Iskall helg

Ännu en iskall helg till ända. Inte för att vi känt av kylan något nämnvärt. Vi gjorde dock ett tappert försök i lördags när vi begav oss ut för att testa att åka kälke (jag vägrar att säga "pulka". Vad fan är det för ord?) Det tog oss 25 minuter att klä på alla barnen och det tog Leah exakt sju minuter - och ett åk - att vilja gå hem igen. Det var alldeles för kallt och alldeles för läskigt för vår lilla primadonna. Killarna somnade innan vi ens hunnit fram till backen (tre minuter från huset).




Cool tjej...


Inte så cool tjej...

Istället åkte jag, Max o Leah till Svågertorp - detta Mecka för onödiga saker. Efter att ha utfört vårt ärende på K-Rauta på tre minuter (skulle byta en list som inte behövde bytas!) insåg jag att det inte var läge att åka hem. Således begav vi oss till Leahs favoritställe no:1 - BilTema! Där utforskade vi varenda hyllmeter och det var faktiskt ett sant nöje att ha med sig två barn som båda kan gå. Max är tack och lov inte så snabb än, så man hinner haffa honom innan han orsakar alltför stor skadegörelse.


Till och från bilen körde vi en härlig variant av dubbelvagn.

Som sagt, killarna går nu fullt ut och har lämnat krypstadiet bakom sig. Tyvärr har de inte lämnat apstadiet bakom sig vad gäller vissa andra saker - som att leta efter föda. Allt som inte står en meter upp hamnar på golvet och/eller i deras mun.


"Hmmm... Undrar vilken som är godast."


"Strunta i spagettin, Emil. Här är riskakor!"


Leah kör samma stil som Al Bundy.

Igår var vi och såg "Avatar". Det var ju en upplevelse på många sätt, men det vet ni säkert redan. Jag var inte helt såld på den, vilket till stor del hade att göra med den groteska speltiden. Varför så lång? James Camerons filmer har alltid haft det där lilla extra för mig, men det saknades här. Kanske för att det var "extra allt" heeela tiden. Tidigare var det mer som en vanlig actionfilm med sjukt coola inslag. Nu satt jag och smålängtade efter fler scener i den vanliga världen. Jeje, jag har väl blivit gubbe.

Self-promotion

Jag gör ju musik, som ni säkert vet. Den faller inte alla på läppen, men sånt är livet som introvert electronicaartist utan hitambitioner. Därför är det extra kul när man hittar sånt här på YouTube:

A Crack in Time

Ergo

Knuckle

Det märkligaste med klippen är att ingen har mailat mig för att berätta om det. De kanske är rädda att jag ska stämma dem :-)

Blowin' in the wind..

Vad har hänt med Emils hår?!

Svar på sista bilden...

Långhelg

Vi har världen mesigaste barn. Jag är ingen skogsmulle på något vis, men jag jag var liten och såg på morgonen att det hade snöat kunde inget stoppa mig. Jag skulle ut och leka direkt. Helst i pyjamas. Leah tittar lojt ut genom fönstret och frågar varför snön inte smälter. Hon längtar efter sommaren, säger hon. Vem fan gör inte det...?

Emil och Max har ju inte kunnat gå, vilket vi har sett som förklaringen till varför de inte vill vara ute i det här vädret. Jag är rädd för att vi lurar oss själva. De är precis lika mesiga som sin syster. Max tror att han vill ut, men så fort en vindpust når hans känsliga näsa kommer tårarna.

Nåja, jag klagar inte. Jag ser ibland ut från vårt fönster och lider de stackars föräldrarna som står där och huttrar medan deras Michelingubbar till barn stapplar runt. Friskt luft är överreklamerat! Den devisen har vi verkligen anammat i helgen, då killarna inte varit utanför dörren mer än två minuter då vi gick till några grannar för eftermiddagsbus i lördags (Emil grät halva vägen).

Så vad gör man hemma en hel dag med tre barn?


