En slagen hjälte

Idolkvällen var över all förväntan, vilket inte säger lite med tanke på att jag och alxnra är helt hooked. Förra året var ändå lite av en besvikelse, då man varken såg eller hörde särskilt bra. Den stora behållningen då var att få se hela tv-inspelningsspektaklet som var ganska fascinerande. Nu fick vi sitta i en loge och avnjuta en middag innan det hela drog igång vilket var avgjort trevligare än en varmkorv. Vi var cirka tjugo pers som alla blev ganska runda om fötterna och även om Idolintresset kanske varierade en del var alla peppade som attan. Stämningen blev närmast lynchartad när Linnea åkte ut. Hur tänkte folk? Kvällen fick ett abrupt slut när farmor ringde med en gråtande Leah i bakgrunden. "Pappa! Pappa!" var det enda jag kunde urskilja. Gudarna vet vad lilltjejen hade drömt om men hon kunde absolut inte komma till ro. Det var ändå dags att åka så det gjorde inget. Det visade sig vara en ganska förkyld dotter som väntade vilket säkert bidragit till detta ovanliga beteende.

Min spontana reaktion på att Linnea åkte ut.

Lördagen präglades av bakfylla och total vinter. Jag brukar inte vara den som vill eller behöva sova, men det var ingen myspappa som gick upp med Leah kl 07. Tänk snarare Jack Nicholson i "The Shining". Så fort mamma kom ner smet jag upp och fick sova en timme till vilket gjorde livet en smula lättare, men det var inte förrän efter kvällens obligatoriska bakfyllepizza som jag kände mig som en människa igen. Ingen i familjen gick utanför dörren denna dag. Man kan säga att det inte är något vi kommer att göra alltför ofta.

Nu är jag människa igen och veckan har rivstartat. Att ta barnen till dagis är numera en utmaning. Man kan välja mellan bilen eller cykelkärra. Bilen har sina fördelar, så klart, men det tar egentligen längre tid med alla små människa som ska lastas in och ut samt att sicksacka sig fram mellan alla andra föräldrar som kört till dagis och vill ha en plats på vår minimala parkering.
   Att cykla är betydligt jobbigare, men om man svär högt och frustar brukar det gå lättare. Tidigare "cyklade" ju Leah på sin springcykel, men nu går ju inte det längre. Jag har faktiskt glömt att skriva här att Leah gjorde en raketkarriär på cykeln efter ett par veckor på sin balanscykel. Nu kan hon cykla utan stödhjul, men har en smula svårt för start och stopp vilket ju är ganska viktiga detaljer. Det var på god väg, men nu kom snön i vägen. Får återkomma i ärendet i mars :-(

På lördag ska jag fotografera ett vinterbröllop och jag pendlar mellan att känna att jag har tagit mig vatten över huvudet och att det här kommer bli fantastiskt. Den som läser får se... Under tiden har jag roat mig med att låta barnen springa medan jag har haft lång slutartid och "följt" dem med kameran. Resultat kan beskådas nedan:

En blivande tradition

Ikväll är det delfinal för Idol på Malmö Arena och givetvis är vi där. Precis som förra året. I år har vi dock lite bättre förutsättningar att faktiskt se något, då vi ska få sitta i Sydsvenskans loge och frottera oss med middag och hela alltet. Så kan det gå!

Annars flyter det på bra. Vi har julpyntat lite och satt upp utebelysningen vilket nog är julens favoritmoment för min del. Jag hade stora planer i år, men insåg att åtta meter inte räcker långt när man ska sätta upp en slinga i ett träd. Det ser kanske lite fattigt ut, men det ä väl bättre än inget?

När jag klev ur duschen häromdagen hade någon kladdat på spegeln.

Jag har en hemlig beundrarinna!

Snö

Ibland har man flyt. Vi satte på vinterdäcken igår kväll och i natt kom det utlovade "snökaoset". Jag vet inte vem som sätter rubrikerna på Aftonbladet men ibland skulle man önska att de sparade lite på ord som "kaos", "chock" och "katastrof". 

Det snöar. Varken mer eller mindre. Folk kör lite långsammare och det blir lite olyckor. 

Valresultatet i USA år 2000 - det var kaos. 

När Anna Lindh mördades - det var en chock. 

Tsunamin - det var en katastrof.  

Jädrar, vad jag raljerar! Om jag inte passar mig kommer jag snart skriva en insändare. 

Jag frös häcken av mig när jag skulle ta den här bilden så ni får stå ut med att fokus hamnade lite snett.

I morse vaknade killarna först och det var kul att visa dem vad som hänt under natten. Emils kommentar var: "Mamma gjort det?"

Hon är visserligen bra på en hel del saker, men att skapa snö är inte en av dem.

"Ja, killar. Så här är det nu nu ett par månader."

De verkade genuint glada över att få tulta runt lite i trädgården innan vi tog oss till dagis, men annat är det med vår lilla prinsessa på ärten. Hon hade svår ångest varje morgon över att man måste ha overall på sig på dagis när man är ute. Hon vill inte gå dit, helt enkelt. Så traumatiskt är det för henne. Hur kunde hon bli så? Det kan ju inte ha med hennes föräldrar att göra.

Ärligt talat, jag begriper det faktiskt inte. Någon gång för länge sedan måste våra förfäder har gett sig ut på jakt efter nya jakt- och betesområden. Låt säga att de kom till Sverige i maj. Då kan jag absolut fatta att man slog sig ner och bosatte sig här.

Men hur tänkte de i november? "OK, killar och tjejer. Det går nog snart över"? Och i slutet av februari? "Det blir nog varmt vilken dag som helst!" Varför, varför, varför tog de inte sitt pick och pack och begav sig söderut? Det är ju inte som att de inte hade något val? Nej, en del knäppgökar valde istället att gå norrut (!) Det är dessa vi kallar Stockholmare i dag. I rest my case.

Bara att bita ihop

Nu är det inte mycket man ser av solen. Jag försöker att hålla fast vid de positiva aspekterna av den här årstiden, men det kräver ganska mycket vilja. Här kommer ett krampaktigt försök:

• Man ser inte hur skitigt det är i vrårna i mörkret.
• Man kan dölja sina bilringar bakom tjocka vintertröjor.
• Man kan dölja bad hair days med en mössa.
• Man slipper leka på lekplatser.
• Barnen vaknar inte av solen klockan 05.30.
• Man kan tända brasa.
• .....

Äh, det går inte mer. Det är för jävla kallt och trist och det går inte att komma runt.

Vem kunde ana att ljuset från en laptopskärm kunde vara så bra för stämningsfulla foton?

Vi ses till våren 2012

Då hoppas jag att Windows är klar med att föra över fem låtar till min telefon.