Så sant.

Ölandsbilder

Då var det dags för ett litet bildinlägg.

Tjejerna äter glass nummer 108 i ordningen.

Max försöker fly från huset.

Skulle du vilja bo med den här mannen?

Max har blivit en riktig våghals.

Ler och Långhalm.

Jens "Robin Hood" Jungmark

Emil tillber sin Gud.

Vi fick i alla fall grillat en gång.

En av de läskigaste åkturerna på hela tivolit!

Djur i bur.

Leah och Selma kollar utsikten.

Selma och Leah gillade att äta sin middag i dörröppningen.

Jag är allt lite svag för solnedgångar.

Varför gå när man kan slippa?

Nittiotalet

Det sker allt oftare nu att man börjar inse att "nej, folk blir inte yngre runtomkring en. Det är jag som blivit äldre". Jag har till exempel gått på stan i över timme utan att träffa någon jag känner. Inte ens någon jag känner igen. Detta av samma kille som tidigare undvek stan för att det alltid medförde ett social trauma då jag kände mig tvungen att prata med folk till höger och vänster. För att inte tala om de ytterst få gånger jag beger mig ut på krogen en helg (och alltså inte går på bio eller är på tet-a-tet med frugan) Jag känner mig som en lantis på Manhattan så fort jag lämnar Köpenhamnsvägen. Allt större än Kronprinsens shoppingmall ger mig torgskräck.

Ibland blir man varse sin ålder på oväntade sätt. Vi har hittat en barnflicka som heter Lovisa. Vi har inte testat henne fullt ut än, men det ska nog gå bra. Tanken är att hon ska hjälpa oss med dagishämtning, men det lär bli lite kvällar också. Hon är sexton år och vid vårt första möte slog det mig att då är hon född 1994. Jag kan inte höra 1994 utan att tänka på att det var året då Kurt Cobain begick självmord. Första gången en av mina idoler dog som jag var medveten om. John Lennon dog när jag var fem så den sorgen var inte lika påtaglig. Jag hade biljetter till konserten Nirvana skulle spela i Köpenhamn, men som fick ställas in bara några veckor innan då han försökte begå självmord genom en överdos. Eller så sköts den kanske upp, jag minns inte. Hur som helst, andra gången lyckades han bättre, vilket ju kan ha att göra med att han bytte till ett hagelgevär. Så medan Kurt fann sitt Nirvana fick jag åka över till Köpenhamn för att lösa in biljetterna. Jag hade varit konsertarrangör och åkt över helt ensam för att köpa biljetter till ett gäng polare och nu när konserten ställdes in fick jag även äran att lämna tillbaka biljetterna. Detta var alltså innan Internet. Innan bron också, för den delen. Jag lekte med tanken på att behålla den orivna biljetten som minne, men det var jag väl för snål för.

Nåja, tillbaka till Lovisa, född 1994. Jag kom att tänka på att för henne hade ju Kurt Cobain alltid varit död. Som Hendrix (och otaliga andra) för mig. Jag undrade hur det kändes och nämnde således detta faktum för henne. Hon tittade frågande på mig och sa lite osäkert: "Vem då?"

"Vem då?"

Hon hade inte hört talas om honom! Hon hade hört talas om Nirvana, dock. Det sa hon, i alla fall, men jag tror att hon ljög eftersom hon såg chocken i mitt ansikte. Sällan har jag känt mig mer som en gubbe.

Jag kom att tänka på denna anekdot när jag såg ett uppslag i en musiktidning som räknade upp allt som var aktuellt år 1991. Förutom att Kurts självmord nämndes kunde man även läsa att CD-spelaren var "Årets julklapp" detta år! "Det kunde väl inte stämma", tänkte jag. "CD:n har väl alltid funnits?" Men så mindes jag... Vilket liksom avrundar detta blogginlägg och knyter ihop säcken.
Nirvanas genombrottsplatta, "Nevermind" släpptes 1991. Efter att ha hört första singeln, "Smells Like Teen Spirit", sent på MTV en kväll, pinnade jag ner till Folk&Rock för att köpa skivan. Eller, rättare sagt, LP:n. Jag hade ingen CD-spelare och var faktiskt ganska skeptisk till denna nymodighet. Då fick jag veta att Nirvanas album inte fanns annat än på CD. Så vad gör man då? Jag fick köpa den på CD och lyssna - i smyg - på brorsans CD-spelare. Ett par månader senare köpte jag faktiskt en CD-spelare och sedan dess har min musik varit mer eller mindre digital.
På något sätt känns det coolt att min första CD var ett sådant episkt album som "Nevermind". Det är lite nördigt, kanske, men en del av er fattar nog det stora i det.

