Kalla rumpor i Kuala Lumpur

Vår enda dag i Kuala Lumpur (barnen kallar det för "Kalla Rumpor") blev en aning rumphuggen (hehe) då vi inte tagit med jetlag i beräkningen. Inte så oväntat var det Leah som hade svårast att ställa om sin inre klocka. Vi kom fram på morgonen (svensk tid) och då var det seneftermiddag här. Efter en middag med lite för mycket av den lokala ölen checkade Alexandra ut hyfsat omgående efter hemkomst och även jag fällde in hovarna kort därefter. Barnen smög upp och pysslade lite vilket jag kände fick vara helt ok med tanke på att klockan var typ halv fyra på eftermiddagen för dem (!) Sen började cirkusen...) En efter en hade barnen slocknat men inte Leah som slutligen blev bönhörd av Alexandra som tog sig an henne medan jag flydde ut i soffan för att beskåda soluppgången över Kuala Lumpur. Well, soluppgång är kanske att ta i då det ligger ett molntäcke över stan i princip hela tiden. Man är liksom glad bara det inte regnar, men mer om detta senare. 

Halv elva kom - lokal tid - dök killarna upp och så började en förmiddag av osannolik tristess medan vi väntade in mor och dotter Sömntuta som vi fick sparka igång kl halv två. Sedan gav vi oss av till Tvillingtornen vilket var en av dagens två intressepunkter. En promenad på tjugo minuter var exakt vad barnen hade ork och tålamod till så vi blev ganska lättade när vi såg en lekplats med tillhörande plaskområde. Barnen blev glada i tio sekunder innan de insåg att vi ju inte packat ner badkläder på vår stadspromenad. "Hur tänkte vi liksom!??? Är vi världen sämsta föräldrar, eller?) Men nöden har ju ingen lag så snart hade alla barnen tagit Simborgarmärke i klädsim med en lika lång promenad hem i dyblöta kläder. Blöta men glada. 

Sedan badade vi lite i poolen hemma på hotellet innan vi åkte till Kuala Lumpurs omtalade Chinatown. Det blev en lyckad trip där vi fick lite autentisk Asien-feeling med härligt myller, matstånd på gatan och en massa krimskrams till salu. Vi åt (alldeles för mycket) på en skön kinakrog och sedan lät vi oss bli lagom lurade på marknaden där vi inhandlade ficklampor med en förväntad livslängd på två dygn samt en byxdress till Leah. Imorgon bär det av till Langkawi och det känns som om det är då resan börjar på riktigt liksom. Håller nu alla tummar och tår för att de ska bli fint väder!

 Leah fick nog av paparazzifotografern Max!

 Chinatown...

Dags att lära Leah hur man prutar. Vilket ingen av oss är särskilt bra på. 

Alexandra i full färd med att ordna taxi. "Va?!? 40SEK?!? Aldrig i livet. 30! Annars får det vá!"

Nu får jag lägga ner innan jag somnat med näsan i telefonen.