Rapport om barnen Borg

Killarna är ganska hyper nuförtiden. De vill gärna stå och gå, men de orkar inte öva. När man bär dem har de en tendens att vilja slingra sig ur ens grepp, som om man gjorde dem en otjänst. Sätter man ner dem blir de vansinniga. Alxnra tar ju största smällen med dem, och jag kan inte säga annat än att jag njuter av timmarna på jobbet just nu och bävar lite för den stundande semestern från och med midsommar. Dessutom vaknar de rackarna tidigare och tidigare. I morse fick jag ta upp dem halv sex (!) inte så kul när man slunkit ner mellan lakanen halv två. Det får snart bli andra bullar, men jag vet inte hur. Ingen av oss orkar med att kura dem en gång till.


En nyvaken mamma med sina söner...

Tack och lov hjälper Leah oss med det mesta - på gott och ont. Hon vill inget hellre än att mata killarna, men det går bara inte. Däremot visade hon sig vara en talang på att ge Emil välling.


Syskonkärlek...

Leahs nya grej är att man ska vara med henne på toa. Hon vill inte vara ensam, helt enkelt. Så om man har otur (och saknar ryggrad) får man sitta på en pall och titta på i fem-tio minuter medan hon "... kanske ska bajsa".


"Vill du se?"

Jag har fotat loss med mitt objektiv som blev fel, men har nu skickat tillbaka det. Jag måste ha zoom, helt enkelt. Däremot funderar jag på att slå till med en blixt som tröst. Vi får se vad börsen säger... Jag har i alla fall fått fina kort, och med hjälp av min assistent, Leah, fick jag till slut Emil att titta in i kameran.


"Say cheese!"

Nu vet vi varifrån Leah får sin outtröttliga energi. Kaffe. Hon älskar att fika och även om hon får 99 % mjölk tror jag att vi har hittat svaret på piggheten och de hårda bajskorvarna hon presterat på sistone.


"Mmmm.... Latte Macchiato"


ska man ha klämmor, då ska man ha rejält med klämmor!

Emil är en skön kille. Jag tänker ofta på den lille killen i Bröderna Dalton. Joe hette han och kunde bli tvärarg för ingenting. Emil har ett liknande humör.


Antingen är han sorgsna killen...


... eller så är han glada killen ...


... eller så är han jääääteglada killen!

Jag hittade ingen bra bild på när Emil är skitarg, men här är en på Max:



Det är något med Emils uppsyn här som får mig att tänka på en manlig fotomodell. Kanske kan betala lite av hans blöjkonsumtion...


Finklädda killar på väg till kalas!

Leah och hennes dockor har gått helt överstyr. Först var det hennes snuttefilt, Ninni, och sedan kom Jessica. Det var väl okej, men snart blev det en till docka och en till och en till. Nu har hon sex-sju stycken som alla ska sova, äta och bäras på. Det är alltid någon som är ledsen och ska ha plåster. Det är ganska jobbigt för jobbigt för henne - och för oss.


Jessica ...


Lina (eller Luna) beroende på humör...


Eller var det det här som var Lina...?
Eller vardet Selma-Camilla? (ja, en heter så!)


och så dockan Alexandra. Mamma stolt.

Leah fick en Barbiedocka av farmor sist de sågs och den är hon mycket glad för. Tyvärr blev vi av med hennes ena sko efter fem minuter och efter att ha lyssnat på Leahs tjat i ett par dagar fick jag nog. Dags att skära upp dammsugarpåsen!


"Another one bites the dust..."

Slutligen måste jag lägga upp den här bilden:



Händelsen är ju bottenlöst tragisk, men formuleringen är skojig. I synnerhet om man, som jag, instinktivt läser det som att autopiloten är en människa :-)

----------------
Listening to: Forest & Crispian - Bia
via FoxyTunes