I väntan på att jag ska få tummen loss med mitt utlovade sommarinlägg, kommer här en preview till från Ö-land. Den här gången är det en dubbel dos Max.

Ja, jag har bilder på Emil också.

Bröllopsfotografen

I somras (ja, man får nog prata om sommaren i imperfekt nu) fotograferade jag ett bröllop. Det var första gången jag var "anlitad" som fotograf. Jag skriver med citationstecken eftersom jag inte fick betalt och för att jag mer eller mindre kastade mina tjänster på brudparet. Det var en märklig upplevelse (inte bröllopet i sig, utan att vara fotograf) och jag lärde mig massor. Jag lärde mig bland annat följande:

1/ Det är inte bra att ha med sig all utrustning man äger. Särskilt inte om det är årets varmaste dag.

2/ Kom till kyrkan långt innan de andra kommer. Det vill säga, ägna inte en halvtimme åt att köpa batteri för överpris på en avlägsen bensinmack till en blixt som man ändå inte använde.

3/ Fibbla inte med inställningarna på kameran när brudparet ska ge varandra bröllopskyssen.

4/ Stäng av allt som kan pipa på din kamera.

5/ Undvik att ta utomhusfoton i starkt solljus.

6/ Det är bättre att ha en kamera som man kan utan och innan, än två olika.

Jag fick en hel del bra bilder, trots allt, och jag är nöjd med slutresultatet. Nästa gång kanske jag kan njuta lite mer under tiden bara. Kontentan är att jag fick blodad tand. Är det någon som ska gifta sig, så kan ni höra av er. Jag är billig (=gratis) än så länge. Snart kommer jag att bli världsberömd och ta sådana här foton.

Här kommer ett smakprov på vad jag lyckades fotografera. Här kan ni se resten.


Nu i helgen fotograferade jag ett par vänners brors dop. Det var lite samma situation som vid bröllopet, dvs en hyfsat mörk kyrka och mingelbilder efteråt, men det gick betydligt bättre. Bilderna från detta kommer inom kort.

Filar även på ett gigantiskt sommarinlägg.

Ö-land

Jag får väl börja nånstans. Så jag börjar bakifrån...

Vi avslutade vår semestermånad med en vecka på Öland. Varför då? Jo, för att vi inte orkade flyga någonstans med alla barnen för en smärre förmögenhet, bara för att uppleva Cypernfloppen all over again. "Cypernfloppen"? Jo, det var när vi åkte till Cypern med Leah precis innan killarna kom. Vad kan vara bättre än ett hotellområde med pooler och stranden nära intill? Ganska mycket, om man inte vill bada på en hel vecka. Leah ville till och med inte att vi badade (!) Visa av erfarenheten bokade vi ett hus på Sveriges solsäkraste ö, den solsäkraste tiden på århundradets varmaste sommar. "Inget kan gå fel", tänkte vi. Jag såg framför mig en vecka i hängmattan med en öl och en god bok. Okej, det var kanske lite naivt.

Hur det blev?

Det började regna utanför Lund. När vi kom till Ölandsbron såg man inte ens vattnet för allt regn som piskade mot vindrutan. Vädret blev iofs en smula bättre, men hur man än vrider och vänder på det blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Tack och lov var huset över all förväntan. Annars hade vi nog tagit en restresa till Kreta på måndagen. Vi fick en fin dag som vi tillbringade på Ölands djurpark. Stranden besökte vi pliktskyldigt en eftermiddag, men fick rusa hem då det började... Just det. Regna.

Det var inte en total katastrof, dock. Vi camperade med familjen Jungmark och deras jämnåriga barn och när vi accepterat faktum hade vi många trevliga stunder i vårt hus. Inte minst när barnen lagt sig :-)
Barnen, ja... De lekte fint och hade nog en väldigt bra vecka, faktiskt. Selma och Leah var antingen bästisar eller dödsfiender. Tack och lov oftast det tidigare. Astrid föll pladask för Emil, men ignorerade helt stackars Max. På det hela taget var det lite som att bo på ett dagis. Köket gick för högvarv med fiskpinnar och köttbullar flygandes ur pannan in i de små behovsmaskinerna munnar. Huset saknade dock diskmaskin. Jag börjar känna att diskmaskinen nog är människans stoltaste uppfinning, trots allt. Tidigare har jag haft duschen på förstaplats.

Jag har givetvis en massa foton, men jag har ju ett visst motstånd mot att lägga upp vad som helst nuförtiden. Således blir det ett foto nu och kanske ett mer renodlat fotoinlägg inom kort.

Här är två kort på mina favorittjejer: