Efter solsken kommer regn

Idag lämnar vi så Langkawi och beger oss till Koh Lipe i Thailand. Dagen igår började strålande (bokstavligt talat) med sol och värme som nästan kändes lite för jobbig. Vid lunch började det regna. Och sedan regnade det mer eller mindre konstant hela dagen. Vi fick stålsätta oss för att inte ge efter för impulsen att dra fram barnen iPads, som de inte är medvetna om att vi tagit med! Men vi stod emot och vi lyckades tillbringa en eftermiddag på hotellrummet med enbart schack och Fia med knuff. Barnens besatthet av schack har vuxit i kvadrat sedan vi lärde dem det i början av resan. Riktigt kul att se att det fortfarande finns hopp bortom iPadens förtrollade skärm. 

Som sagt, dagen började så bra...

... och vi hade foto-session i solen...

... men sen vände det. 

Nu idag är det ungefär samma skitväder som igår och jag tror tyvärr inte att det lär bli bättre på Koh Lipe. Då får det nog fan bli paddorna som åker fram. 

Båtutflykt

Ännu ett inlägg från sängen, en tidig morgon. Klockan är iofs halv åtta och med tanke på att jag slocknar (bokstavligt talat) kl halv elva numera så är det ganska rimligt. Att man sedan får dra upp resten av familjen kvart över tio för de ska hinna till frukosten innan den stänger kl 10:30 känns lite mer märkligt. Antar att det tar på krafterna att bada och äta hela dagarna. 

Idag är det vår sista dag här på Aseania och det känns helt lagom. Imorgon bär det av till Koh Lipe i Thailand. Har ganska höga förväntningar på både ön och stället vi ska bo på (och fira jul på!) Det skulle inte skada om vädret var lite mer stabilt även om vi ändå får anse oss ha haft tur. Det regnade betydligt mer dagarna innan vi kom, tydligen. I förrgår regnade det inte alls och igår kom det en rejäl skur på kvällen - och en liten skur på morgonen. Och en pytteliten skur på eftermiddagen... Men det är varmt och skönt, trots allt. 

Igår gav vi oss iväg på en båtutflykt som väl var sådär. Skönt att göra nånting och inte bara vegetera vid poolen. Vi fick bada i en sjö, se apor (som stal vårt vatten) och besöka en "öde" strand, Robinson-style. Det var bara vi och 100 andra turister från femton liknande båtutflykter. Men barnen fick känna lite havssalt på huden och tanken på att vi inte har pool på Koh Lipe kändes plötsligt helt ok. 

Om man kollade åt höger fick man onekligen Robinson-vibbar...

... men om man kollade åt vänster kändes det inte lika öde...

På kvällen igår gav vi oss själva en fotmassage på hotellets spa. En halvtimme för 80SEK och det var väl investerade slantar. Riktigt bra och välförtjänt! Härligt att man kan göra sådana grejer nu utan att det blir kalabalik för barnen som väntade på rummet med Disney Channel och kakor. 

Det enda smolket i bägaren är väl att vädret kunde ha varit mer "paradisiskt" och att Emil och Leah kivas ideligen på ett tröttsamt sätt. Och att kaffet smakar bajs vilket gjort att jag skippat kaffet ett par morgnar och fått en rejäl huvudvärk som tack. Men ingen magsjuka eller andra skador.

Sol & bad & lite regn

Skriver 04:00 av någon outgrundlig anledning. Trodde att jag var immun mot jetlag men så är tydligen inte fallet. Var trött som en gammal man hela eftermiddagen igår och somnade som en stock vid halv elva bara för att vakna kl 03. Vilken jäkla tur att vi har WiFi på rummet. 

