Inte vara rädd

Idag var vi (jag och Leah) hos tandläkaren. Det har varit full uppladdning hela veckan och Leah var supertaggad. Tyvärr visade Leah sig inte vara så tuff när det väl kom till kritan. Det var bara en tandhygienist som skulle räkna hennes tänder, men det räckte med att anmäla oss i receptionen för att Leah skulle bli (ännu mer) likblek och få gråten i halsen. Efter en minut i tandläkarstolen brast det sedan totalt och hon föll ihop i mina armar likt ett darrande asplöv. Den snälla tandhygienisten fick slutligen räkna hennes tänder, sittandes i mitt knä, och kunde konstatera att det såg finfint ut. Thank god! Hade det funnits hål hade vi fått söva henne.

Jag har för övrigt bokat en tid för utdragning av min visdomstand i slutet av april. Jag får ångest bara av att skriva om det. Jag förklarade för Leah att jag minsann skulle göra en rejäl operation hos tandläkaren senare och var lite rädd för det. Jag ville väl skapa någon form av känsla av att jag förstod henne och hennes rädsla. Jag fick dock det aningen empatilösa svaret: "Vuxna ska inte vara rädda".

Så sant, så sant. Inte så lätt att leva upp till, tyvärr.

Förmiddagen ägnade jag sedan åt att köpa leksaker i en leksaksaffär som hade 30 % rea. Först ville jag köpa allt i butiken, men sedan ville jag inte köpa något alls. Jag såg hur de plastiga skitsakerna skulle spridas runt i vårt hem och gå sönder för att slutligen slängas om ett år. Ångesten kröp över mig bland de halvtomma hyllorna fulla med snuttedjur, leksaksbilar och Hello Kitty-skräp. Det kan i och för sig ha att göra med att jag befann mig på Ekohallen, denna vårta på världens rövhål. Slutligen köpte jag en del ganska bra grejer, bland annat ett par hamstrar (inte levande) som jag vet att killarna gillar skarpt. De ändrar riktning när de stöter till en vägg och de utstöter en del ganska gulliga ljud (på lagom volym). Det känns nästan som riktiga husdjur. Med lite tur kan vi hålla levande varelser borta från huset ett par år till med hjälp av den här investeringen.

Jag snubblade över den här videon i dag. Det här är ju inte min vanliga musiksmak, men det är något med sångerskan i det här bandet som jag alltid har gillat. I synnerhet rösten är inte sådär mespoppig som så ofta är fallet med unga tjejrockpopband. När jag såg videon tänkte jag lite på Leah och insåg att hon nog aldrig kommer stå i en skitig replokal med Henrietta, Julene, Emma och de andra dagiskompisarna. Hon sjunger i och för sig ganska illa, så det kanske är lika bra det.



Kära alxnra är hemma med en dunderförkylning. Lika bra att få den nu innan avresan till Kanarieholmarna! Helgen kan således bli lite hur som helst.