Facebook killed the blogger star

Tänkte alltså blåsa liv i den här gamla bloggen efter en lååång paus. Jag har nu insett vad det var som fick mig att sluta skriva; Facebook. När jag slutligen gav efter och joined the dark side kändes behovet av att skriva och posta bilder på bloggen mer och mer onödigt. Varför hålla på och anstränga sig för tre-fyra läsare när man når hela sin bekantskapskrets på Facebook, liksom? Fejjan blev som en blogg med den stora skillnaden att jag visste att folk faktiskt läste vad jag skrev. Men nu har nyhetens behag lagt sig och jag använder Facebook mer som en nöjesnyhetskanal än något annat. Jag har sedan länge stängt av i princip samtliga "vänners" flöden, och slipper således vada igenom folks middagar, soffinköp och privata SMS och får istället härligt oviktiga nyheter om mina favoritartisters skivsläpp, konsertplaner och annat genom NME, Rolling Stone och Uncut med mera. Någon lust att skriva längre statusuppdateringar har aldrig lockat mig, och i takt med att jag irriterade mig mer och mer på vad andra människor skrev, desto svårare blev det för mig att avgöra vad som var okej att tvinga på folk. Så av en slump halkade jag in på min egen blogg och jag började läsa lite slumpmässigt valda inlägg. Jag insåg att faktiskt hade skrivit en hel del och flera gånger skrattade jag högt åt mina egna ord och formuleringar. Jag började reta mig på att jag bommat två år och ganska snart var beslutet fattat att jag skulle börja skriva igen.

En annan anledning till varför bloggen började kännas mer och mer betungande var mina orimligt höga krav på fotona jag postade. Nu är jag betydligt mer relaxed vad gäller mina bilder. Jag har förlikat mig med att alla bilder inte behöver vara mästerverk eller del av min portfolio för att kvalificera sig till bloggen. Snapshot är snapshots, liksom. Bilderna som representerar mig som fotograf får jag posta på min dedikerade foto-Facebooksida. Fast jag misstänker att en del guldkorn lär smyga sig in här också allteftersom. Idag blir det dock inga bilder och inte ett särskilt genomtänkt inlägg heller. Jag var på väg att inte skriva alls ikväll men så kände jag att det bästa är att bara kasta mig in i det igen. Jag orkar inte knyta ihop dåtid med nutid utan jag kör på där jag är nu. Hoppas någon känner för att hänga med.