Wild Boys

Som ni vet gick ju min gitarr i två bitar när Max var i farten. Den är nu reparerad och även om man kan se att den varit sprucken, är det inget man tänker på. Lite patina får man väl vara glad över? Nu har den fått en ny plats i vårt hem.


Hang loose...

Grejen är att killarna är riktiga marodörer. De har redan ställt till med en hel del oreda och skadegörelse med tanke på att de inte kan förflytta sig. En gitarr, en kamera, minst en kruka och åtskilliga mjölpåsar och rispaket etc etc. Jag vet inte hur vi ska få bukt med dem. De tär lite väl tidigt med time-out, va? Denna metod är för övrigt inget som bitit nämnvärt på Leah, som för det mesta är en solstråle men som blir Ondskan själv när hon inte får välja kläder (läs: tights). Ett exempel:


Leah får reda på att hon ska ha jeans på sig idag.
Hon kastar sig på soffan och pressar fram krokodiltårar.


Sedan kastar hon iväg jeansen så långt hon kan,
dvs inte så långt (de ligger vid trappan)

Fajten slutade med att hon fick ha tights under sin tunika.

Emil är visserligen betydligt mindre vild än sin storebror, men han har en skön förmåga att sätta sig i klistret. Antingen hamnar han för långt in på mattan med sin gåstol, så att han inte kommer ut igen, eller så hamnar han under matsalsbordet och slår i huvudet. Det slutar alltid med tårar för lille Emil - till skillnad mot Max som skriker som en ambulanssiren.


"Jag kan ju krypa... Baklänges."


"Eh... Något känns inte helt rätt. Mamma!!!"

Hittills har våra datorer klarat sig undan killarnas upptåg, men det är bara en tidsfråga är jag rädd. Alxnras burk har åkt i golvet minst två gånger, men klarat sig.


Det här kan inte sluta väl...


När alxnra dyker upp efter en tids bortavaro blir de helt galna.


Mössprovning i Emils säng.

Till sist...

En bild på Leah i värsta hippie-munderingen.


Givetvis med tights.

---------------
Listening to: Bitcrush - Every Sunday (n5MD)
via FoxyTunes

En actionpackad helg...

Ännu en actionpackad helg till ända och jag pustar ut på jobbet. Deadline imorrn på ett Star Trek som jag inte ens har påbörjat och då är det klart man tar sig tid att blogga ;-)

Det stormade ju rejält i fredags och det såg inte ljusare ut när jag vaknade i ottan på lördagsmorgonen. Vi bestämde att Funhouse fick bli vår räddning, och när vi väl hade sagt det till Leah fanns det ingen återvändo - trots att solen tittade fram allteftersom morgonen fortskred. Den här gången fick killarna också följa med och gjorde således sin debut bland bollar och studsmattor. De verkade gilla det även om de inte riktigt kunde utnyttja stället till fullo.


alxnra jagar Leah nerför trappan...


Clownen Emil


pappa batti slappnar av en stund
med sina lugna och stillsamma tvillingpojkar.


Efter ett par timmar gav killarna upp...

Precis när vi var på väg att runda av ringde Loppans och Joen och frågade om vi ville komma förbi och leka lite. Det ville vi, så klart. Vädret hade blivit fint och vi lekte i trädgården med öl och snacks. Både jag och alxnra blev småluriga och när det sedan vankades middag lät vi tacksamt dagen glida över i kväll.


Emil gillade deras Bobbycar...


... och Max också.
Tur att de ska få en sån i födelsedagspresent :-)


Max rockar


Leah gungar Fia...

I klockan 09.00 ringde det på dörren mitt i vår frukost. En aning misstänksam öppnade jag dörren och där stod Fia och Klara med Loppan. De skulle leka på lekplatsen och fick med sig Leah ut - själv! Utan oss! Det kändes så grymt gött att hon vågade. Dessutom fick vi en lugnare morgon än vanligt :-)

Sedan var vi bjudna på lunch hemma hos Sara och Filip som nyligen köpt hus här i stan - trots att de bor i Oman för tillfället. Vädret var strålande och det blev en perfekt dag i deras ganska stora trädgård. Killarna var inte på sitt bästa humör, dock, och vi fick bära, bära och åter bära.


Max fick prova sin nya solhatt...


Efter tio sekunder skulle den givetvis av. Men se där...
Den satt fast!



"Hallå? Det är något fel med min mössa!"


Max upptäckte till slut charmen med gungmattan
och släppte sin fixering vid mössan...

Jag är ju något av en uppfinnare och har länge funderat på att ta patent på en mjökskumhållare. Hur segt är det inte att stå och skumma mjölk? I synnerhet med tre barn som alltid vill ha ens uppmärksamhet just då. Jag pratade med Loppan om det när hon var här och hon kom på den briljanta idén att ställa hela stället i kastrullen.


Lite mer disk, men sjukt effektivt...

Såja, det var helgen det. Nu har min allergi kommit och årets segaste tid har börjat. Tjohooo...
---------------
Listening to: Moderat - BeatsWaySick
via FoxyTunes

Tapet

Igår var Leah hemma från dagis och det blev en ganska splittrad dag med regnet hängande i luften. Killarna vaknar allt tidigare men tack och lov hade jag gått och lagt mig rekordtidigt dagen innan. Leah hjälpte mig hålla killarna i schack på morgonkvisten...


Emil - Leahs nya docka!


