NYSTART

Idag fyller min blogg ett år! Grattis, Bloggen!

Jag har ju skrivit rätt så planlöst under året och med tanke på min ytterst begränsade läsarkrets kan man undra varför jag bemödat mig över huvud taget. Det är väl som med min musik; jag gör det först och främst för mig själv. Alla annan uppskattning är ren bonus.

På sistone har jag ju som bekant fördjupat mig i fotografins ädla konst och nu i samband med bloggens födelsedag tyckte jag att det var läge att starta om. Så från och med nu ska jag försöka skriva oftare (även om det kan bli kortare inlägg) och framför allt försöka lägga upp schysta foton. Det är super om någon av er som läser orkar kommentera fotona - både ris och ros - så att man vet om man är på rätt spår eller tappat huvudet helt. Man kan klicka på fotona för att se dem större.

Då kör vi. Ett år till!

Pimp my bro!

Emil och Max har utvecklats enormt sedan de började gå. Våra ryggar tackar och tar emot eftersom vi slipper bära fullt lika mycket, men den största skillnaden är nog att gnällfaktorn sjunkit rejält.

De leker mer och mer tillsammans, och man kan ana ett riktigt busigt radarpar till sommaren - lett av diktatorn Leah som givetvis håller ett vakande öga över dem.

Härom morgonen tog Max på sig att pimpa Emil inför dagis.


"Jag tycker att du behöver ett halsband till!"


"Det här pärlhalsbandet är sååå fint på dig!"


"Har det fastnat, säger du?"


Då ställer jag mig upp och kör med våld."


"Hmmm, kanske man skulle ha ett armband till?"

bonzai

Nu är det drag under galoscherna! Jag översätter för full maskin (So You Think You Can Dance, om ni nu ser på det!), utforskar min kamera och Photoshop samt pillar och skruvar på mina kära låtar parallellt. Mina tre barn och fru är en aning försummade på sistone, men jag kämpar för att hinna med dem också. Sömnen är det som får stryka på foten, och nu är jag nere på 4 timmar per natt sedan någon vecka. Lustigt nog mår jag som sämst när jag lagt mig i tid, men det är en annan historia.

Prioriteringen är således en aning skev nu, men jag har bara bestämt mig för att utforska den här fotogrejen. Det har väckt något till liv som påminner om när jag upptäckte tjusningen med att spela in musik för en herrans massa år sedan. Hobbypsykologen inom mig har redan analysen klar: Jag gillar att konservera och dokumentera saker, helt enkelt. Jag kan styra upp ett stycke musik in i minsta detalj och varje gång jag trycker på PLAY låter det likadant. Ganska enkelt, men säg något annat i tillvaron som är så konsekvent. Inte ens brödet blir rostat likadant trots samma inställning på brödrosten.

Jag känner samma tillfredsställelse och lugn när jag pillar med mina foton. Jag väljer ut, editerar, processerar och deletar efter tycke och smak tills verkligheten har tvingats till att lyda mina nycker och infall. Nästa steg blir väl att sammanfoga mina passioner. Ni kan nog vänta er ett och annat bildspel med tillhörande musik i framtiden.

Jag inser nu att om jag hade varit intresserad av växter, hade jag sysslat med bonzaiträd.

Så här ser Emil ut när han är fängslad av TV:n. Man får lite "Poltergeist"-vibbar, men det är betydligt mer oskyldigt. Han ser på "Djungelboken".

Insomnia

Varför sover jag inte?

Photoshop har mig i sitt våld.

Det här har jag pillat med ikväll.

Tre timmar med ramen och tre minuter med fotot. För en kille som måste vända på alla stenar innan han kan fatta ett beslut, är det här programmet livsfarligt.



p.s. klicka på fotot om ni vill se det större. d.s.

Iskall helg

Ännu en iskall helg till ända. Inte för att vi känt av kylan något nämnvärt. Vi gjorde dock ett tappert försök i lördags när vi begav oss ut för att testa att åka kälke (jag vägrar att säga "pulka". Vad fan är det för ord?) Det tog oss 25 minuter att klä på alla barnen och det tog Leah exakt sju minuter - och ett åk - att vilja gå hem igen. Det var alldeles för kallt och alldeles för läskigt för vår lilla primadonna. Killarna somnade innan vi ens hunnit fram till backen (tre minuter från huset).




Cool tjej...


Inte så cool tjej...

Istället åkte jag, Max o Leah till Svågertorp - detta Mecka för onödiga saker. Efter att ha utfört vårt ärende på K-Rauta på tre minuter (skulle byta en list som inte behövde bytas!) insåg jag att det inte var läge att åka hem. Således begav vi oss till Leahs favoritställe no:1 - BilTema! Där utforskade vi varenda hyllmeter och det var faktiskt ett sant nöje att ha med sig två barn som båda kan gå. Max är tack och lov inte så snabb än, så man hinner haffa honom innan han orsakar alltför stor skadegörelse.


Till och från bilen körde vi en härlig variant av dubbelvagn.

Som sagt, killarna går nu fullt ut och har lämnat krypstadiet bakom sig. Tyvärr har de inte lämnat apstadiet bakom sig vad gäller vissa andra saker - som att leta efter föda. Allt som inte står en meter upp hamnar på golvet och/eller i deras mun.


"Hmmm... Undrar vilken som är godast."


"Strunta i spagettin, Emil. Här är riskakor!"


Leah kör samma stil som Al Bundy.

Igår var vi och såg "Avatar". Det var ju en upplevelse på många sätt, men det vet ni säkert redan. Jag var inte helt såld på den, vilket till stor del hade att göra med den groteska speltiden. Varför så lång? James Camerons filmer har alltid haft det där lilla extra för mig, men det saknades här. Kanske för att det var "extra allt" heeela tiden. Tidigare var det mer som en vanlig actionfilm med sjukt coola inslag. Nu satt jag och smålängtade efter fler scener i den vanliga världen. Jeje, jag har väl blivit gubbe.