Man kan rita...


...prata i telefon...


...och dra i pappas mediaspelare.

Nu när killarna går ganska bra har livet blivit avsevärt mycket enklare. De är gladare, helt enkelt. Leah är också inne i en härlig fas, med få utbrott och en härlig förmåga att kunna leka själv. Det är framför allt dockor som gäller och givetvis har hon tvillingar. Stackars barn...


I fredags kroknade tjejerna klockan 20.00...

På lördagskvällen blev Leah dålig. Vi vet inte riktigt vad det är, men hon kräktes på kvällen och la sig med huvudvärk. Vi antog att det berodde på lite för lite sömnen sista tiden, men jag har andra teorier...


Fel styrka på glasögonen?


Syrebrist på grund av för många halsband?


Emils smutsiga fingrar i sin mun?

Hon hade feber även på söndagen, så det blev inget dagis för henne. Max kändes lite hostig, så han fick också var hemma och då halkade Emil med av vara farten. Så jag fick äran att vara hemma en hel dag med tre barn. Det gick förvånansvärt bra. Jag till och med somnade i sängen medan de lekte :-)

Emil har varit en smula underrepresenterad på bloggen, känner jag. Här kommer lite bilder på honom bara för det.


"Titta upp, Emil!"


"Såja!"


Han har lite samma stil som Leah...


Notera mängden armband.


Mammas företagstelefon får utstå en del.

Nu är jag tillbaka på jobbet och måste sätta igång. So "You Think You Can Dance" kallar!

Jag är kär!

Svårt att finna tid att blogga nu. Jag har nämligen gått och blivit kär på gamla dar och föremålet för min kärlek är minst sagt krävande. Jag fick först 30 dagars prövoperiod då hon använde all sin charm för att få mig på kroken. När jag sedan hade kapitulerat började hon att spela svårfångad, men det ökade bara min lust att besegra henne. Jag behandlade henne ömt och med respekt och nu är kärleken besvarad (efter att jag hade crackat henne, så klart!)

Hon respekterar dock mitt andra liv och har inga problem med att dela mig med Broadcast Text, familjen och mitt surfberoende. Nej, hon är smart nog att bara pocka på min uppmärksamhet sent på kvällen när alla andra fått sitt - helst ska de sova. Då kommer hon smygande som en okastrerad hankatt sugen på nattäventyr och viskar ömt i mitt öra: "Bara ett foto. Kolla hur det blir. Den där idén du fick när du läste i den där bloggen..."
Tre timmar senare stapplar jag skamsen upp i sängen bredvid min fru - och även allt som oftast min dotter - för att försöka få hjulen i huvudet att sluta snurra innan cirkusen drar igång igen om alldeles för få timmar.

Det enda problemet med min nya kärlek är att jag har märkt att min förra kärlek har blivit försummad. Donglen ligger i datorväskan som ett oöppnat kärleksbrev och ju längre tid det går, ju svårare blir det att komma igång. Jag tror inte att min nya kärlek har problem med att jag har så många jag älskar, men jag känner hur jag inte hinner med. Någon måste ge efter. På sätt och vis skulle det vara lockande att rymma med min nya kärlek, men hon har inget jobb och jag kan inte försörja oss båda. Å andra sidan kanske jag kan använda henne som ett levebröd? Men då måste jag tukta henne och få henne att göra precis som jag vill. Det ska nog lösa sig.

Här ser ni lite av vad jag och min nya kärlek håller på med när ni sover:






fotot taget av Jens i Spanien -07


Min favoritbild.

Följt av denna...


Mallorca...


















"Standing... by the wall..."


Berlin 2005


Milano 2008

Leah i magen

Som ni ser är det av varierad kvalité men min nya kärlek har så många olika nyanser och humör. Man vet aldrig var man hamnar. Hoppas på en konsekvent stil inom det här året - förutsatt att hon (eller någon annan) lämnar mig.