Igår reste vi alltså från Kuala Lumpur till Langkawi och det blev en ganska dramatisk morgon. När vi checkade ut från hotellet bad vi om en taxi som skulle ta oss till flygplatsen. Eftersom vi är fem i familjen och har tre stora väskor behövde vi en bil modell större vilket visade sig ta lite tid att vaska fram i en storstad som denna. Vi fick löfte om att den skulle komma om en kvart men det kunde man ju räkna med att den inte gjorde. Så handlingskraftig som jag är raggade jag upp en annan taxi på gatan - till hotellreceptionistens förtret - och iväg bar det till flygplatsen men andan i halsen. Vår chaufför hade definitivt släktskap med Nicki Lauda och visade stort prov på dumdristigt mod när han kryssade fram på de femfiliga motorvägarna. Jag bad till Gud att vi skulle hinna i tid samtidigt som jag bad i smyg till Allah att vi inte skulle bli trafikstatistik på kuppen. Denna oheliga mix verkade göra susen, och vi hann med flyget med flera minuter till godo. 

Inte det största planet i världen men det gjorde vad det skulle!

Framme på Langkawi började det äntligen kännas som om resan började på riktigt. Vi har studerat i princip alla väderlekssiter som finns under ett par veckor och informationen där har gått stick i stäv med den info vi fått från hotell på plats och även från vår "vän" Sierra på Reseguidens forum (han förtjänar ett inlägg i sig) Sanningen verkar ligga någonstans mittemellan, dvs det är inte klarblå himmel men inte heller konstant regn. Vår första dag bjöd på perfekt temperatur även om de två senaste dagarnas regn nog sänkt temperaturen i poolen med någon grad. Inget regn (ok, lite dugg på eftermiddagen) så vi är nöjda och lite smått solbrända (vem hinner smörja in sig när poolen kallar?)

Hotellet är stort och barnvänligt. Påminner en hel del om all inclusive i Egypten vilket var lite tanken för att barnen skulle få sitt innan vi chockar dem med strand only på Koh Lipe. Känns som ett bra upplägg. Huvudgatan här är full med restauranger och i princip allt du inte behöver. Vi åt en grandios middag med en hel fisk serverad thai style plus diverse maträtter till barnen samt öl/läsk för cirka 250:- Barnen börjar t om vänja sig vid konceptet restaurang :-)

Vill bara slänga in ett kort ord om malaysierna som jag verkligen gillar. De är precis lagom pushiga och tjatiga när man flanerar bland varorna och de älskar barnen (tvillingar verkar vara högsta vinsten här!) Dessutom talar de flesta hyfsad engelska vilket ju underlättar en hel del!

 Vår försiktige badkille började i barnpoolen medan de andra två kastade sig ut i den djupa delen. 

Kalla rumpor i Kuala Lumpur

Vår enda dag i Kuala Lumpur (barnen kallar det för "Kalla Rumpor") blev en aning rumphuggen (hehe) då vi inte tagit med jetlag i beräkningen. Inte så oväntat var det Leah som hade svårast att ställa om sin inre klocka. Vi kom fram på morgonen (svensk tid) och då var det seneftermiddag här. Efter en middag med lite för mycket av den lokala ölen checkade Alexandra ut hyfsat omgående efter hemkomst och även jag fällde in hovarna kort därefter. Barnen smög upp och pysslade lite vilket jag kände fick vara helt ok med tanke på att klockan var typ halv fyra på eftermiddagen för dem (!) Sen började cirkusen...) En efter en hade barnen slocknat men inte Leah som slutligen blev bönhörd av Alexandra som tog sig an henne medan jag flydde ut i soffan för att beskåda soluppgången över Kuala Lumpur. Well, soluppgång är kanske att ta i då det ligger ett molntäcke över stan i princip hela tiden. Man är liksom glad bara det inte regnar, men mer om detta senare. 

Halv elva kom - lokal tid - dök killarna upp och så började en förmiddag av osannolik tristess medan vi väntade in mor och dotter Sömntuta som vi fick sparka igång kl halv två. Sedan gav vi oss av till Tvillingtornen vilket var en av dagens två intressepunkter. En promenad på tjugo minuter var exakt vad barnen hade ork och tålamod till så vi blev ganska lättade när vi såg en lekplats med tillhörande plaskområde. Barnen blev glada i tio sekunder innan de insåg att vi ju inte packat ner badkläder på vår stadspromenad. "Hur tänkte vi liksom!??? Är vi världen sämsta föräldrar, eller?) Men nöden har ju ingen lag så snart hade alla barnen tagit Simborgarmärke i klädsim med en lika lång promenad hem i dyblöta kläder. Blöta men glada. 

Sedan badade vi lite i poolen hemma på hotellet innan vi åkte till Kuala Lumpurs omtalade Chinatown. Det blev en lyckad trip där vi fick lite autentisk Asien-feeling med härligt myller, matstånd på gatan och en massa krimskrams till salu. Vi åt (alldeles för mycket) på en skön kinakrog och sedan lät vi oss bli lagom lurade på marknaden där vi inhandlade ficklampor med en förväntad livslängd på två dygn samt en byxdress till Leah. Imorgon bär det av till Langkawi och det känns som om det är då resan börjar på riktigt liksom. Håller nu alla tummar och tår för att de ska bli fint väder!

 Leah fick nog av paparazzifotografern Max!

 Chinatown...

Dags att lära Leah hur man prutar. Vilket ingen av oss är särskilt bra på. 

Alexandra i full färd med att ordna taxi. "Va?!? 40SEK?!? Aldrig i livet. 30! Annars får det vá!"

Nu får jag lägga ner innan jag somnat med näsan i telefonen. 

Osvensk stämning

En mindre politisk blogg än den här får ni nog leta efter. Jag har i princip aldrig satt mig in i de olika partiernas olika ståndpunkter, och nu inför valet kändes lusten att se debattprogram och ta valtester lika stort som att dra ut en visdomstand utan bedövning. Ju närmare valdagen kröp, desto mer stressad blev jag. Så, till slut, dagarna innan valet fick jag och Alexandra tummen loss och såg ett par av partidebatterna. Det var en sällsam upplevelse, minst sagt. Efter att jag lyckats sluta fnittra åt att det hela påminde så otroligt mycket om Parlamentet, drabbades jag av insikten att hela idén med debattprogram är dödfödd. Det enda, om något, de kan ge tittarna är en känsla av hur de olika
partiledarna uppträder men det borde ju inte räcka för att basera ett så pass viktigt beslut på. Man skulle ju önska man kunde gå enbart på fakta men hur ska man kunna  göra det utan att sitta med ena handen på PAUS-knappen och andra på Google? En säger A, en annan säger B och jag har ingen aning om vem som har rätt - om någon har det.



Nu efter valet har Facebook, tidningar och media översvämmats med förståsigpåare som har så sjukt mycket åsikter. Gudarna vet när de bilda dessa och hur de pallar skylta med dem öppet. Om man nu vet exakt vad som är fel med vår ekonomi och invandrarpolitik, fattar jag inte varför man inte är politiker. Själv känner jag att om jag skulle hamna i koma i mitten av september och vaknade i början av oktober skulle jag sannolikt inte märka att vi fått en ny regering. Mitt liv skulle ticka på i samma lunk och allt hade varit hunky dory. Så har det liksom alltid varit.



Rasismen, då? Den utbredda främlingsfientligheten som nu visat sig öppet? Well, jag tror för min del att den alltid har funnit där bland det svenska folket. Skillnaden är att man nu kan lägga en röst på ett parti som delar ens syn på saken. Frågan är då hur stor roll det spelar om de aldrig får någon egentlig makt. Inte så stor för min del. Men nu är det ju klart en stor sannolikhet att de kommer att vinna mer och mer mark och så till sist har vi vårt egna Danske Folkeparti. Men så länge SD styrs av nötter och inte har koll på sina siffror tror jag att de kommer att självdö eller hamna i skymundan. Annars får vi väl flytta till sydligare breddgrader, vilket inte hade gjort mig speciellt ledsen.