt återseende. Dels fick vi träffa varandra och dels fick jag återstifta bekantskapen med gnäll och otålighet som inte har förekommit under helgen. Vi är för många i vår familj, helt enkelt. Det känns lite sent att nappa på den där fosterreduceringen som erbjöds när vi fick reda på att vi väntade tvillingar. Alternativet är således att utöka familjen för att återställa balansen. Antingen ett barn till eller så får jag skaffa en fru till. Får man det? Jag lägger min röst på det parti som tillåter denna äktenskapsform. Fast då kan ju alxnra lika gärna skaffa en man till. Hmm... Kanske inte lika lockande.

Nåja, jag gör ett nytt försök att avrunda sommarmappen med lite foton från Max och Emils dagiskompis Telmas tvåårskalas.

Födelsedagsgrisen själv - Telma.

Telma klubbar ner Max.

Telma och Max är hyfsat synkade.

Max föredrog att äta sin klubba själv till slut.

När barnen äter godis får mamma en lugn stund.

Emil funderar.

Max väntar på mer mat.

Max älskar traktorer så ni kan tänka er hur glad han blev när han såg den här.

Telmas bror Hubert är även Spindelmannen. Säg inget till någon.

Leah vill gifta sig med den här killen. Jag är tveksam.