När dagarna rullar på brukar jag ibland få lite olika idéer som jag sedan tänker att jag ska skriva om här. När jag väl sätter mig ner med andan i halsen är jag i regel alldeles för trött efter alla foton som ska fixas och laddas upp etc etc. Således kommer här ett mycket splittrat inlägg
utan foton (tror jag).
Först och främst... Min iPhone. Vad ska man säga? Nu har jag haft den en månad eller så, och jag fattar inte hur jag klarade mig tidigare. Jag ringer i och för sig knappt med den, men den går varm tjugofyra timmar om dygnet ändå. Inte minst eftersom resten av familjen har blivit speltokiga. Killarna är kanske inte så himla duktiga på att spela, men de ritar och spelar Memory efter bästa förmåga. Jag är mest glad över att de verkar vårda den när de väl får ha den. Annat är det med alxrna som kommer slänga den i golvet när som helst när hon missat en ballong i favvospelet "Bubble Burst". Hon är faktiskt helt manisk och hennes spelberoende måste snart medicineras. Jag är inte bättre själv som gärna avslutar dagen med en halvtimmes spel i sängen kl 02.45.
Nattsömnen, ja. Det är lustigt hur jag aldrig är trött men alltid kan sova. Ungefär som jag är med mat. Nu använder jag ju telefonens - förlåt! iPhonens -
Sleep Cycle som väckarklocka och då får jag ju även statistik över antalet timmar jag sover. 4 h 18 min/dygn i snitt på 22 dagar. Och ändå har jag inte fått upp min hemsida :-(
Denna jäkla hemsida ligger alltså 99 % färdig och jag ska bara ladda upp lite bildspel för att kunna sätta igång den. I samband med detta har en kedjereaktion av bajs lett till att inget blir gjort. Häng med i en galen mans värld: Hårddiskarna med alla foton på blev full så jag fick köpa en ny. Denna hårddisk vill min dator inte visa. Den går dock att få upp på alxnras dator så jag gjorde själva överföringen där. Min dator behövde ändå en käftsmäll i form av en ominstallation, så jag bestämde mig för att förbereda mig mentalt för det. Jag skulle "bara" organisera om min backup först. Detta visade sig vara ett gigantiskt projekt, men det är nog klart nu. Således ska jag ominstallera operativsystemet på min PC inom kort för att på så vis kunna jobba med mitt fotoarkiv igen. Nästa dator blir en Mac, sanna mina ord!
Så allt hänger ihop och gör att jag kommer längre och längre från målet, dvs att få upp en hemsida och i samband med detta byta mailadress. Mer info om detta när det är aktuellt.
Andra saker som blir lidande är min nya kamera som jag inte hunnit utforska som jag borde. Fotoidéerna är många, men orken och tiden räcker inte till. Jag skulle dessutom behöva jobba med vuxna människor lite mer. Barn i all ära, men deras "attention span" är inte alltid den bästa. Hur söker man upp fotomodeller som inte ser ut som fotomodeller utan att verka som en gubbsjuk medelåldersfarsa?
Alla dessa inköp och resor har medfört en något ansträngd ekonomi för min del. "All play and no work makes batti a poor man", som det ju heter. Jag översätter så mycket jag kan, men den här husförsäljningen - som aldrig verkar ta fart - och dess eviga städande är inte lätt att hinna med. Det är ganska lustigt att se hur barnen inte reagerar över att i princip alla deras leksaker är undanstoppade. De bara tuffar på som om allt vore som vanligt. Det är ganska skönt att bo i ett "visningshem", förutom att saltkaret är nedstoppat bland servetterna och hushållsrullen ligger bland brödrosten. Tänk om man alltid hade det så undanplockat!
Den största nackdelen är nog i duschen. Det är inte så kul att upptäcka att tvål, raklödder och rakhyvel är undanplockat när man står där genomblöt. Tur att man kan tvåla in sig med alxnras dyra schampo som fått äran att stå framme. Men den största nackdelen är efter duschen. Min gamla handduk ansågs för risig för allmän beskådan och har ersatts med nya handdukar som tomten kom med i julas. Det är bara det att de inte är lika sköna. Det är som att torka sig med duschdraperiet, ungefär. Suck...
Huset, ja. Vi har alltså inte köpt men säljer ändå. Det känns enormt skönt nu med facit i hand. Stressen av att man måste sälja är inte kul. Nu får det gå som det går. Vi blev lockade av andra hus i området som hade sålts för häftiga summor, men vi verkar ha missat tåget. Eller så har vi lagt oss för högt. Jag är inte sugen på att lägga ut huset för ett pris vi inte är intresserade av att acceptera. Det känns så oärligt, liksom. Och med ärlighet kommer man ju längst. Not.
Jag har i alla fall lyckats spara in några tusenlappar, och lidande, genom att inte dra ut min visdomstand. Jag fick ju besvär i
höstas och uppsökte då en tandläkare. Han gav mig en remiss till en tandkirurg som skulle dra ut tanden åt mig. Jag sköt upp det hela och hade panikångest ett par veckor innan jag till slut blev uppringd av dem. Sköterskan som ringde bedömde att tanden måste ut, helst i dag ;-) Annars skulle hela munnen ruttna, typ. Hon skrädde inte orden och någon empati fanns inte. Jag undrade försynt om det inte var bäst att tandkirurgen kollade på röntgenbilderna också, och inte bara en sköterska med rätt att svara i telefon. Efter en snabb konsultation med tandkirurgen - då jag satt kvar i luren - fick jag höra att han höll med henne. Jag bokade en tid och stoppade huvudet i sanden.
Av en slump fick jag sedan nys om en tandförsäkring man kan teckna för cirka 80:- i månaden. Den täcker i princip allt som kan hända med ens tänder, men för att få den måste man gå en undersökning. Sagt och gjort, ett gyllene tillfälle att få ett andra utlåtande om inget annat. Denna tandläkare ansåg att det inte fanns någon anledning att dra ut visdomstanden om den inte gav besvär. Om jag bara borstade på skulle allt bli så bra så. Två yrkesmänniskor som ger två olika besked. Vem skulle jag lita på? Den som ville min tand och flera tusentals kronor av mig eller den som ville ge mig en försäkring för 80:-/mån och som sedan kan dra ut tanden kostnadsfritt om problem skulle uppstå. Gissa själv. Och var lite försiktiga innan ni konsulterar tandkirurg Bo Ryhlen.
Som ni märker har jag lite tid över. Jag väntar på en filmfil som inte verkar komma och istället för att ta itu med pågot vettigt gör jag alltså detta. Som avslutning, och för att kunna stryka all punkter på min lista över uppslag, vill jag nämna följande:
Dansprogrammet "Let's Dance" är hyfsat vidrigt, men dess största synd är att jag numera inte kan lyssna på Bowies underbara låt när den kommer på random.
Ordet "kärnavfallsfond" vinner priset för årets osexigaste ord.
Jag har jäkligt svårt för folk som skriver "lungt", inte vet skillnaden mellan "var" och "vart" och som, i någon förvirrad variant av fisförnämlighet, använder ordet "dem" istället för "de".
 |
| En bild blev det... Leah känner sig som hemma på IKEA: |
Nu ska jag snart på en jobbintervju. Spännande, va? Den som läser får veta mer om detta inom kort.
