BFF

I lördags var vi i Folkets Park med Jonas och Mimmi. Vi såg "Doris och Knäckebröderna. Efteråt var det grillning och Schlagerkväll hos oss med alla tillbehör. Vi till och med spelade "När och Fjärran" vilket vi inte gjort sedan vi blev ovänner sist (för att jag vann, så klart). Den här gången vann jag inte.

De bråkar en del,
men Mimmi är änå Leahs BFF (googla det, gamlingar!)

Före-efter

Jag har börjat se över mitt ganska extensiva bildbibliotek och det är nästintill övermäktig. Så många filer, så lite tid. Nu börjar det likna något och mapparna har piskats i form. Tanken är att välja ut russinen ur kakan och lägga upp någonstans. Här kommer ett foto som inte är ett russin, kanske, men lite kul ändå. Här nedan ser ni originalet av bilden ovan.

Ny processering...

Testar en ny stajl på mina foton... Tänkte att någon kanske finner det intressant.


Vem sa att man inte blir påverkad
av för mycket tv-tittande?

Favorit i repris....

Emil gillar äpplen...

Äntligen...

Jag har under året gått igenom samtliga foton i min enorma mapp för att välja ut de jag tycker är värda en omgång i Photoshop. Tanken är att välja ut favvisarna och kanske kalla det en portfolio, eller något annat högtravande. Jag fick dela upp fotona i tre högar: "naturbilder", "annat" och "människor" (dvs huvudsakligen barn). Den sistnämnda mappen blev så klart störst, och jag har börjar ruttna lite på att hålla på med den. Nu idag blev jag klar! Sista bilden i mappen är avklarad och det slumpade sig så att det blev den här.

Det är något så mysigt med den. Kanske för att stunderna då Leah och Max samarbetar om något är ganska få.

Arkiv X

Igår kväll städade jag på kontoret. Jag gillar att städa, det vet de flesta, men igår var lite för mycket även för mig. Efter ett par veckor av totalt kaos på grund av en elrenovering som påverkat mitt förrådsutrymme, fick jag äntligen ställa tillbaka grejerna. Allt var i en enda röra och dessutom ganska dammigt. Jag såg en dokumentär om Stanley Kubrick för en tid sedan och han hade ett mindre hus fullt med lådor med lappar, noteringar, foton, brev etc etc från hela sitt liv. En stackars reporter fick lov att gå igenom lådorna och efter fem år hade han bara skrapat på ytan. Han får gärna komma hit när han är klar. Jag har så mycket arkiverat att det är löjligt. Varför har man sju lådor fulla med Nöjesguiden från 1997 och framåt? Eller Slitz (!)? Varför har jag kvar kalendrar - klädda med bilder på Smashing Pumpkins - från 1991? Varför har jag kvar ett håligt pass från 1996? Varför har jag fem smockfulla pärmar med printade e-mails från 1999 och framåt?

Varför?

Vem ska gå igenom det, hade jag tänkt? Lider jag av storhetsvansinne? Jag inbillar mig själv att det faktiskt är jag själv som ska ha behållning av allt detta när jag blir gammal, och jag tror faktiskt att det kan bli så. Jag kommer att kunna återskapa en bit vardag från år 2001 utan problem. Om jag nu vill det, dvs. Annars får Leah och killarna slänga det en vacker dag när jag ligger nere hos maskarna. Hoppas att de tar sig lite tid att kolla igenom det, dock. Där finns en del fantastiska storys.

Och glöm aldrig att jag har både ett och annat komprometterande foto på just dig!

Jag är inte så glad för foton på himlar,
men i förrgår kunde jag inte motstå.