alla årstider har sin charm...

Det är lätt att hata vintern nu.

Tur att allt går att förbättra i Photoshop...


(klicka för stor bild)

Men det här är svårslaget.


(klicka för stor bild)

Strandade

Helgen har ännu en gång tillbringats inomhus. Igår skulle vi bege oss till Ljunghusen för lek och middag (detta nya härliga koncept som gör att man är hemma igen klockan halv åtta - mätt och belåten). Det skulle visa sig bli ett smärre projekt att komma iväg. När killarna sov skulle Leah och Alxnra passa på att köra iväg för ett ärende, men då startade inte bilen. Inte ens jag med mina bilmekanikerskills lyckades få liv i den. Vi tackade vår lyckliga stjärna att bilen är ny och ringde glatt FordAssist som lovade att komma inom två timmar. Det var dock inte bra nog, eftersom vi skulle vara borta klockan 16. Tack och lov fick vi låna familjens Sjödells bil, och efter en kort cykeltur var vi åter bilburna. Problemet är bara det här med barnstolar. De är guds straff till människan, och att flytta en barnstol är ungefär lika jobbigt som att byta samtliga däck i nerförsbacke. Precis när Alxnra skulle sätta tänderna i stolarna kom vår efterlängtade bärgningskille/mekaniker. Efter en felsökning på tre sekunder spann bilen som en katt igen. Felet? Motorn var sur. Ridå.

Här kommer lite skojiga... Ja, vad ska man kalla dem...? Formler?

Tagna härifrån:

NYSTART

Idag fyller min blogg ett år! Grattis, Bloggen!

Jag har ju skrivit rätt så planlöst under året och med tanke på min ytterst begränsade läsarkrets kan man undra varför jag bemödat mig över huvud taget. Det är väl som med min musik; jag gör det först och främst för mig själv. Alla annan uppskattning är ren bonus.

På sistone har jag ju som bekant fördjupat mig i fotografins ädla konst och nu i samband med bloggens födelsedag tyckte jag att det var läge att starta om. Så från och med nu ska jag försöka skriva oftare (även om det kan bli kortare inlägg) och framför allt försöka lägga upp schysta foton. Det är super om någon av er som läser orkar kommentera fotona - både ris och ros - så att man vet om man är på rätt spår eller tappat huvudet helt. Man kan klicka på fotona för att se dem större.

Då kör vi. Ett år till!

Pimp my bro!

Emil och Max har utvecklats enormt sedan de började gå. Våra ryggar tackar och tar emot eftersom vi slipper bära fullt lika mycket, men den största skillnaden är nog att gnällfaktorn sjunkit rejält.

De leker mer och mer tillsammans, och man kan ana ett riktigt busigt radarpar till sommaren - lett av diktatorn Leah som givetvis håller ett vakande öga över dem.

Härom morgonen tog Max på sig att pimpa Emil inför dagis.


"Jag tycker att du behöver ett halsband till!"


"Det här pärlhalsbandet är sååå fint på dig!"


"Har det fastnat, säger du?"


Då ställer jag mig upp och kör med våld."


"Hmmm, kanske man skulle ha ett armband till?"

bonzai

Nu är det drag under galoscherna! Jag översätter för full maskin (So You Think You Can Dance, om ni nu ser på det!), utforskar min kamera och Photoshop samt pillar och skruvar på mina kära låtar parallellt. Mina tre barn och fru är en aning försummade på sistone, men jag kämpar för att hinna med dem också. Sömnen är det som får stryka på foten, och nu är jag nere på 4 timmar per natt sedan någon vecka. Lustigt nog mår jag som sämst när jag lagt mig i tid, men det är en annan historia.

Prioriteringen är således en aning skev nu, men jag har bara bestämt mig för att utforska den här fotogrejen. Det har väckt något till liv som påminner om när jag upptäckte tjusningen med att spela in musik för en herrans massa år sedan. Hobbypsykologen inom mig har redan analysen klar: Jag gillar att konservera och dokumentera saker, helt enkelt. Jag kan styra upp ett stycke musik in i minsta detalj och varje gång jag trycker på PLAY låter det likadant. Ganska enkelt, men säg något annat i tillvaron som är så konsekvent. Inte ens brödet blir rostat likadant trots samma inställning på brödrosten.

Jag känner samma tillfredsställelse och lugn när jag pillar med mina foton. Jag väljer ut, editerar, processerar och deletar efter tycke och smak tills verkligheten har tvingats till att lyda mina nycker och infall. Nästa steg blir väl att sammanfoga mina passioner. Ni kan nog vänta er ett och annat bildspel med tillhörande musik i framtiden.

Jag inser nu att om jag hade varit intresserad av växter, hade jag sysslat med bonzaiträd.

Så här ser Emil ut när han är fängslad av TV:n. Man får lite "Poltergeist"-vibbar, men det är betydligt mer oskyldigt. Han ser på "Djungelboken".