Då hoppas jag att Windows är klar med att föra över fem låtar till min telefon.
fredag 19 november 2010
Out on a limb
Jag jobbar febrilt med att redigera igenom fotona från trädfällningen häromveckan. Det känns som i somras, med tanke på hur vädret har slagit om. Jävligare väder för att ta tre barn till dagis får man leta efter. Till slut tog vi bilen men det är knappt värt det med alla små moment som krävs innan man är framme. Visserligen torr, men med en puls på 180.
Men åter till det här förbaskade trädet. Jag har alltså dokumenterat fällningen av den här 150 år gamla boken åt en god väns familj. Den hade angripits av svamp och man var rädd att den inte skulle orka med en storm. På grund av platsbrist kunde man inte ta in en stor lastbil med kapningsarmar (?) så det fick bli manuell kapning på old school-vis. Det var den här firman som sedermera bad mig fotografera flytten av trädet som figurerade förra veckan. Jag har ju inga planer på att bli trädfotograf, men man vet aldrig vad ödet har i beredskap. Jag håller på med min fotohemsida och den kommer att bli klar inom kort. Det är inget avancerat, men man måste ju ha något att visa för folk om de funderar på att anlita en.
Jag drömmer om att få lite sådär lagom mycket fotouppdrag som komplement till översättarbiten. Dels för att det är kul och dels för att jag inte kan hålla på med undertexter hela livet. Det är sjukt svårt att byta karriär med tre barn och en låda full med räkningar. Jag har aldrig varit en våghalsig person och med åldern har väl inte det personlighetsdraget minskat direkt. Samtidigt vet jag att man inte kommer någon vart om man inte satsar. Det är en svår avvägning. Jag brukar få till det i slutändan och jag hoppas att det blir så även denna gång. Ett av mina delmål det här s k fotoåret har varit att se om jag kan få ett betaljobb av en för mig okänd person, alltså inte en vän eller bekant. Det här träduppdraget kommer visserligen att generera en viss ersättning, men jag är ju ändå ganska bra vän med familjen ifråga. Men på söndag ska jag eventuellt fotografera en familj jag aldrig har träffat och det känns ju ganska pirrigt. Det är svårt att ta betalt för något man inte vet om man kan leverera. Men övning ger färdighet...
Tills dess får ni hålla tillgodo med en symbolisk bild på en kille som inte bangar för att klättra ut på grenen (ursäkta direktöversättningen!)
Men åter till det här förbaskade trädet. Jag har alltså dokumenterat fällningen av den här 150 år gamla boken åt en god väns familj. Den hade angripits av svamp och man var rädd att den inte skulle orka med en storm. På grund av platsbrist kunde man inte ta in en stor lastbil med kapningsarmar (?) så det fick bli manuell kapning på old school-vis. Det var den här firman som sedermera bad mig fotografera flytten av trädet som figurerade förra veckan. Jag har ju inga planer på att bli trädfotograf, men man vet aldrig vad ödet har i beredskap. Jag håller på med min fotohemsida och den kommer att bli klar inom kort. Det är inget avancerat, men man måste ju ha något att visa för folk om de funderar på att anlita en.
Jag drömmer om att få lite sådär lagom mycket fotouppdrag som komplement till översättarbiten. Dels för att det är kul och dels för att jag inte kan hålla på med undertexter hela livet. Det är sjukt svårt att byta karriär med tre barn och en låda full med räkningar. Jag har aldrig varit en våghalsig person och med åldern har väl inte det personlighetsdraget minskat direkt. Samtidigt vet jag att man inte kommer någon vart om man inte satsar. Det är en svår avvägning. Jag brukar få till det i slutändan och jag hoppas att det blir så även denna gång. Ett av mina delmål det här s k fotoåret har varit att se om jag kan få ett betaljobb av en för mig okänd person, alltså inte en vän eller bekant. Det här träduppdraget kommer visserligen att generera en viss ersättning, men jag är ju ändå ganska bra vän med familjen ifråga. Men på söndag ska jag eventuellt fotografera en familj jag aldrig har träffat och det känns ju ganska pirrigt. Det är svårt att ta betalt för något man inte vet om man kan leverera. Men övning ger färdighet...
Tills dess får ni hålla tillgodo med en symbolisk bild på en kille som inte bangar för att klättra ut på grenen (ursäkta direktöversättningen!)
onsdag 17 november 2010
Rockring
Är helt slut i rutan idag, vilket jag brukar vara när jag har sovit för mycket. Ja, ni läste rätt. Igår gick jag och la mig med alxnra redan klockan halv tio. Efter tre sidor i min bok somnade jag, så klart. Det är på tok för mycket sömn för mig och nu sitter jag här med skallebank. Varför gjorde jag då detta? Jo, för att jag var helt slut efter att ha storstädad hela jävla huset från klockan halv nio till halv fem. Och ändå är det inte fritt från damm. Jag ger upp.
Jag älskar slumpen. Den har spelat en stor del i mitt musikskapande och nu har jag börjat utforska den även i min fotoredigering. I brist på annat redigerade jag lite foton från lördagens gympapass och då blev det så här:
När jag sedan skulle göra om de tre fotona till JPEG:s blev det "fel" och Photoshop beskar fotona lite knasigt. Då blev det så här:

Så hade jag aldrig gjort själv, men jag gillar det. Om inget annat så öppnade det upp för ett nytt sätt att se på bilden.
Jag älskar slumpen. Den har spelat en stor del i mitt musikskapande och nu har jag börjat utforska den även i min fotoredigering. I brist på annat redigerade jag lite foton från lördagens gympapass och då blev det så här:
När jag sedan skulle göra om de tre fotona till JPEG:s blev det "fel" och Photoshop beskar fotona lite knasigt. Då blev det så här:

Så hade jag aldrig gjort själv, men jag gillar det. Om inget annat så öppnade det upp för ett nytt sätt att se på bilden.
tisdag 16 november 2010
Jag ska medge att jag gillar sjuk humor. Antagligen sjukare humor än de flesta. Så på sätt och vis värmde det mitt hjärta att Leah ville se det här Youtubeklippet typ sjuttio gånger i rad.
Vad ska man göra? När man fick upp "En bajskorv" var man ju tvungen att titta. Hur kunde jag veta hur den skulle sluta?
Vad ska man göra? När man fick upp "En bajskorv" var man ju tvungen att titta. Hur kunde jag veta hur den skulle sluta?
måndag 15 november 2010
Angst
I morgon haglar deadlines över mig, så jag har egentligen inte tid med något annat än att jobba, jobba, jobba. Klart man börjar dagen med att sortera lite foton. Arbetsmoral? Nej.
Till råga på allt är det bland annat Martha "Fuckin'" Stewart som jag har enormt svårt för. I dagens avsnitt julpysslar hon och är vidrigare än på länge.
Utöver detta har jag översatt två Southpark-episoder och trots min initiala skepsis har jag nu kapitulerat totalt. Sjukt rolig serie. Nu har jag typ femton säsonger att ladda ner :-) Jag menade "köpa", så klart.
Till råga på allt är det bland annat Martha "Fuckin'" Stewart som jag har enormt svårt för. I dagens avsnitt julpysslar hon och är vidrigare än på länge.
Utöver detta har jag översatt två Southpark-episoder och trots min initiala skepsis har jag nu kapitulerat totalt. Sjukt rolig serie. Nu har jag typ femton säsonger att ladda ner :-) Jag menade "köpa", så klart.
![]() |
| Så här känner jag mig när jag översätter Martha Stewart |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





