Då var kalasen avklarade för det här året. Nu återstår "bara" frugans stundande högtidsdag.
Jag har haft semester, som ni kanske märkt. Jag har dock en bildbomb på gång. Och lite annat också.
Idag fyllde Leah fem. Hennes paketöppning tog aldrig slut. Jag förespråkar härmed samma filosofi som Tommy och Annikas familj i Pippi Långstrump: Ett paket på julafton och ett på födelsedagen. Det räcker, väl?
Sällan har meteorologerna haft mer fel. Det kom en mini-miniskur på hela helgen och vi hade riktigt härliga dagar i Rolstorp. Det är en smula svårt att beskriva det här stället, men ord som "perfekt" och "komplett" kommer till sinnes.
Vi är egentligen gäster hos Gustav (Loppans bror) och hans fästmö Cecilia, även om det är med Loppan vi brukar styra upp det hela. Gustav har ett hus - med ett tillhörande gästhus för minst två familjer - som ligger intill sina föräldrars gård (med ytterligare sovplatser, om så behövs). Således kunde vi vistas tio vuxna och tio barn utan att slita på varandra alltför mycket. När man dessutom kunde vara ute större delen av tiden kändes det faktiskt som om man inte riktigt hunnit träffa alla innan det var dags att åka hem. Som grädde på moset är Loppan och Joen proffs på att styra upp saker i köket, så nu sitter jag här med uppknäppta byxor och skriver detta inlägg.
Förutom familjen Borg var det alltså Loppans familj samt deras grannar (som jag fotograferat i vintras) och Gustav med hans familj samt föräldrarna Göran och Karin. En ganska skön mix av människor som flöt omkring och hade det gött medan barnen sprang runt och busade. I lördags drog och Gustav dessutom en bläcka som gjorde mig helt oduglig som människa i går morse.
Givetvis fotade jag loss och har nu gått igenom högen. Jag har så jäkla mycket foton som ligger och väntar på lite kärlek nu... Suck. Just det... Jag har ju fler nyheter, men jag orkar bara inte skriva om det nu. Det får bli ett inlägg för morgondagen, eller så.
Här kommer en bildbomb:
Godsherren Gustav!
Och husmor Cecilia!
Joen - vår huskock.
Kärleken flödade.
Gustav visade sig vara otippat händig.
Medan vi fortfarande sov snickrade han ihop en grind (!)
Killarna hjälpte till.
Klara tog inga risker i garaget.
Alla barnen fick turas om.
Max var i sjunde himlen.
Barnen var inte lika tuffa när Göran tog oss på en tur i skogen.
Barnen i sin hage.
Bönestund för Emil!
En inte så glad Emil.
Max på ängen.
Ännu en sport som inte är min grej.
Osynliga mannen...
Det t o m badades. Ja, inte familjen Borg, så klart.
Max väntade tålmodigt på sin korv.
En köttbuffé...
Gustav - klädd som en blottare.
Som sagt, matdetlajen sköttes exemplariskt.
Ebba kollar in alxnras merchandise.
Leah på taket.
Max filosoferar.
En nattbild.
En nattbild till. Det blev liksom aldrig helt mörkt...
Det är inte lätt att välja ut sin favoritlåt - alla kategorier. Jag brukar hålla det till topp fem när lusten att slänga ur mig superlativer kommer över mig.
Vi snackar alltså låtar som alltid ger mig gåshud.
Låtar som jag aldrig vill stänga av eller hoppa över.
Låtar som alltid fyller mig med en blandning av inspiration och irritation (att jag inte gjort den)
Om sanningen ska fram har jag inte haft fem låtar på den listan.
1/ Heroes (David Bowie)
2/ House of Cards (Radiohead)
3/ Place to be (Nick Drake)
4/ Bittersweet Symphony (the Verve)
Men nu har jag fyllt upp sista platsen:
Denna briljanta låt (och text) gör sig faktiskt bäst utan tillhörande video, som på sätt och vis tar bort från helhetsupplevelsen. Så har ni inte hört den innan rekommenderar jag att inte kolla på klippet utan bara sluta ögonen och försöka hänga med när vår tids största svenska textförfattare visar var skåpet ska stå.