Shogun

På förmiddagen var vi på öppna förskolan vid Folkets Park. Detta var min premiär på öppna förskolan och jag måste säga att det är en genial idé. Tyvärr är jag inte den enda som tycker det och stället blev snabbt knökfullt. Killarna verkade ganska glada över att få lite omväxling och Leah lekte fint. Det bådar gott inför dagis till hösten... Tyvärr slutade vårt besök ganska hastigt när jag fick migrän :-( Det är andra gången på drygt fyra veckor och jag fattar inte vad som är fel. Jag har haft det så gött nu i snart två år tack vare min sockerfria diet. Måste jag utesluta ännu mer socker, eller? Tack och lov var det ett extremt milt anfall och jag behövde inte ens gå och lägga mig. Nu föll det sig så att hela huset somnade efter lunch - till och med Leah - vilket vi fick sona för dyrt på kvällen.

På eftermiddagen bestämde vi oss för att göra en cykelutflykt med vår cykelkärra. Emil har tidigare visat sig vara rädd för cykelkärran, så vi bestämde oss för att testa cykelstolen istället. Det gick bättre...


Det är Emil där under, jag lovar...

Utflykten blev ganska kort eftersom vi inte ville fastna i ett regnoväder.


Djur i bur...


Ho-ho?

På kvällen, när killarna lagt sig, bestämde vi oss för att tapetsera vår gästtoalett. Vi har redan tapetserat en av väggarna, och nu var det dags för ytterligare en. Anledningen är enkel: För många misslyckade borrningar av undertecknad. Tack och lov räckte vår tapet och eftersom Leah var piggare än någonsin tog vi på oss att utföra detta enorma arbete med henne vaken. Det hade vi inte gjort innan vi fick fler barn, kan jag säga. Hon var hjälpsam och skitjobbig men gullig ändå.


Leah mäter ut våder ...


... och sedan gör mamma om det...


Mönsterpassning är inte lätt.
Särskilt inte när Leah går på tapeten hela tiden.

Till slut fick vi distrahera henne med en stor sax. Bra föräldrar, va?


Leah Scissorhands


Så här blev det...

På väg till öppna förskolan såg jag den här skylten och fnissade åt gärningsmannens humor...


Notera prickarna över o:et

----------------
Listening to: the cabin - till ola
via FoxyTunes

Rapport om barnen Borg

Killarna är ganska hyper nuförtiden. De vill gärna stå och gå, men de orkar inte öva. När man bär dem har de en tendens att vilja slingra sig ur ens grepp, som om man gjorde dem en otjänst. Sätter man ner dem blir de vansinniga. Alxnra tar ju största smällen med dem, och jag kan inte säga annat än att jag njuter av timmarna på jobbet just nu och bävar lite för den stundande semestern från och med midsommar. Dessutom vaknar de rackarna tidigare och tidigare. I morse fick jag ta upp dem halv sex (!) inte så kul när man slunkit ner mellan lakanen halv två. Det får snart bli andra bullar, men jag vet inte hur. Ingen av oss orkar med att kura dem en gång till.


En nyvaken mamma med sina söner...

Tack och lov hjälper Leah oss med det mesta - på gott och ont. Hon vill inget hellre än att mata killarna, men det går bara inte. Däremot visade hon sig vara en talang på att ge Emil välling.


Syskonkärlek...

Leahs nya grej är att man ska vara med henne på toa. Hon vill inte vara ensam, helt enkelt. Så om man har otur (och saknar ryggrad) får man sitta på en pall och titta på i fem-tio minuter medan hon "... kanske ska bajsa".


"Vill du se?"

Jag har fotat loss med mitt objektiv som blev fel, men har nu skickat tillbaka det. Jag måste ha zoom, helt enkelt. Däremot funderar jag på att slå till med en blixt som tröst. Vi får se vad börsen säger... Jag har i alla fall fått fina kort, och med hjälp av min assistent, Leah, fick jag till slut Emil att titta in i kameran.


"Say cheese!"

Nu vet vi varifrån Leah får sin outtröttliga energi. Kaffe. Hon älskar att fika och även om hon får 99 % mjölk tror jag att vi har hittat svaret på piggheten och de hårda bajskorvarna hon presterat på sistone.


"Mmmm.... Latte Macchiato"


ska man ha klämmor, då ska man ha rejält med klämmor!

Emil är en skön kille. Jag tänker ofta på den lille killen i Bröderna Dalton. Joe hette han och kunde bli tvärarg för ingenting. Emil har ett liknande humör.


Antingen är han sorgsna killen...


... eller så är han glada killen ...


... eller så är han jääääteglada killen!

Jag hittade ingen bra bild på när Emil är skitarg, men här är en på Max:



Det är något med Emils uppsyn här som får mig att tänka på en manlig fotomodell. Kanske kan betala lite av hans blöjkonsumtion...


Finklädda killar på väg till kalas!

Leah och hennes dockor har gått helt överstyr. Först var det hennes snuttefilt, Ninni, och sedan kom Jessica. Det var väl okej, men snart blev det en till docka och en till och en till. Nu har hon sex-sju stycken som alla ska sova, äta och bäras på. Det är alltid någon som är ledsen och ska ha plåster. Det är ganska jobbigt för jobbigt för henne - och för oss.


Jessica ...


Lina (eller Luna) beroende på humör...


Eller var det det här som var Lina...?
Eller vardet Selma-Camilla? (ja, en heter så!)


och så dockan Alexandra. Mamma stolt.

Leah fick en Barbiedocka av farmor sist de sågs och den är hon mycket glad för. Tyvärr blev vi av med hennes ena sko efter fem minuter och efter att ha lyssnat på Leahs tjat i ett par dagar fick jag nog. Dags att skära upp dammsugarpåsen!


"Another one bites the dust..."

Slutligen måste jag lägga upp den här bilden:



Händelsen är ju bottenlöst tragisk, men formuleringen är skojig. I synnerhet om man, som jag, instinktivt läser det som att autopiloten är en människa :-)

----------------
Listening to: Forest & Crispian - Bia
via FoxyTunes